„… Att kyrkor skulle upprättas
och folket med flit underrättas …“

Av förf. Ingolf Friman

De gamla kyrkorna som vi ser idag har alla haft sina föregångare. Också den gamla domkyrkan i Åbo, vars förflyttning till dess nuvarande plats beslöts så tidigt som 1229. Tidigare stod kyrkan på annan plats.

Följer man kusten norrut, finner man att de gamla stenkyrkorna haft sina föregångare. Ibland har dessa varit endast oansenliga små kapellbyggnader som av ålder blivit obrukbara. Vanligaste orsak var att församlingarna växte och kyrkan blev för trång, varför man byggde en ny. Närmaste exempel är ruinkyrkan i Korsholm samt kyrkorna i Kronoby, Munsala och Närpes. De tre sistnämnda hade åtminstone föregångare. Pedersöre kyrka är inget undantag. Aspegren berättar i sin historik från 1700-talet, att man i början av samma århundrade funnit grunden under markytan på kyrkogården till något som man antog vara „ett munkehus“.

Nykarleby kyrka som i fjol firade sitt 250-årsjubileum, byggdes år 1708. Dess föregångare byggdes 1607, men blev snabbt för liten för den snabbt växande församlingen. Man rev gamla kyrkan och tog tillvara det som ansågs brukbart för att användas vid nybyggnaden. Bräden samt plankor med påmålade dekorationer finns insatta på kyrkans vind samt uppe i tornet.

Men var den gamla kyrkan stått har man med säkerhet inte vetat. De flesta pekar på den heikelska gården uppe på höjden i kvarteret söder om kyrkan. Troligtvis gav den gamla och numera rivna tullkällaren, kyrkkällaren kallad, upphov till förmodandet. Källaren tillhörde dåvarande tullverket men kom senare i privat ägo samt användes av församlingen som förvaringsplats för kyrkans vinlager, som man på den tiden tog från utlandet.

Då staden genom sitt kyrkojubileum samt dessutom genom avlidne Einar Hedströms samlade ungdomsminnen från sin hemstad och vilka nyligen utkommit i tryck, åter samlat intresset kring sig, sökte signaturen härom dagen upp en infödd nykarlebybo, uppvuxen i den omtalade heikelska gården, och bad henne berätta sina barndomsminnen. Vi ville veta om hon hade något minne av de gamla gravhällarna av sandsten, som för några år sedan upprestes inne i kyrkans tornhall och vapenhuset i södra långväggen. En sliten häll finns dessutom infälld i södra stentrappan.

Dessa gravhällar fanns tidigare i den gamla 1600-talskyrkan, där de låg infällda i golvet, som ett lock på gravhällarna. Texten på stenarna är ovanligt vackert huggen och berättar oss vilka av de gamla borgarna som här under hade sin vilostad.

Damen ifråga berättade och beskrev noga den gamla källaren vid hennes hemgård. Ingången låg mot älven och det sluttande taket var ett omtyckt men dock en strängt förbjuden lekplats för traktens barn. De gamla gravhällarna låg under hennes barndomstid ute på kyrkogården, kringvuxna av gräs och övervuxna av mossa. De låg bredvid varandra, exakt på västra sidan av den gång som nu leder från norra korsarmen ned till Bankgatan. Ibland försökte barnen skrapa undan mossan och läsa den ålderdomliga texten på stenarna.

Vi vet att 1600-talskyrkan revs då den nuvarande byggdes. Vad var då naturligare än att man fyllde gravkällarna under golvet och lät hällarna ligga kvar över gravarna? Om de flyttats till platsen från annat håll, hade man knappast kunnat undgå att skada de mjuka stenarna, vilka inte bär spår av någon våldsammare hantering.

Då man vet att de förnämsta borgarna sökte sitt vilorum i närheten av altaret, tror signaturen fullt och fast att kyrkans korparti låg på den utpekade platsen, samt att kyrkans långkepp därifrån sträckte sig ned mot älven. Men långt före den tid den gamla kyrkan byggdes måste församlingen liksom också övriga orter ha ägt något litet kapell eller gudshus, där prästerna från moderförsamlingen Pedersöre förkunnat ordet. Var ett sådant stått, är för närvarande omöjligt att veta.

I den gamla Genealogia Sursilliana läser man om kyrkan:

„När man skrev ett tusen sexhundrade sju, Med flit märk detta. Läsare du! Uti Konung Carl den niondes tid, Utgick mandat och befallning blid, Att kyrkor skulle upprättas och folket med flit underrättas: Då blev denna Kyrka ny Först uppbyggd i Nykarleby: Jacob Borgensis med nit Drev uppå detta arbete med flit. Den andra pastorn Fadern succederade, Kyrkan förlängd och mycket förmerade. Vår Johannes Jacobi Nycarlus Försann, skicklig, tålig och vällärd man. Fadrens upprättade verk med makt, Förbättrade och uppehöll, ty gives honom tack.

Den tredje pastorn i denna rad Jacobus, följde Brodern i nämnde grad. Faderns och Broderns arbete fina, Lät uppstoffera och med målningar skina“.
[Wichmanns variant på poemet.]

Detta om den gamla 1600-talskyrkan i Nykarleby, som fortfarande döljer många hemligheter.