Nykarleby stad 1620—1920 av V. K. E. Wichmann

forts. 6. Stadens förvaltning.


Stadens försvar

Den beständiga oron för krig med den alltid opålitlige östra grannen, nödvändiggjorde även försvarsväsendets ordnande på en fot som påminner „mutatis mutandis“ [nödiga förändringar] något om vår tids skyddskårer. Forshaell berättar nämligen i sin „beskrivning över Nykarleby stad“, införd i Åbo Tidningar för år 1789 [1784] följande: „Borgerskapet och andre som stå under stadens försvar, äro enrollerade i vissa cavallerie-, infanteri- och artillericorpser, alla väl försedda med vederbörliga gevär och andra tillbehör. Vid solenniteter är borgerskapet till häst och fot till parad ofta uppställt, och består cavalleriet av 24 man och infanteriet av 72 man, alla med blå uniformer och de senare med gula stöfletter samt officerarne med guldgalonerade hatter. Infanteriet har dessutom två fanor, av vilka den ena varit rätt propre med stadens vapen uti, men blivit av ryssen bägge bortförda. Stan har dock nu skaffat sig en ny fana av gult taft och jämväl blivit av Kunglig Majestät (Gustav III) honorerad med en grön fana.“

Alla dessa grannlåter torde upp brunnit vid stadens brand. Av borgarbeväpningen finnes intet spår mera under 1808 års krig.

 


Wichmann, V. K. E. (1920) Nykarleby stad 1620—1920, sid. 61 f.


Nästa kapitel: Befolkningsförhållanden. Några krigsminnen. Märkligare släkter.