4. De första åren 1951—53



Den 1 juni 1951 öppnade Juthbacka semesterhem sina dörrar för semesterfolk, för kurser och kongresser efter några bråda månader, fyllda med allehanda bekymmer med reparationer, anskaffningar och med penninginsamlingen till förmån för hemmet. De som fått ansvaret om hand var inte så litet ängsliga för hur det skulle gå i fortsättningen. Ville husmödrarna utnyttja de nya möjligheter, som Juthbacka erbjöd?

Lisa Gröndahl  berättar:

”De kom! Både från norra och södra Österbotten, från Vasabygden och närmare ifrån. Till en början något försagda och undrande: hur skall en husmor kunna vara borta från sitt hem och sina plikter i tio långa dagar? — Man riktigt förnam hur tankarna var förankrade i hemmet, som de rest ifrån. Inte var man van att tänka på sig själv, inte van att gåt till färdigt dukat bord. — I varje fall måste strumpstickningen tas fram — och sen gick det lättare. Och alltför länge dröjde det inte förrän man bekantat sig med varandra, ja t. o. m. funnit gemenskap i de öden var och en på sitt håll upplevat. Broar av förståelse och vänskap förenade snart det tidigare med varandra så obekanta. Det blev för alla en gemenskap med verkligt värdefull halt. Och när avskedet togs efter vistelsen på Juthbacka, var det med saknad man skildes och under förhoppning att få komma igen!”


Hem för organisationsfolket 1951
Men det var inte enbart husmödrar som kom. Organisationsfolket i svenska Österbotten hade också fått ett hem i Juthbacka. Redan före det officiella öppnandet anordnades i Nykarleby marthadistrikt den 6 april sitt distriktsmöte på Juthbacka. Den 11 maj hölls lärarmöte med 65 lärare som deltagare. Österbottens norra nykterhetskrets samlades på Juthbacka den 6 juni. Och snart blev Juthbacka ett lockande mål för föreningsutfärder. Skolklasser på resa vek också då och då in för att se på stället.

At det blev så hade många samverkande orsaker. Juthbacka behövdes. Hela landsdelen hade varit med om att skapa Juthbacka. Men det var måhända främst den anda av trivsel som föreståndarinnan Lisa Gröndahl från första stund hade fört med sig till Juthbacka.

Också tidningspressen ville vara med. Redan den 15 april hade en pressvisning anordnats på Juthbacka. Föreståndarinnan svarade för värdskapet och för en mera initierad lokal information om Juthbacka svarade bokhandlare Josef Herler, folkskolinspektör Johannes Åbonde och bankdirektör Karl Finnström. Alla var ense om att Juthbacka semesterhem var en ny turistattraktion för Österbotten, värd att stifta bekantskap med.

Juthbacka blev även en festplats med stor dragningskraft. Ett lyckat försök med Juthbacka som plats för en sommarsamling var Nykarleby marthadistrikts sommarfest söndagen den 5 augusti 1951.


En härd för hopp och tro
När den första sommaren led mot sitt slut förstod hemmets initiativtagare, att ansträngningarna inte varit förgäves. Semesterhemmet hade en rik sommar bakom sig. Därom vittnade många uppskattande ord i en insändare i Jakobstads Tidning för den 26 augusti 19521. En husmor skriver på tjugo kamraters vägnar:

”— — — För oss syntes det som om en fridens ande bodde här. Förunderligt lätt kunde vi lämna våra bekymmer bakom oss och njuta den vederkvickelse som här kom oss till del. Vi smälte snart ihop till en enda syskongrupp. Vi pratade som om vi alltid känt varandra. Huru underligt samstämmiga erfarenheter hade vi inte alla gjort, trots det att konturerna var olika. …”

Det svenska stiftets biskop, Max von Bonsdorff, skrev efter ett besök på Juthbacka 3—6 juli tillsammans med biskopinnan en uppskattande dikt i hemmets gästbok:


Må hemmet här, en härd för hopp och tro
få skänka vila god och trivsam ro
åt trötta vandrare, som sökt sig hit
från rastlöst arbete och trägen flit.


Över 3.000 personer hade besökt Juthbacka under den första sommaren, av dem ett hundratal varit gäster under en längre tid. 40 österbottniska mödrar hade åtnjutit avgiftsfri ”mors vila” genom marthaföreningarnas försorg. Sådana förhoppningsfulla rapporter kunde delges vid den konstituerande stämma, som hölls på Juthbacka den 8 september 1951. Ända hittills hade förvaltningen varit interimistiskt ordnad genom åtgärd av stiftarna. Länsstyrelsen hade slutgiltigt fastställt stadgarna den 14 juli 1951, och den fortsatta förvaltningen kunde nu i stadgeenlig ordning anförtros åt andelsstämman. Den ekonomiska situationen tedde sig inte lysande, men stämman beslöt att i förtröstan på framtiden gå vidare.


