V. K. E. Wichmann
Hågkomster från min Nykarleby-tid

IX. Återkomsten till hemlandet. Storstrejken.

Det var ju rätt angenämt att få återvända till hemlandet i juni 1905. (Sommaren tillbragte jag å min villa »Sjöhaga» å Bådan i Nykarleby skärgård.) — Redan före min ankomst hade mina kolleger utsett mig till prodirektor, sedan den förre prodirektorn lektor  G u s t a v  H e d s t r ö m  blivit direktor, och valet hade stadfästs av skolstyrelsen. Då Hedström för sjuklighet avgick vid början av höstterminen 1910, blev jag av Skolstyrelsen den 26 augusti utsedd till t. f. direktor intill den 1 oktober, då tjänsten anslogs ledig och av mig ensam ansöktes. Den nye generalguvernören  S e y n,  Bobrikoffs forne kreatur, gjorde alla möjliga förevändningar för att hindra min utnämning, och jag fick endast tillstånd att fungera såsom t. f. direktor allt till den 23 oktober 1912, då han äntligen fick lov att utnämna mig officiellt.

I slutet av oktober 1905 inträffade nu emellertid storstrejken, vars förlopp jag i humoristisk form skildrat såsom »Stora ofriden i Menlösa» i tidskriften »Allas Krönika» och då även behandlat socialisternas första agressiva framträdande å vår ort.

Under slutet av vårterminen 1906 måste jag resa till Helsingfors för att undergå en rätt allvarsam operation, som dock lyckades förträffligt, tack vare vår frejdade kirurg, professor Ali Krogius. Lyckligtvis hade nu min hustru också hemkommit från Sverige med de 2 yngsta barnen. Julen 1905 och påskferien 1906 hade jag tillbragt hos dem i Stockholm. Ytterst oangenämt var det att allt fortfarande underkastas visitation av gendarmer både vid dit- och återfärden, tills under »storstrejken» äntligen dessa despotismens huliganer avskaffades. — Under min direktorstid fick jag även vid seminariet att göra med socialismen, vars läror begynte spridas bland eleverna av en seminarist från Helsingfors.