Rapport av julkurirerna.


Som bekant skulle pojkarna vid Svirfronten erhålla sina julpaket med kurir, som skulle vara startklar den 11 dec. Nämnda dag satte sig vagnen i rörelse vid Kovjoki station med paket från Nykarleby lk och Munsala. Vid Jeppo station gjordes uppehåll, ty man skulle medtaga paket från Jeppo och Ytterjeppo. Snart var allt klart och den värdefulla sändningen rullade iväg för att på möjligaste kort tid nå fram till pojkarna.

Efter en 4 dygns färd var kuriren framme sent på kvällen den 15 dec. Sedan vederbörlig anmälan gjorts, inväntade vi på stationen vidare transport. Här träffade vi plötsligt på en soklotpojke, R. Sjöholm, som stod i beråd att resa hem på permission.

Vi rullade ytterligare framåt och fördes med hästskjuts till en stab, där vi fick ett hjärtligt mottagande. Här fick vi bevittna den glädje, som kurirernas ankomst uppväcker. Man hoppades, att den glädjen också i fortsättningen skulle förunnas våra pojkar.

Så planlade man sorteringen och utkörningen av paketen, som skulle vidta följande morgon. Det bjöds på te och nattlogi och ordnades i ”gästrum” mat. Följande morgon stod bilar till vårt förfogande.

Nyheten att kuriren varit framme, spreds som en löpeld. Många kända pojkar kom och hälsade på, bl. a. R. Hagman, E. Ekblad, och B. Elenius. Pojkarna hjälpte till vid sorteringen och allt gick raskt undan. Paketen kördes ut med bilar till de skilda förläggningarna. Vid ankomsten till en viss bataljon kom två unga friska pojkar löpande på skidor. Eftersom den första inte var bekant frågades varifrån de var. Nykarleby lk. blev svaret. Det var Vikblad från Soklot, den andra var B. Nylund från Ytterjeppo. De fick sina paket direkt från bilen. Sedan alla paket frambefordrats, tillfrågades vi om vi ännu ville besöka de enskilda bataljonernas avsnitt för att på nära håll göra oss förtrogna med pojkarnas förhållanden. Besöken skulle gälla de enheter, där flertalet av pojkarna härifrån befann sig.
 
Nåja, planerna var snart uppgjorda, telefonerna ringde och efter en stund var skjutsen till linjerna ordnad. I förbifarten träffade vi på Boman och Keto från Nykarleby lk., Paul Lindström körde oss fram till en korsudörr. Man var förberedd att krypa in som till en potatisgrop. Till vår förvåning kom vi in till ett relativt bekvämt boningsrum med många och glada pojkar, vars blickar mötte oss i dörren. Kompanichefen Mattson hälsade oss välkomna. Här bodde R. Nybäck, A. Backlund, vilken också biträtt oss med paketen föregående dag, L. Levlin och en Lundqvist för att nu nämna någon. Ett livligt samtal kom genast igång. Snart var surrogatet färdigt, vi drack och kände oss som hemma. En Pålle blev förspänd. Fältpastorn och Backlund kom med i släden och så bar det iväg till ett annat kompani. Korsu efter korsu besöktes. Här träffade vi många jeppobor, bland dem R. Jungar, P. Jungar, och V. Lassila. Korsulivet var överraskande väl ordnat. Radio var installerad i de flesta korsun, men många saknade ännu en sådan. Den bristen borde med det snaraste avhjälpas. I hembygden finns kanske här och var kasserade batterimottagare. Iordningställ dem med det snaraste och sänd dem till pojkarna därborta där apparater inte finns ännu.

Kompanichefen, löjtnant B. var vänlig och bjöd oss följa med och bese linjerna. Snökåpor drogs på och så bar det av. Här stod V. Stenvall på post, spanande mot fiendesidan. Unge E. Jouper var ock så med dem vi träffade här. För tillfället rådde lugn vid linjerna. Vädret var förövrigt mycket disigt. Vi var nyfikna titta över till fiendesidan, så vi tog oss alla upp ur ställningarna. Men det tålde inte grannen. En kort serie, och kulorna ven. Ett ögonblick och vi var alla i gott förvar.

Vi hälsade på bataljonskommendören, major R. som med största vänlighet mottog oss. Så var dagen till ända och återfärden företogs till utgångskorsun. Vi bjöds på middag i JSP:s [joukkosidontapaikka; förnandsplats] matsal. Natthärbärge ordnades i en korsu. Bland dem vi fick kvällsvisit av var en soklotbo, E. Henriksson. Han presenterades som kompaniets skräddarmästare. Man kom ihåg talesättet ”En österbottning skall kunna vad som helst.” Värdarna i korsun arrangerade allt väl för oss. Sjöblom från Kovjoki och Strand från Markby var de som mest förde ordet här.

Att våra pojkar är skickliga timmermän, erfor vi här. De hade byggt efter ett tidsenligt österbottniskt knutsystem, som inte tidigare funnits i dessa trakter. V. Backlund, f.d. jeppobo var bland byggmästarna. Vi var också i tillfälle att av en fänrik ledsagas för att bese diverse stallbyggnader. De var förstklassiga. Man vågar påstå att hemma har vi inte något bättre. Härifrån hade vi möjlighet att följa med en bil, varför avresan blev något tidigare än beräknat var.

Vårt nästa mål var en artilleriförläggning. Värdar där var L. Nylund från Ytterjeppo och G. Backlund från Kovjoki, som tog väl emot oss. Bland dem som kom på visit var lär. L. Kjellberg. Här tillbragte vi natten och sov gott. I sällskap med dem besökte vi också en lotta-kantin. Efter att ha skött om det formella för avresan anträdde vi hemfärden. Så rullade vi hemåt med minnen vi sent skall glömma.

Så här i korthet ha inte namnen på alla pojkar kunnat nämnas, men alla deltaga i hälsningarna hem.

 Å-k

Österbottniska Posten nr 53/1942.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren:

Kurirerna hemifrån var en verkligt efterlängtad transport. Ofta äldre från hemorten, i detta fall med tåg, bil, häst. Ibland sparstötting, häst, tåg och någon gång enbart med bil rakt till fronten. Det finns ganska många redogörelser samlade i minneslitteraturen från krigstiden. Den här är närmast till Jeppo, Nykarleby landskommun och Munsala men jag har också en som heter ”Till våra soldater från Nykarleby”. Vem Å-k är vet jag inte, men gissar på författaren John Åkerholm från Jeppo.



Läs mer:
Hälsningar från fronten inför det nya året 1942 i Österbottniska Posten.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2016-01-10, rev. 2016-01-10 .)