Soldattorp i Ytterjeppo
— unikt historiskt minne

Gurli Dumell, Torsten Häger, Carl-Johan Storkamp och William Lövmark jämför en kopia av en karta från 1161 med terrängen. I bakgrunden soldattorpet.

ETT VÄLBEVABAT soldattorp från 1734 års indelningsverk med tillhörande uthus är just nu föremål för kulturnämndens speciella intresse i Nykarleby. Tillsammans med museiintendent Pekka Toivanen från Jakobstad tog sig nämndens medlemmar en närmare titt på torpet som ligger i Ytterjeppo ca 7 km söder om stadscentrum. Torpet är unikt och bör bevaras ansåg nämnden och bad Toivanen om ett utlåtande för att få till stånd eu fredning.

Som smått sensationellt kan man nog beteckna torpet i Ytterjeppo. Ytterst få är de soldattorp som finna kvar, åtminstone i vår landsända, från denna tid och ännu färre de som bevarats i ett så oförändrat skick som det nu aktuella.

— Det är verkligen väl bibehållet säger Pekka Toivanen [chef för Jakobstads museum] och plockar snabbt fram den egna kameran.

Sockeln ar ursprunglig, väggens bräder är visserligen delvis förnyade, men stilenliga i stående, svensk panel. Bottenplanet är det ursprungliga men den öppna spisen finns inte mera. Miljön är som helhet bra. Den är komplett med ekonomibyggnad, fähus och lada. Ekonomibyggnaden är tillbyggd i 4 skeden och består av två bodar som sammanbyggts samt ett avträde. Den äldsta delen har knutar gjorda med yxa, en yngre del har knutar gjorda med såg och bräddelen representerar den yngsta stilen. Fähusets nedre del är den ursprungliga medan stockvarven är förnyade under detta sekel. Ladan är mest förfallen men den är också den minst värdefulla.

Det var Pär-Erik Levlin i Sollentuna, Sverige, bördig från Ytterjeppo, som tillställde kulturnämnden uppgifterna om det som gång var soldattorp nr 130 i Österbottens Regementes Livkompani. Roten omfattade vid 1734 års indelning Löv, Levälä, Draka och Hjärp hemman med torpet på Löv. Woldemar Backman som 1941 gav ut ”Soldattorp, soldater jämte deras efterkommande i Nykarleby landskommun” ansåg att inget av de gamla, torpen stod kvar på sin ursprungliga plats. Torpet på Löv skulle i så fall ha undgått hans uppmärksamhet och att döma av de kartor från 1781 som Levlin bifogat i kopior står torpet där det alltid har stått.

Nu vill kulturnämnden i Nykarleby få torpet fredat. Beslut om fredning kan fattas av länsstyrelsen efter uttalande från Museiverket. För att få museiverket till platsen behövs förord av en fackman och därför var nu Pekka Toivanen på plats.

Den allmänna principen är att om ett objekt ger oss en bild av en viss tidssituation måste det bevaras. Det här torpet är mycket representativt för den dåtida situationen. Herrgårdar finns det gått om men nästan ingenting av småfolkets värld och därför borde torpet bevaras om möjligheter finns, anser Pekka Toivanen.

Av annan åsikt är grannen Bo-Håkan Nybäck som byggt sin moderna enplansvilla alldeles intill på torpets baksida. Han vill helst lösa in marken och få torpet bortrivet. Vill kulturnämnden bevara torpet kunde de flytta det till annan plats, menar han.

För kulturnämnden är det värdefullt bara för att det är gammalt, för mig är det bara till besvär, anser han.

Något rivande vill inte däremot William Lövmark hålla med om. Som gammal ytterjeppobo kan han också berätta om fynd som gjorts på platsen tidigare. Bl.a. ett par fina pistoler har hittats men senare förkommit.

Torpets och markens ägare befinner sig på ålderdomshem i Nykarleby och en dotter är bosatt i Helsingfors. Kulturnämnden hoppas nu att de kommer att ställa sig positiva till tanken att bevara torpet åt eftervärlden.

Efter torpet fortsatte nämnden sin rundtur till Munsala där man tittade på något som förmodas vara rester av artilleriställningar från Krimkrigets dagar.

— Fullt möjligt, ansåg Pekka Toivanen och nämnden beslöt att forska vidare i saken.