Gleisners — Alkogården

Minnen och intryck förändras från en generation till en annan. Den gård som i min generation självklart kallades Alkogården, blev i följande generation lika självklart nämnd Gleisners. Ännu en länk fogad till berättelsen om en gammal stadsgård. Jag vill gärna tillfoga vad jag själv vet om gårdens historia.

Ursprungsägaren Postiljonen Karl Hammarlund och byggnadsåret 1860 är nya och trevliga fakta för mig. Mycket riktigt som nämns, så var gården tillbyggd längs Borgaregatan. På vinden fanns en pärtklädd del av gårdens västra tak inbyggd under ”Storavindens” tak över den ”nya delen”, som byggdes som en herrskapsgård. Den innehöll nämligen sex stora rum med vackra kakelugnar och vindstrappa upp från det nordvästra hörnrummet till en vackert tapetserad vindskammare i väster.
     I golvfyllningen vid vindstrappan hittade vi vid en mindre renovering korrespondens från Maria Nylund till hennes familj, troligen från hennes studietid i Frankrike. Därav drog vi slutsatsen att rådmannen, handlanden, konsul Carl Nylund byggt och bebott huset en längre tid, kanske efter hans konkurs i slutet av 1800-talet, och kanske var den gamla delen av huset mot Gustav Adolfsgatan säte för hans import- och exporthandel med rederirörelse, som upphörde 1903.
     I uthuset, som också var stort och välbyggt fanns ett stall, som lär ha härbärgerat Maria Nylunds vita häst, som, berättades det, inte fick ligga i spiltan utan fick vila med magen mot uppspänd sadelgjord.
     Vad som tiden därefter hände i gården känner jag inte till. Men en tid torde normalskollärare C. Alex. Björklund, troligen gift med en syster till Josef Herler, ha bott i huset med sin familj eftersom det på kakelugnen i det andra vindsrummet fanns en blyertsteckning, som lär ha föreställt en son i familjen.
     År 1937 flyttade Oy Alkoholiliike Ab sin nykarlebyfilial till huset [från Kisors], som i det skedet ägdes av apotekare Oskar Wilkman.
     Den ”nya” delen av huset längs Borgaregatan blev butik och kontor samt lagerrum för varusortimentet och för lådor och tomglas medan flygeln mot Gustav Adolfsgatan blev personalbostad för filialföreståndaren.

Alkogården, fasad mot Borgaregatan.

     Eftersom det var min far, Georg Högbom, som innehade befattningen, kom vår familj, bestående av far, mor, två döttrar och under årens gång också två hundar och en katt att betrakta Alkogården som vårt hem.
     I början av 1940-talet köpte Alko gården av apotekare Wilkman, så far fick också fungera som disponent för fastigheten.
     Så förflöt våra år fram till 1957 då far avled och mor och jag fick söka oss en ny bostad, då nästa föreståndare och disponent väntade på sin tur att fortsätta livet i Alkogården.

Den första butiksinredningen. På bilden syns Agnes Fagerholm, som genast 1937 efter sin examen från Åbo Svenska Handelsskola fick tjänst som kassörska vid Alko, en tjänst som hon innehade ända till sin pension.

     Att gården med byggnader, gråstenskällare och stor, vildvuxen gård var ett paradis för en unge med kompisar är ju naturligt och fastän gården nu sen länge är borta fängslas jag av dess historia och minns den med både glädje och vemod.