100 år sedan en tändsticka
startade Österbottens brand

IDAG [den 20 augusti 1974] är det hundra år sedan hjulångaren Österbotten brann och sjönk utanför Björneborg, en sjökatastrof som krävde 17 dödsoffer. Speciellt i Jakobstad levde minnet av katastrofen länge kvar, inte bara på grund av att tre av dödsoffren var Jakobstadsbor, utan för att katastrofen bidrog till att göra slut på redar- och handelshuset Malm, som under loppet av 1800-talet skaffat sig en betydande position i det ekonomiska livet. Otto Malms unga hustru Maria var bland de omkomna.

Österbotten var hjulångare som trafikerade rutten St Petersburg—Torneå. Den 20 aug. 1874 kompletterade hon lasten som bl. a. bestod av cigarrer och tändstickor i Björneborgs hamn Räfsö. Vid tvåtiden på eftermiddagen kastade ångaren med sina 36 passagerare loss från Räfsö och gick norrut. Befälhavare var då kapten Karl Liljekvist och ombord fanns bland andra Maria Malm, hustru till redaren Otto Malm i Jakobstad.

Det blåste friskt på eftermiddagen. En del av däckslasten utgjordes av tändstickor, som inte stuvats under presenning, som föreskrivet var. En av passagerarna, sjömannen Joel Söderlund, tände en cigarrett på fördäck och kastade tändstickan utan att släcka den ordentligt. Tändstickan hamnade på en bal tjärad tross på fördäck och den fattade genast eld. I den friska vinden spred sig elden snabbt i däckslasten.

Katastrofen hade kanske aldrig blivit så omfattande om inte kapten Liljeqvist tappat nerverna inför lågorna som slog ut från fördäck. Han styrde Österbotten upp mot vinden för att försöka på Trekantsgrundet, den närmaste ön. Resultatet blev att lågorna rasade akteröver.

Man försökte få i styrbords livbåt, men den överbelastades och kapsejsade med bl. a. kaptenen ombord. Inte heller babordslivbåten kom i sjön ordentligt, enligt vittnesuppgifter skulle bottnen ha rämnat på den.

Vid det här laget hade Österbotten observerats av andra fartyg. Bogserbåten Salama styrde intill Österbotten och lite senare kom en annan liten ångare, Azalea, till platsen. Hon hade ett norskt fartyg på släp och norrmannen satte ut en livbåt som fiskade upp en del passagerare ur vågorna. Med gemensamma krafter lyckades besättningarna på de båda fartygen släcka elden ombord på Österbotten och hon togs på släp till Räfsö.

Sjöförklaring avgavs dagen efter branden i Björneborg, och den 26 augusti åtalades kapten Liljeqvist för att ha lastat eldfarliga varor på däck utan betäckning: han fick 300 mk i böter medan anstiftaren av branden, Joel Söderlund, som också åtalades, fick 150 mks böter. Hovrätten höjde senare Liljeqvists bötesbelopp till 500 mk medan Söderlund kom undan med 9 mk och 60 penni för sin andel.

Muntlig tradition förde vidare det som inträffade vid Österbottens brand. Bl. a. berättades det om en grupp italienska positivspelare, som räddades med markatt och allt, medan deras positiv olyckligtvis brann upp. En allmogeskald i Munsala gav år 1902 [1874 enl. uppgift i Hufvudstadsbladet.] ut en ”Minnessång över Ångfartyget Österbottens hemska brand, utanför Räfsö redd, den 20 augusti 1874”. Sången är tyvärr lika lång som titeln, hela 119 verser. Det visar dock tydligt, hur djupt intrycket av katastrofen var.

Ångfartyget Österbotten son hon såg ut innan branden 1874. Hon byggdes i England år 1857 och drevs av en ångmaskin på 100 hkr. Efter branden byggdes hon om. Bilden är tagen från en målning. [Här ersatt med färgfoto av målningen. Förstoring.]

