|
Förklaring 1. Jur. Den första af alla rättegångsregler är, att ingen må dömas ohörd, d. v. s. utan att ha fått tillfälle att yttra sig [...] 2. Teol. a) Kristi förklaring (lat. transfigurãtio), den tilldragelse, som omtalas i Matt. 17:1—9, Mark. 9:2—9 och Luk. 9:28—36. Traditionen förlägger den till berget Tabor i Galiléen, men sammanhanget förlägger den till Hermon eller dess närhet. Lagens och profetians representanter, Mose och Elias, syntes i Jesu sällskap för lärjungarnas blickar. Förklaringen visade dem Jesu härlighet (2 Petr. 1:l ff., jfr 2 Kor. 3:18). Man kan jämföra berättelserna om Jesu sinnesstämning enligt Matt. 11:25 (Luk. 10:21) och det intryck han gjorde (Luk. 11:27) samt Stefanus' änglalika uppsyn inför sina domare (Apg. 6:15). Kristi förklaring utgör inom de protestantiska kyrkorna ämne för en bestämd dags predikan (i Sverige 7:e söndagen efter Trefaldighet) och firas af de grekisk- och romersk-katolska 6 aug. med en särskild fest (grek. Thabõrion, lat. Festum transfigurationis Christi). Om en berömd, konstnärlig framställning af ämnet (jfr fig.) se Rafael. — b) Kroppens förklaring, den förklarade lekamen, skall enligt den kristna uppståndelsetron vara personlighetens organ i en kommande tillvarelseform, liksom Kristus lefver i en förhärligad kropp (Fil. 3:21). Paulus skiljer i 1 Kor. 15:44 ff. skarpt mellan den kropp, som lägges i grafven, och den andliga lekamen. Äfven mazdeismen tänker sig en förandligad kroppslighet i fulländningens värld. Se Eskatologi. 2. N. S. |
