Lions Club Nykarleby 1965–2005

Lions Club Nykarleby 40 år 1965–2005

 


Aktivitet plogmarkering.

Första gången plogmarkering nämns i klubbens protokoll är från hösten 1991. Ärendet finns upptaget som ny aktivitet på verksamhetsplanen för perioden. På styrelsens septembermöte gavs broder Kaj ”i uppdrag att undersöka möjligheten att få sätta ut vägkäppar”. Kontakt skulle tas med vägmästaren i Jakobstad. Kontakten ledde till resultat och på månadsmötet i november meddelades att plogmarkeringen var slutförd. 260 arbetstimmar gav som inkomst 6537 mk.

Bland aktiviteterna för följande period finns antecknat ”vägmärkningstalko i höst” och presidenten ålades kontakta vägmästaren i Oravais. Tyvärr ansågs enligt protokollet ”offerten för hög” och bröderna fick se fram emot nästa höst, då aktiviteten inbringade 5300 mk. Ytterligare två gånger under de följande åren blev det ingen plogmarkering för klubben. Konkurrensen från olika organisationer och även privatpersoner har blivit skarpare.

Ett rekord för klubben nåddes 1998, då nästan 9500 mk inflöt på klubbens konto. Arbetet skedde dock i samarbete med den s.k. Lettlandskommittén, som fick del av inkomsten. Samarbetet har under senare år fortsatt och t.ex. hösten 2004 höggs 3700 markeringskäppar för samma kommittés räkning.



Förberedelser inför plogmarkeringen.


Bröderna har under åren kört flera tusen kilometer med egna bilar för att komma fram till utplaceringsorterna, som till största delen är belägna utanför vårt verksamhetsområde. Orter som Lappfors, Storbacka, Bosund, Lövö, Nådjärv, kommunala vägar i Alahärmä är bl.a. kända för bröderna, som alla getts tillfälle att vara på ”utfärd”.

Men också bortplockande och avbrutna markeringskäppar har bröderna nödgats ersätta med nya. I protokollet finns antecknat att ofoget skulle noteras i Jakobstads Tidnings spalter. Plogmarkering av våra vägar har dock under åren varit en intressant och givande aktivitet för bröderna inte bara för kassaförvaltaren.

[Stikavägen av William Neuman.]



Bastubadande chaufförer.
Bastubadande chaufförer.




Brödrahjälp.

Lionsarbetet är som känt till stor del inriktat på social verksamhet. Stora internationella projekt har aktiverat klubbarna under åren utan att förringa eller undervärdera insatser och hjälpverksamhet på det lokala planet. Nykarleby sjukhem har som exempel varit föremål för klubbens aktiviteter i olika sammanhang, bl. a. då hemmet uppfördes och då taxibil anskaffats. Kännbara belopp kunde på de lokala klubbarnas initiativ erhållas från LCIF-fonden i USA. Som bevis över samarbetet finns i hemmet flera lionsemblem uppsatta. Ett annat område där bröderna visat sin sociala aktivitet är de insamlingar som krigsinvaliderna under många år sysslat med. Enligt anteckningar i klubbens mötesprotokoll har bröderna medverkat som chaufförer och ledsagare för soldater, som gått från gård till gård i de årliga höstinsamlingarna på orten. Ett tiotal bröder har varje år sedan 1993 ställt upp som medhjälpare, där de allt äldre krigsinvaliderna inte kunnat medverka. Ekonomiskt har klubben inte haft någon fördel av aktiviteten. I stället har bröderna på ett utmärkt sätt kunnat stöda det lokala arbetet för invaliderna och deras anhöriga. Som en uppskattad motprestation har hjälparna bjudits på en bastu- och simhallskväll i sjukhemmet de senaste åren.




Lejonen i skrothopen.