Just det faktum att Otto Malm förlorade sin hustru efter ett års äktenskap och efteråt valde att leva som änkeman med ödesdigra konsekvenser för sitt handelshus, gav stoff för legendbildning runt Österbotten-katastrofen. Och nu, hundra år efter händelsen, när minnet är bleknat för länge sedan, har det hela fått ett nästan romantiskt skimmer.

Lasse.

F o t n o t:   Faktauppgifterna hämtade ur artiklar av Alarik Ahlström i Pedersöre 1952 och JT 21. 8. 1949.

Fakta kring tragedin som blev visa

Ångfartyget Österbotten var Österbottniska Ångfartygsbolagets första fartyg. Detta rederi existerade 20 år, från 1856 till 1876.

”Österbotten” beställdes hos skeppsbyggarfirman J. W. Dutgeon i London 1857, gick av stapeln den 8 juli samma år och anlände till sin nya hemstad Åbo den 8 september.

”Österbotten” var byggd som hjulångare, var 180 fot (drygt 50 m) lång, 24 fot bred och låg med last 8 fot djupt. Hennes dräktighet uppmättes i England till 246 ton och farten med last till 8—9 knop. Hennes maskin var på 100 hkr. Hon förde två master — en säkerhetsåtgärd för alla ångbåtar i ångmaskinens barndom.

”Österbotten” gick i trafik från Torneå till St. Petersburg och anlöpte 13—14 hamnar däremellan [även Nykarleby]. Hon gjorde också turer mellan Åbo och Stockholm.

Man räknade med att en tur från St. Petersburg till Torneå och tillbaka tog c. fyra veckor i anspråk ifall ingenting oförutsett inträffade.

— — —

Vraket såldes enligt Österbottniska Ångfartygsbolagets bolagsstämmas beslut på auktion den 26 oktober till kapten C. V. Nordberg i Björneborg för 63 100 mk. I rederiets böcker hade hennes värde angetts till 194 000 mk.

Kapten Nordberg lät bygga om fartyget till propellerfartyg. Hon fick namnet ”Kumo”, övergick till ett rederi i Satakunta och återupptog under sitt nya namn trafiken mellan de norra städerna och St. Petersburg. År 1878 såldes hon till St. Petersburg och gick i trafik på Neva och Ladoga. Senare inköptes hon av en armenisk affärsman och flyttades till Kaspiska havet.

1884 gick hon på grund vid Derbent och sjönk på fem famnars djup. Där torde olycksförföljda ”Österbotten” fortfarande ligga.

Conoissement

Förstoring.

Jag         C. O. Olson       Skeppare utaf mitt Ång Skepp kalladt
        Österbotten             liggandes nu för tiden vid    St Petersburg
ärnar, med första goda vind att segla till     Ny-Carleby    hvarest min rätta
utlossning ske skall, bekänner och gör härmed veterligt, att jag har emottagit och
bekommit under mitt förande Skepps Däck, utaf      Herr I. Hoth [?]

S B
Ny-Carleby
Nr 1 o 18:  18 Colly Tågverk och div Linor Rub 68,15

Altsammans väl conditionerat och märkt med jämtestående Märke, hvilket Gods
jag lofvar att leverera såframt Gud den Högste mig lycklig resa och ankomst
förlänar till    Herr C. W. Sundström    eller till dess Factor eller
Commis-hafvande, då mig skall betalas i Frakt, för detta ofvannämnda gods,

samt Avarie efter Sjörättighetens Usance och Vänlighet Detta alltsammans att full-
borda och efterkomma, så förbinder jag mig sjelf så väl som all min Egendom och
mitt nu förande Skepp med allt dess Redskap och Tillbehör. Hafvandes till desto mera
visso undertecknat   trenne   Connoissementer alla af ett Innehåll, hvarutaf allenast
ett validerar och de andra af Noll och intet Värde.