Avtäcknings-
högtidligheten

i Nykarleby seminariums
festsal den 13 mars.


Den 13 mars detta år var en lika strålande solskensdag som för ett år sedan. Trots smältande snö och glatt takdropp förmådde ej denna första vårdag skingra det töcken av stum sorg och dyster förstämdhet, som minnet av fredsslutet 1940 lagt över allas sinnen. Det var därför en tyst och allvarsam skara, som samlats i seminariets festsal kl. 14 för att övervara den stund, som hedrats invigningen av det synliga beviset för seminaristernas tacksamhet och vördnad för dem, som en gång tillhört samma konvent som de och i senaste krig stupat för fosterlandets frihet och hemmens värn.

Bland de närvarande märktes några anhöriga till de stupade, men största delen utgjordes dock av seminariets och övningsskolans lärare, seminariets elever samt ett antal stadsbor. Inga långväga gäster hade anlänt. Auditoriet satt med blickarna vända mot västra långväggen, där den granrisbekransade minnestavlan doldes av sitt svarta dok, flankerad av Nykarleby skyddskårs fana till vänster och seminariets egen fana till höger jämte resp. vakter. Den rätta fosterländska stämningen gavs av öppningsnumret, Sibelius »Finlandia», som starkt och fulltonigt klingade från flygeln, spelad av lär. kand. Sigurd Sid. Sem. Sven Bergqvist läste med inlevelse och patos Kaj Lindgrens upphöjda dikt Till en hjälte, varpå lektor R. Ahlbeck utförde ett violinsolo, tolkande med känd virtuositet La Folia av Corelli.

Så trädde konventets ordf., lär kand. Vide Strandvik upp i talarstolen och höll avtäckningstalet, vilket in extenso återges här nedan:

 


»Det är i dag ett år, sedan fredens budskap mottogs av vårt folk. Finland stod obesegrat med fläckfri ära och blank vapensköld. En heroisk kamp var avslutad, en kamp, som hela världen följt med under ständigt växande beundran. 105 dagar trotsade ett enigt, litet folk en fiende, som hade enorma resurser. 105 dagar kämpade vår armé med okuvligt mod för vår frihet och vårt oberoende. Var man fyllde sin plikt, utan tvekan, utan stora ord. Med orubbligt, sammanbitet lugn stod man emot de anstormande härarna. Det var en underbar storhet över vårt folk dessa bistra, stålhårda vinterdagar. Det var en tid, som evigt kommer att leva kvar på bragdens stolta blad — men den krävde tunga offer. Vår frihet köptes med tusen och åter tusen unga människoliv.

Vi ha i dag samlats för att ägna de stupade vår hyllning. Vi ha samlats för att hugfästa minnet av våra kamrater, av dem, som utan tvekan gåvo sitt liv för allt det, som är oss dyrbart och heligt: frihet, hembygd, fosterland. Inalles femton av vår svenska folkskollärarkårs medlemmar och en lärarkandidat blevo borta. Förlusten är tung att bära. Saknaden är smärtsam. Det var män i sina bästa år, som rycktes bort, män med entusiasm och framtidstro. De hade vigt sitt liv för de ungas fostran. Deras gärning var ägnad höga ideal. De stodo mitt inne i sitt arbete. Och så kom uppbrottsordern. Landet behövde dem för krigets värv. Ovanskligt hög var deras uppgift, ovanskligt stort deras mål. De kallades att med vapen i hand värna vårt land, vår kultur, vår egenart. Utan räddhåga, utan tvekan följde de sitt samvetes bud. Allvarstyngda gingo de ut. De visste vad som krävdes. Ordlöst gingo de, utan högtidliga ceremonier, flärdfritt, manligt. Deras avsked från de egna var måhända ett enkelt, fast handslag. Ordlöst kommo de tillbaka. Det var den tysta hemkomsten.

Det är sorg i våra hjärtan, men det är en sorg bemängd med stolthet. De föllo som män för allt det, som giver livet värde. De föllo för rättfärdighetens sak. De gåvo in i döden bevis för sin brinnande tro och förtröstan på att de ljusa och goda makterna dock slutligen skola segra. De voro med om att skriva de ärofullaste blad, som någonsin skrivits i Finlands historia. Deras offer var icke förgäves.

Nykarleby seminariums elevkonvent har genom en minnestavla velat bevara de stupades namn för eftervärlden. Jag bjuder nu täckelset falla: För fosterlandet 1939—40


Lars Henrik Boström
Nils Albert Boström
Paul Anders Broman
Erik Ingmar Bygård
Harry Michael Ekholm
Karl Vilhelm Engström
Erik Fridolf Gustafsson
Johan Evert Kull
Karl Ernest Nyrén
Gustav Herman Rajander
Henrik Evald Romar
Gustaf Mauritz Roos
Georg Eliel Rosenback
Torsten Arnold Sandell
Jarl Örndahl
Alfred Verner Österbacka


Lär. kand. Erik Fridolf Gustafsson tillhörde seminariets elevkår. Hans minne ha vi därför särskilt velat hugfästa genom att stifta en minesfond.

Vi äro stolta över våra stupade kamrater. Deras gärning skall icke dö. Deras kamp skall icke glömmas. I vördnad och tacksamhet stå vi inför deras minne. Honnör för dem. Stram honnör!»


Sedan de närvarande hedrat de fallna med stram honnör, fingo de lyssna till solosång av sem. Edvin Jansson, som med sin ljusa och klangsköna tenor sjöng Färdemannens psalm av Hannikainen och Ora pro nobis av Piccolonini, vilka sånger tacksamt senterades av auditoriet. Den förtätade, stämningsmättade samvaron avslutades med Runebergs psalm »Bevara Gud vårt fosterland». Innan de närvarande bröto upp, trädde lärare T. Granqvist fram och frambar på sina egna och Nykarleby-Vörå lärarkrets vägnar ett varmt tack till konventet för den vackra gärningen att hugfästa de fallnas minne och uttalade en förhoppning, att även liknade heder måtte bevisas de lärare, som stupat för friheten 1918. Därpå skildes man, rikare i själen än då man samlades.

          P. B.

 


På kopian fanns även:

     Scharlatinan synes ha benägenhet att sprida sig på orten. Då flera nya fall yppat sig bland eleverna i samskolan, stängdes denna på tio dagar i måndags. Av de till ett tiotal uppgående insjuknade äro 2 från Nykarleby landskommun och 1 från Munsala. Sjukdomen är av mycket lindrig art, varför även det minsta tecken till sjuk hals redan bör vara anledning till att tillkalla någon sköterska eller läkare.
     —
      Sjuklingarna vid stadens epidemisjukhus önska få låna, under c:a 1 månads tid, en radioapparat eller grammofon med några skivor.

     Polisinrättningen. Yngre poliskonstapeln i Nykarleby Karl Asplund har förordnats att till den 26 dennes handhava poliskommissariens åligganden.

      Seminarium. Som t. f. trädgårdsmästare vid seminariets är sedan de 1 mars anställd hr Runar Asplund från Kvevlax.
     Tjänsten kommer inte att tills vidare ordinariter besättas, emedan lönevillkoren komma att ändras så, att tjänsten höjes till följande löneklass, o. provisionssystemet slopas.


Tuberkulosfesten

å Forsby folkskola senaste fredag blev synnerligen lyckad. En publik, som till trängsel fyllde salen hade infunnit sig. …

Österbottniska Posten nr 11/1941.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Minnestavlan.
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2005-10-04.)