Skrotinsamlingen tog sin början åren 1999–2000 då Paavo Tyni var president. Insamlingen omfattade då både Jeppo, Munsala och centrum. Skrotupplag uppstod i Hirvlax, Vexala, Jeppo, betongstationen i centrum samt i Kovjoki. De första åren pressades skrotet på platsen av en firma från Åbo. Det var intressant att se hur stora bilar på några minuter pressades ihop till en fyrkantig låda. Det blev pengar i kassan för Lions Club Nykarleby och detta upptäckte förstås Lionsklubbarna i Munsala och Jeppo vilket gjorde att även de gav sig in i den lukrativa skrotbranschen. Vi trodde att med den mängd som vi samlade på oss att det inte fanns särskilt mycket skrot kvar att samla i vår stad. Men där hade vi fel. Ganska snart började allmänheten att ta kontakt med Lionsklubbarna och ställa frågor om vår skrotinsamlingsverksamhet. Många stadsbor hade upptäckt att det fanns skrot de ville bli av med och ryktet spred sig snabbt. År 2003 kunde Lionsklubbarna med stor tillfredsställelse konstatera att vi öppnat dörren till en synnerligen välförsedd inkomstkälla. Som exempel kan sägas att perioden 4.6.2003 till 13.8.2003 så samlades in 142.420 kg skrot, motsvarande 150 normalstora personbilar. Från och med hösten 2003 samlas allt skrot på ett ställe, nämligen vid betongstationen i centrum. Birger Fredriksson är den som tar emot samtal och övervakar verksamheten. Michael Kronlund hjälper till med praktiska arrangemang kring transporter, logistik samt finns tillhanda när större mottagningsprojekt ska genomföras. När det gäller större skrotmängder försöker vi utreda möjligheterna att transportera bort det direkt med långtradare. Det spar både tid och energi ifall man kan spara en lastning och en lossning av skrotet. När uppsamlingsplatsen är så pass full av skrot att det räcker till ett lastbilslass är det Fredriksson som tar kontakt med en skrothanteringsfirma i Lappo och efter några dagar avhämtas skrotet. Skrotet mals och finfördelas i Lappo och efteråt förs det till Brahestad för återanvändning.

 


Birger håller ett vakande öga på skrothopen.
Birger [Fredriksson] håller ett vakande öga på skrothopen.


Arbetet känns tillfredsställande eftersom det inte bara ger klubben rörelsekapital i form av inkomster från försäljningen utan även är viktigt ur miljöskyddssynpunkt. Det känns bra när folk ringer och frågar om de får föra sitt skrot till vår uppsamlingsplats. Det är sånt här som Lions finns till för.


Birger håller ett vakande öga på skrothopen.[Sommaren 2013 fanns insamlingen vid den nya omfartsvägen mellan Jeppovägen och Kovjokivägen. Notera den vackra stenmuren! Förstoring.
(Inf. 2013-12-22.)]



Reklamtavlor.

Under verksamhetsperioden 1998–99 framfördes ett förslag inom klubben, om uthyrning av reklamplatser. Olika alternativ diskuterades och klubben enades om att undersöka möjligheten att hänga upp reklamtavlor på utvalda lyktstolpar i stadens centrum.

Efter en del undersökningar hittades för ändamålet passande förzinkade järnramar (mått 60x120 cm) i Kauhava. Passande skivor, en hårdskiva som på bägge sidorna har vit plastfilm fanns i Vörå. Efter att ha löst det praktiska anhöll klubben till Nykarleby stad om nödvändiga tillstånd, samt uppgjordes hyresavtal. På skivorna får företagaren själva utforma reklamen förutsatt att den inte enligt hyresavtalet ”är av ett sådant slag att det strider mot gällande lagar och förordningar eller på annat sätt kan väcka anstöt bland allmänheten. Politisk affischering är inte tillåtet”.

 


Nöjda kunder är bästa reklamen.
  
Nöjda kunder är bästa reklamen.  [Förstoring av skylten som gör reklam för Asta blomsteraffär (vid Topeliusesplanaden 10) som hösten 2006 såldes av Eila och Rolf Asplund.]


