Ett försök att dokumentera ordstäv och talesätt. De enda jag kommer på i skrivande stund finns här nedan. Därför hoppas jag att ni besökare kompletterar kapitlet!

”Sonen Alfred Gyllenberg hade en minutaffär i sin gård nuvarande Bankgatan 6, f. d. Dyhrs, sedermera Nordiska Föreningsbankens gård. Sedan han slutat sin affär hade han på äldre dagar så gott som alla bisysslor man kunde erhålla i staden. Det är från hans tid det ännu femtio år efteråt levande uttrycket ”skriv opp på Gyllenberg” härstammar.”

Einar Hedström, Stadsbor.


”Slut ti råkel, vi tar nyan jääntråd!”
Sluta slarva, vi tar en ny järntråd (för reparationen)!

Cay Backlund återgav talesättet i mitten på åttiotalet. Ibland överträffas dikten av verkligheten. Kåporna på lyktstolparna utanför vårt hus lossnar då och då. Som vän av ordning rycker jag ut och fäster dem med tejp. Vid senaste lampbytet fixade inte Ekerö energi låsanordningen utan tog NY TEJP. Har gjort min egen variant på talesättet som följaktligen lyder: ”Slut ti råkel, vi taar nyye tejp!” Ann-Sophie Sandström kommenterade att talesättet tillskrivits ”Käckos Hannes”.


”It vil ja seij at do e gäälen, men noo klarar do de me obaart liiti vet!”
Jag vill inte säga att du är galen, men du klarar dig med väldigt lite vett!

Enligt pappa uttalat av Herman Eriksson, bonde 1915–1938 på Juthbacka hemman, född 1871 i Oravais, död 1938 på Jutbacka. Han var den första egentliga bonde som sedan c:a 300 år innehaft Jutbacka hemman. Hemmansuppgifter ur Olson (1997).


Måste för ett ögonblick lämna Nykarleby och ta oss till Esse i grannkommunen, eftersom dessa ord meddelade av Folke Sandberg inte får gå förlorade för eftervärlden: När bröderna NN på 1980-talet kom in i handelsboden var beställningen ibland:

”Fyra kilo såkär å sextån bitar jest, nej sjyttån, vi ska baka å.”
”Fyra kilo socker och sexton bitar jäst, nej sjutton, vi ska baka också.”
Till yttermera visso hör att vid de tillfällen när bastun användes, rykte det tre dagar i sträck ur skorstenen ...


Jag minns hur jag som liten blev vansinnigt arg av följande svar. Alltid när jag for till verkstaden och frågade efter pappa, var det nån som svarade: ”Han fo ti åen å tvätt föötren.” Detta har jag faktiskt hört senare också. På ”varför” frågor som var för knepiga svarade pappa: ”Så att koddona ska kom betä heim”. Hans pappa lär ha sagt det samma också.

Stefan Fors, 2004-09-17.

Återkommer ständigt, med en dåres envishet, till mina föräldrars berättelser och himlor. Just nu försöker jag minnas alla dessa korta och kärnfulla ”talesätt” som förekom hemmavid, när papp eller mamm ansåg det passade in: ”Juust vart e å varmt, sa flickon tå håri brann” och ”Löödaskveldi å pojkan på gåålan å itt entå” sagt av en ”gambepigo”.

Heidi Nystrand, 2006-11-27.

*        *        *

I Där forsen sjunger. Barndomsminnen 1893–1907 skrev Gertrud Wichmann:

Hon kunde också en hel del ordstäv och ”ramsor”, vilka min bror upptecknade och sände in till Svenska Litteratursällskapet och de infördes i dess årsbok.

Jag tyckte att det vore trevligt att publicera ordstäven, så jag kontakatde SLS. Via Malin Bredbacka-Grahn kom svar från Marika Rosenström på Folkkultursarkivet:

Efter en del detektivarbete med hjälp av min kollega Carola Ekrem lyckades vi hitta följande: Wichmann, Rolf; Smärre bidrag. Ordstäv och talesätt från Nykarleby. (Ingår i: Hembygden 1917–1918) 1918 s. 151.

Ordstäv och talesätt från Nykarleby.

Rolf Wichmann.
(Inf. 2010-01-20)