Hus med historia – SKYDDSKÅRSGÅRDEN.


Vid senaste höst förrättat köp hade f.d. arbetarföreningens gård på Källbacken övergått i Nykarleby marinskyddskårs och Nykarleby skyddskårs ägo. Huset bestod då av festsal, ansluten till en av sjömannen Edvard Hellstrand år 1879 uppförd bostadsbyggnad, vilken sistnämnda dock i olika repriser undergått till- och ombyggnader.

Detta äldre hus hade vid övertagandet befunnit sig i sådant skick, att det ansetts förmånligast att låta riva detsamma och uppföra en ny tillbyggnad. Denna omfattar hall, kapprum, severingsrum och kök å nedre botten, samt föreläsningssal, kanslirum, mindre arbetsrum och vaktmästarbostad å övre.


Karleborg från sydväst.
Karleborg från sydväst. Förstoring.
Foto: Nykarleby fotoateljé/Gerda Mattsson.


Vid vår ankomst försiggingo som bäst diverse inredningsarbeten, utförda av frivillig kraft av ivriga skyddskårister. Tak målades och papper spändes, och arbetsglädjen stod högt i tak.

Från hallen med sitt kapprum i fonden leder en dörr till festsalen och en annan till serveringsrummet. Från sistnämnda kommer man in i lottornas kök. Här synes minsta utrymme från golv till tak vara tillvarataget. Långa väggfasta skåp runt väggarna. Spiseln står vid mitten av väggen och belysningsförhållandena synas vid allt arbete bliva de bästa möjliga. En behaglig värme strålar genom lokaliteterna, ty värmeledning är införd i nybyggnaden. I köket fäster sig undertecknad vid en finurlig manick. Vid förfrågan meddelas, att det är varmluftsrör, genom  vilket det medels elektrisk motor varmluft blåses in på scenen, som förutom denna inrättning troligtvis blivit för kylig för en varmblodig första älskare.

Från hallen leder en bekväm trappa upp till övre våningen. Här voro rummen redan i det närmaste färdigt inredda. Allt gör ett gynnsamt intryck. Vi önskar lycka till och ämna avlägsna oss, då vi plötsligt erinra oss, att detta bygge dock måste ställa sig dyrt i förhållande till kårernas ekonomiska resurser.

Ja, visst! blev svaret på vår fråga. Vi bygga som optimister. Obetydligt egna pengar, mera skänkta medel, men mest lånade.

Skänkta? Jaha, vi ha å ena sidan mötts av sublim offervillighet, men, –  nåja –, vi ha också haft mindre angenäma erfarenheter. Nu är vi dock så långt hunna, att dessa hålla på att glömmas. Och räntabiliteten? Vi hoppas på det bästa. Vi voro optimister i går, äro det idag och även i morgon. Våra kalkyler ha hittills hållit streck, varför icke också i fortsättningen.

Vi lämna de förhoppningsfulla och önska den lycka och god fortsättning i deras oegennyttiga arbete i det frivilliga försvarets tjänst.



Plus, Österbottniska Posten nr 47/1935.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Karleborg av Lars Pensar.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2009-01-21, rev. 2009-06-24.)