Våren 2000 var allting färdigt. Nu återstod ”endast” att hitta företag som var intresserade av idén samt att hänga upp ramarna. Upphängningen skedde på talko under gemytliga former med kaffepaus på ett av stadens caféer. Klubben hade tur eller så hade vi bra försäljare för under första året kunde 20 reklamtavlor sättas upp. Efterhand har antalet sjunkit något för att i skrivande stund omfatta ca 10 tavlor. En del företag har varit idén trogna sedan starten.




Klubbens fonder.

LC Nykarleby har två fonder, när klubben firade sina första 30 år. Katastroffonden och Jubileumsfonden. Katastroffonden är av äldre datum. I mars 1969 fattade månadsmötet beslut om att ”500 mk genast sättes till fonden och sedan 10 % av nettoinkomster årligen”. Ett bidrag av lionsdamerna överfördes till katastroffonden när ladies anordnade sin 5-års fest. När klubben fyllde 30 år redovisade kassören för drygt 20.000 mk fondmedel. Tre gånger har fonden använts. År 1973 inträffade en större vulkanolycka på Island. Lionsförbundet arrangerade insamlingen, den s.k. Islandshjälpen. Andra gången gick fondmedlen till Lappo efter sprängningsolyckan i vapenfabriken. Efter Estoniaolyckan fann klubben också anledning att utnyttja fondens besparingar.

Jubileumsfonden grundades inför 20-års festen 1985. Grundplåten svarade de uppvaktande gästerna för. När klubben jubilerade fem år senare fick fonden följande större påökning. En överföring av ersättningen för ”skådespelarprestationerna” i samband med inspelningen av filmen Småstadsberättelser gjordes år 1993 med tanke på bl. a. stipendieutdelningen på 30-årsjubileet. Största uttaget från fonden gjordes år 1990, då klubben firade och Nykarleby Sjukhem var mottagare.




Klubbens tredje fond.

Den 18 januari 1996 avled broder Wäinö A. Kivinen, bl. a. klubbens fadder och senare transfermedlem. För att hedra hans minne överlämnade Östen Engström en penninggåva till klubben som tack för gott samarbete och hjälp då Östens talstudio startades. Av medlen beslöt klubben bilda en fond, Wäinö A. Kivinens minnesfond.

Vid decembermötet 2004 blev klubbmedlemmarna överraskade med en ny penninggåva. Lady Marianne Kivinen ville utöka fondens kapital med ett kännbart tillskott. Efter donationen beslöts i samråd med lady Marianne ändra fondens namn till Wäinö och Marianne Kivinens fond.





40-årsbetyg.

Fyrtio år är i historiskt perspektiv ingen lång tid. Ändå är perioden tillräckligt lång för att ge anledning till en sammanfattning av händelser och hågkomster. För en yngre generation är de av lionsklubben utförda aktiviteterna under de första decennierna inte ens upplevda. Protokollböcker, tidningsurklipp och fotografier berättar en hel del. Ett ideellt arbete är svårt att värdera. Avsikten är inte heller att betygsätta lionbrödernas prestationer. Tillfredställelsen över att ha kunnat glädja någon medmänniska är redan det en bra belöning. Klubben går in i ett nytt decennium med förhoppningen att även i fortsättningen kunna arbeta för de ideal som är lionismens.

John Strang


Bröderna Evald [Nordling ]och Michael [Kronlund] i båtbyggartagen.
Bröderna Evald [Nordling ]och Michael [Kronlund] i båtbyggartagen.


John Strang, Rolf Björkskog och Gustav Hofman (2005) Lions Club Nykarleby 1965–2005.
Leif Sjöholm tillhandahöll och Stig Haglund digitaliserade.


Fortsättning: Klubbfunktionärer för tiden 1965–2005.
(Inf. 2007-03-, rev. 2017-11-26.)