Gatan som Edgar trampar tar tvärt slut vid pumpbrunnen, ty bakom den trängs Rummelbackens rullstensblock stora som hus. De är spräckta och vilda och våghalsiga, slängda omkring utan all ordning och någonting alldeles för sig. Ty driver man fram på de släta och linjalräta gatorna så är man mitt inne i själva redan. Det är som om mor skulle ha ordnat upp det hela, tycker Edgar. Där står det huset med den sortens krusor över fönstren och där det med sin saffransgavel. Nätta och putsade dockskåp med buketter emellan. Man tar inte miste på någonting; allt är som det skall vara, för tid och evighet.


R. R. Eklund (1943) Liten drömmarpilt.


Stensockeln till brunnen finns kvar, men i stället för lock och pump finns blommor i den.