|
D I T T och
D A T T
Då vi för
en tid sedan skrev om nytt i byggnadsväg här, glömde vi bort posten.
Där förstoras rätt mycket till stor glädje för allmänheten
och kanske till än större glädje för personalen där.
Utrymmet förstoras avsevärt både
innanför och utanför luckan. Allmänheten behöver ej mera trängas
och expeditionsarbetet skall säkert gå som en dans, då svängrum
finns. För oss och för mången annan har det under åratal
varit en gåta, huru postfunktionärerna överhuvudtaget kommit tillrätta,
där de snubblat fram i pakethögar och postsäckar mellan primitiva
hyllor och bord.
Låt oss på deras
vägnar hoppas att postverket även bidrar med ändamålsenligare
kontorsmöbler. Sedan posten nu blivit den klockarfar, som skall allting bestyra,
och genom vars luckor väldiga penningsummor med tillhörande papper går
dagligen, borde personalen åtminstone beredas någorlunda bekväma
arbetsmöjligheter. Kanske de tredubblade postavgifterna för tidningar
ger verket pengar till bättre kontorsinredning också i vår stad. * Bland
andra nytillkomna saker tycks brottsligheten vara. För någon vecka
sedan gjords ett inbrott i busstationen, där lådor och paket genomsnokades.
Några hundra mark och en meter korv dugde åt tjuven, men andra, långt
dyrbarare varor ratades. Den penning- och mathungriga tjuven torde fortfarande
gå fri. Med stor säkerhet kan man anta att han inte var någon
ortsbo, utan sannolikt en enkel turist, i vardagslag kallad landsvägsstrykare.
Ortsbor var det i stället som levde rövare
på Andra sjön härom kvällen. I en berusning som gav mod och
krafter, värda en bättre användning, överföll de en fridsam
fiskare [Jarl Blomqvist visste LP berätta] och hotade en jägare —
— — sin tur hota med den.
Fiskaren,
som inte hade någon bössa, tuffades om och slogs t. o. m.
i huvudet med en sten. Det blev sjukhusresa för honom och sjukt samvete för
angriparna, när eftertankens kranka blekhet, omsider inställde sig.
På sjukhuset har konstaterats att den angripne fiskaren skadats rätt
allvarligt i fotleden, varför efterräkningarna säkert blir större
än priset på det förtärda eldvattnet.
Må
andra bärsärkar ta varning därav. * Busigheten
tycks göra sig bred också utanför biografen på kvällarna,
fast det tydligen är yngre busar, s. k. busfrön, som är i
farten där. Biopubliken från byarna kommer ofta på cykel och
placerar den utanför biografen under föreställningarna. I vår
hederliga svenska bygd borde cyklarna få stå i fred där under
de två timmarna. Men så är tyvärr inte fallet. Busfrönas
klåfingrar petar på dem med ledsamma resultat. Biografägaren
kommer någon mörk kväll att också för sin del öva
handpåläggning på glina, om inte ofoget upphör. [På
1980-talet kunde det hända att någon spottat i "tändhåttin",
d.v.s. mopedens störningsskydd under biobesöket.] [Posten
i Nykarleby av Folke Holmström.
Redan 1946 tycks det ha funnits behov
av cykelförvaring.]
——
Veckans filmer
Bio
Scala visar på lördag och söndag en ny Tarzanfilm „Tarzan
och lejonjägarna“ med numera något fetlagda djungelhjälten
Johnny Weissmüller i huvudrollen och Brenda Joyce som slarvigt klätt
vildmarksfruntimmer. Publiken blir säkert månghövdad och medelåldern
låg.
Inne i veckan kommer en laddad svensk
film „Kvinnan gör mej galen“ med Curt Masreliez, Margareta Fahlén
och Stig Järrel i huvudrollerna. [Några
filmminnen av Folke Holmström.] —— I.
F. Gnistan arrangerade sina sedvanliga hösttävlingar
i friidrott den 29—31 aug. De primitiva förhållandena och den
kalla nordanvinden inverkade störande på tävlingarna, varför
inga toppresultat kunde noteras. Att idrotten inom seminariet likväl står
på en hög nivå bevisades av den påtagliga jämnheten.
Sålunda underskred 32 man 13 sek. på 100 m. I den jämna kampen
mellan klasserna utgick klass II såsom rättvis segrare. |