Nättingfiske på 1990-talet

Nättingfisket är sannerligen väldokumenterat i ”Vyerna”, fylligt och trevligt. Men Nils Storå skriver att fisket i Ragnörsforsen helt upphörde efter dammhöjningen, och det är bara nästan sant, därför att jag och ett par andra hade ut mjärdar där så sent som i början av 1990-talet.

Då fiske av alla de slag varit min största hobby genom åren och nejonögon är min favoritdelikatess var det ju oundvikligt att man skulle pröva på att fånga dem. Det började med att man i unga år vistades nedanför dammen i kvällsmörker och plockade med ullvante på handen uppstigande exemplar, ofta många tiotal på en kväll. Jag vet inte om det var tillåtet enligt fiskelagen, men ingen myndighetsperson intervenerade med vårt nöje där.

Några tiotal år senare flög det i mig att man trots dammhöjningen och rensningen av Ragnörsforsen borde pröva om några nejonögon fortfarande gick upp i älven. Till den ändan tillverkade jag tre mjärdar efter modell av en som jag köpt ur kvarlåtenskapen efter alkodirektören Georg Högbom, som var en inbiten nättingfiskare. Och nättingar blev det, om också inga stora mängder. Mitt fiske i Ragnörsforsen pågick cirka fyra höstar kring 1990, men sen tog det slut då fångsterna började stanna vid en eller två exemplar per natt. Mina ”kräntjor och länjor” ruttnar väl där på stranden nu.

Tillika med mig hade också Åke Björklund (polis Edvards sonson) och Erik Ahlström (”Bomba” kallad, senare avliden) ut mjärdar vid Ragnörn, men knappast har varken de eller någon annan prövat på fisket sedan dess. Men vem vet, naturen är ju inte oföränderlig, så kanske nejonögonen kommer åter ännu.