Hej! Jag såg att Pensar skrivit om planerna på vintertrafik från Nykarleby i slutet av 1800-talet. Det här har jag faktiskt stött på i en bok jag har skriven av H. Ramsay om vintertrafiken med fartyg till Finland, I kamp med Östersjöns isar. Jag har även den finskspråkiga versionen Jääsaaron murtajat. I boken finns Nykarlebvy nämnt också när man skildrar besvärligheterna segelfartygen hade på senhösten när de hamnade ut för isen tidigare än väntat. Man skrev om ett utlastat skepp som hade sökt sig/tvingats till land mellan Aspskären och Björkholmarna, just via de sällan med fastis belagda vattnen mellan Tornskär och Furuskär.
Men vad var bakgrunden till allt det här? Orsakerna var säkert flera men den viktigaste bottnade i att säkra smörexporten. Efter nödåren gjordes förbättringar inom det finländska lantbruket i form av ändrade produktionsinriktningar, rasförädling, avelsarbete och en del andra saker. Följden blev att man ganska snabbt t.o.m. fick ett visst överskott av en del produkter med begränsad lagringshållbarhet, bl.a. smör. Samtidigt hade industralisieringen lett till att städerna i Europa hade befolkningar vars uppehälle var beroende av ett kontinuerligt inflöde av livsmedel. Av någon anledning hittade finländska aktörer den här marknaden och började skicka smördrittlar med linjebåtarna till Hull, vars kanske viktigaste ”gods” annars var emigranter på väg till Amerika. Men under vintertiden även även med ”vinterbåten” Express till Stockholm för vidare befordran med järnväg till Göteborg och det öppna Västerhavet. Småningom började köparna kräva säkrare leveranser året runt och det var ju lite lurigt ibland p.g.a. isen. I något skede tillsatte senaten en Vintertrafikkommitè för att utreda alternativa rutter för smöret när det inte var möjligt med fartyg från hamnar i södra Finland. När jag såg det här alternativet i boken blev jag väldigt förvånad, men om man tänkte till lite så förstod man kanske lite av vad man hade för grunder till alternativet. Järnvägen från stambanan i Boden till Torneå kom först 1900 så därför kan man ju förstå att man sökte alternativ som kanke inte verkar så rationella i dag. Om de vid den tiden tog en titt på kartan så var det troligen så att man hittade den kortaste sträckan mellan de båda ländernas stambanor just här i trakterna och med Ratan som hamn på svenska sidan. Det tror jag att var en starkt bidragande faktor. Har aldrig sett något om det här skrivet på annat håll men har tänkt att det vore intressant att se kommitèns protokollsanteckningar om linjen Nykarleby–Ratan. Småningom säkrades smörtrafiken genom anskaffning av isbrytare och bättre fartyg. Samtidigt kunde även flödet av andra varor ges möjligheter till handel året runt. En utbyggnad av jänvägen i Finland och en säkrad vintertrafik, först via Hangö, senare via fler hamnar, gav möjligheter för landets industri att expandera och växa via nya marknader för att skapa grund till den exportindustri Finland har i dag. Men utan behovet av att hitta en lösning på att säkra flödet av smör kan det hända man lämnat några tiotals år på efterkälken, som man kanske aldrig tagit i fatt. Hälsningar, |
