DITT  OCH  DATT.

[Första maj 1950]

Sköna maj har välkomnats med sol och sång. Alla officiella väderlekare till trots sken majsol´n strålande då seminaristernas kör hälsade våren vid Brostugan

på måndagsmorgonen. Egentligen var den nya sunnanvinden långt ifrån varm, men solen och sången hade ändå lockat ut ”hela sta´n”. Förresten tycks åhörarskaran på bron och berget bli större för varje Valborg som går.
     Traditionsenligt tågade man genom staden

[Svea Renvaktars Kemikalia till vänster och R.R. Eklunds barndomshem till höger. Notera gossens präktiga majvippa!]

till Rummelbacken och höll den vanliga ceremonin där.

Det är trevligt med ungdom, som skapar traditioner och håller upp dem. I måndags på morgonen gav åhörarskaran bevis på att dylikt uppskattas även i vår stad.

Under resten av dagen var gatubilden betonad av flanerande, och barn som köpte glass.
     T.o.m. ballonger svävade kring till ungarnas och försäljarnas glädje.
Fram på dagen tog jag mig en färd ut till begravningsplatsen och Nålörn. På begravningsplatsen hade församlingen städat upp redan, men få av gravarna var städade. Där finns en liten kärleksgärning att göra för många. Julgranarna på gravkullarna pryder knappast sin plats mera i maj och fjolårslöven borde städas bort. Innan de vackert bruna björkarna blir gröna igen.
     På Nålörn såg man att båtarna lagades i ordning. Mången hade förresten redan satt ut sin båt och firade vårhelgen i skärgården, där det inte finns is på andra ställen än i fiskarnas iskällare.

Medan jag åkte fram på vägen visslade en spov helt glatt och kom framflygande från skogsbrynet. Lugnt satte den sig ned på en linda invid vägen och vände sig i profil mot min lilla flicka och mig, troligen för att vi skulle bli i tillfälle att vederbörligen beundra den långa näbben.
     På återvägen var sunnan riktigt kall och kanske ville berätta, att almanackan dock inte ännu kommit till värmens datum.
     En ny sunnan blir i varje fall äldre, om den får vara i fred. På onsdagen hade den uppnått mogen ålder och blev en ljuvligt smekande sydväst, som gav hela 18 grader i skuggan. Våren blev nästan sommar för den dagen åtminstone.
     Huru länge vårens tidtabell skall hålla i sig så där mycket i förväg vet inte vi vanliga dödliga, men skönt är detta väder så länge det varar.

Kanske varar det till den 17–18 i nästa månad, då gymnastikfesten skall gå av stapeln. Glöm inte den och glöm inte heller att önska den vackert väder.

Den lilla flickan som nämns torde vara Gunda Åbonde, landskapsarkitekt på Åland.