Socialrådet Einar Holm och fru Stina Geust har lett förvaltnings-
Socialrådet Einar Holm och fru Stina Geust har lett förvaltnings-
rådet sedan starten 1950 som ordförande och sekreterare.


I detta brev till allmänheten som publicerades i de österbottniska tidningarna, summerar Lisa Gröndahl i september sina intryck av den första sommaren:

”Rik har sommaren varit också på sol och varma dagar. Det har känts som att vandra i en ljusflod på denna gamla, vackra plats, där älven och forsen spelar dygnet runt, och där de gamla träden i parken hägnar så många minnen från gamla tider.”


Föreningen Juthbacka Vänner bildas 1952
Arbetet gick vidare. Det första verksamhetsåret resulterade i en klar förlust, motsedd visserligen, men det oaktat större än man vågat räkna med. Förlustens storlek var 1.459.456 mark. Protokollen från denna tid berättar om ständiga diskussioner om nya sätt att skaffa pengar till Juthbacka. Med hjälp av skolrådet Mitts försökte direktionsordföranden Anna Bergman utröna möjligheterna att komma i åtnjutande av de medel som utbetalades till välgörenhetsorganisationerna av inkomster från statens skattekaffe. Direktionen beslöt även anhålla om ett räntefritt statslån på 2 miljoner. Ett lotteri ansågs vara en lämplig inkomstkälla.

I olika sammanhang visade det sig, att andelslagsformen ställde hinder i vägen för förverkligandet av sådana initiativ. På formella grunder hävdades, att andelslaget var ett ekonomiskt företag. Enligt lotteriförordningen kan endast registrerade föreningar erhålla lotteritillstånd.

Vid direktionens sammanträde den 7 januari föreslog direktionsmedlemmen Ragnar Mannil bildandet av en förening ”Juthbacka Vänner”, i vars namn lotterirättigheter kunde erhållas. Förslaget godkändes, stadgar utarbetades av förslagsställaren, och den 6 september 1952 undertecknades stiftelseurkunden av folkskolinspektör Johannes  Å b o n d e, den nya föreningens första ordförande, fröken Lisa Gröndahl, trädgårdsmästare Runar Asplund och sacr. min. kand. Elly Jern. Stadgarna godkändes av föreningsregistret den 18 november 1952.


Juthbacka som hemslöjdscentrum
Redan i början av semesterhemmets verksamhetstid kom hemslöjden att bli ett framträdande drag av aktiviteten på Juthbacka. För att bereda personalen lämplig sysselsättning under de månader, då gästerna var få, och för att höja trevnaden i hemmet införde föreståndarinnan Lisa Gröndahl hemslöjd. Bl. a. vävdes mattor och dukar. Snart var man i full gång med förfärdigandet av Juthbacka-dockor. Då hemslöjdsartiklarna blev ganska många, insåg fröken Gröndahl deras ekonomiska värde. Första maj 1952 blev en ”basardag” på Juthbacka, och vid kvinnomässan i Vasa fick Juthbackavävnaderna stor åtgång. Juthbacka Vänner ansåg dessa erfarenheter värdefulla för framtiden, och en kombinerad hemslöjds- och julmässa blev föreningens första arbetsuppgift.

Hemslöjdssträvandena på Juthbacka kan även ses som ett led i arbetet för den gamla österbottniska hemslöjdens återupplivande, ett arbete som i folkskolinspektör Åbonde och fröken Gröndahl hade varma förespråkare. Då ett föredragstillfälle anordnades på Juthbacka i maj 1952 framgick det att åhörarna som uppgick till ett hundratal blivit starkt inspirerade till en insats för hemslöjssträvandenas aktiverande. Föredragshållare var rektor Borglund från Steneby yrkesskolor i Sverige. Man enades om att Juthbacka tillsvidare skulle bli en uppsamlings- och förmedlingscentral för österbottnisk hemslöjd.

Den första julmässan på Juthbacka väckte livligt intresse. Anslutningen till mässan var synnerligen mångsidig, nivån var dock tämligen ojämn, vilket visade att ett målmedvetet arbete på detta område var motiverat. Omsättningen uppgick till 190.000 mark. Juthbacka Vänners andel för arbeten som förfärdigats i hemmet uppgick till något mer än en tredjedel av hela omsättningen.


Årsfacit 1952: Juthbacka en samlingspunkt
När årsberättelsen för år 1952 — det första hela verksamhetsåret — gjordes upp, kunde man konstatera att Juthbacka fått tjäna som den samlings- och rekreationsplats man vid hemmets start siktat till. 50 husmödrar hade under tio dagar fått uppleva ”mors vila”, 30 genom marthaorganisationerna och Svenska semesterförbundet, 20 genom domkapitlet i Borgå stift som ställde medel till förfogande för insamlingen Gemensamt ansvar. Om Juthbacka som samlingspunkt heter det i årsberättelsen:

”Ett flertal föreningar och sammanslutningar har här hållit kurser och instruktionsdagar, ss. handelslagen, lantbrukssällskapets klubbledare, Finlands svenska marthaförbund, Finlands svenska nykterhetsförbund, Kristen skolungdom, flickscouter och scoutledare. Samtliga dessa kurser har varit 2—4 dagar. Handelslagen har under senaste år ordnat inalles sex tredagars kurser. Deltagareantalet i dessa har varierat mellan 16 och 29 per kurs. Lantbrukssällskapets klubbledare, 23 till antalet, var i april samlade till en fyradagarskurs. Finlands svenska marthaförbund hade samlat deltagare även från södra Finland, och 46 marthor var under tre dagar logerade i hemmet. Till dessa rådplägningsdagar hade dessutom församlats flera tiotal marthor från grannsocknarna. Kristen skolungdom hade förlagt sitt sommarläger till Juthbacka under fyra soliga sommardagar.

Bland endagsgäster eller besökande på kortare tid kan nämnas nio österbottniska marthaföreningar, vilka haft Juthbacka som mål för sina sammankomster på Juthbacka eller gästat hemmet för en dag: Österbottens svenska producentförbund, Ab Skogen, Gamlakarleby tjänstemannaförening, Nykarleby nykterhetskrets, kvinnoklubben i Gamlakarleby, handelslagens kvinnosektion. Sångens vänner i Jakobstad, Föreningen Nordens avdelning i Jakobstad, kyrkofullmäktige i Pedersöre, finska folkskollärare från Gamlakarleby, journalister från Jakobstad och Gamlakarleby, representanter för norra idrottsdistriktet, Ayrshire-föreningen, i Nykarleby kongressande privatföretagare, ett 20-tal österbottniska folkskollärare, direktionen för AK-distriktet i Jakobstad, 250 folkskolbarn från Nykarleby på gemensam exkursion, ett flertal smärre skolgrupper jämte många andra. — Nykarleby marthaförening har firat sin julfest på Juthbacka och distriktets årsmöte har hållits här. På samma sätt även Nykarleby handelslag. En abiturientklass firade sin samvaro en natt i vandrarhemmet och på sensommaren fick vi på Juthbacka ordna för bröllop med flera tiotal gäster.

Det nyinredda magasinet med sina logeringsmöjligheter sommartid har även tagits i bruk för resande från andra orter. Tvenne större grupper från Syd-Österbotten har vardera en natt logerat i övre loftet i magasinet. Hela magasinsbyggnaden med storstugan, serveringsrummet och loftet har varit i flitigt bruk under sommarens lopp. — — —”


Några trevliga bilder ur Juthbacka-gästers fotoalbum, t. v. interiörer, t. h. husmödrar på "mors vila" och därunder samling på trappan.
Några trevliga bilder ur Juthbacka-gästers fotoalbum, t. v. interiörer, t. h. husmödrar på ”mors vila” och därunder samling på trappan.


År 1953 — vändpunkt i ekonomiskt avseende
Verksamheten på Juthbacka hade småningom funnit sina former. Årsberättelsen för år 1953 berättar om kurser, samlingar och fester på Juthbacka i ungefär samma omfång som under föregående år. Nya inslag var en fyradagarskurs för vävlärarinnor, en studiecirkelledarkurs, en terapikurs för åldringsvården inom Finlands Röda Kors, sångarträffar för traktens körer och för dirigenterna och arrangörerna vid sommarens sångfest i Nykarleby, köpmännen från Jakobstad, Svenska kvinnoförbundet, Rotary från Vasa, österbottniska och västerbottniska ungdomar på en resa i Svenska Österbottens ungdomsförbunds regi. En skolgrupp från Norge gästade vandrarhemmet. Vasa bomull beredde liksom föregående år 26 pensionärer en tiodagarssemester på Juthbacka.

Årsberättelsen för år 1953 har även ett glädjebudskap att meddela semesterhemmets ägare och vänner: ”Direktionen önskar vid företeende av årets bokslut påpeka det faktum, att hemmets ekonomi under nu rådande frekvensförhållanden och frånsett skulden 3.900.000 mk och härå löpande ränta ca 300.000 mk årligen, visat bärighet.” — Konstaterandet väckte stor tillfredsställelse, då det tidigare årens bokslut i detta avseende inte varit alltför hoppingivande. Till det första årets förlust på 1,5 milj. mk, fogades år 1952 en förlust om 311.631 mk. Det var sålunda ett stort steg framåt som tagits, då förlusten år 1953 endast uppgick till 75.842 mk. Nu visste man, att Juthbacka tryggt kunde fortsätta.



Läs mer:
Berättelse över Juthbacka Semesterhem u.t:s verksamhet år 1953.


Ragnar Mannil (1961) Juthbacka Jubileumsskrift.


Nästa kapitel: Hemmet befäster sin ställning, 1954—57.
(Inf. 2003-12-16.)