2. En kavalkad från Juthbacka
i det tjugonde seklet
Fastän man kan följa Juthbackas historia bakåt i närmare fyra århundraden, är det först från det Carl Backman övertar stället 1813, som platsen blir mer bekant för oss.
Carl Backman blev huvudman för den tredje släkt som kom att inneha Juthbacka. Han var född 1770 i Sverige, förvärvade handelsrättigheter som fyrtioåring i Nykarleby år 1800. Under kriget 1808–09 hade han provianteringsuppdrag för den svensk-finska armén. Hans militära grad var löjtnant och för sitt ståtliga utseendes skull kallades han för ”vackra löjtnanten”.
Främst som uppköpare av tjära hade han tidigare gjort sig känd i trakten. Men nu när han förvärvar Juthbacka satsar han på jordbruk. Juthbacka hemman förstoras och sätts i skick och en ny ståtlig karaktärsbyggnad uppförs och blir färdig 1821. Det har antagits att Carl själv, på grund av sin utbildning i fortifikation, kan ha gjort skisserna för herrgårdens utseende.
Vid de tre små holmarna i älven, av vilka idag endast en liten del av den nordligaste sticker upp över vattenytan, uppförs en kvarn och en såg.
Herrgården
Karaktärsbyggnaden påminner i stil om flere andra herrgårdsbyggnader i Finland från tiden efter Stora ofreden då förstörda eller nedbrända nyuppfördes. Den gustavianska stilen blev förebild och Juthbacka är inget undantag. Gustavianska stilens raka linjer syns i den pilastrerade fasaden, frontespisen – det framträdande fönsterpartiet i mansardtaket och de halvrundade fönstren högst uppe.
Herrgården är i jämförelse med andra herrgårdar rätt liten, men genom sina proportioner och läge ger den ett ståtligt intryck och en klassisk avvägd bild.
Parken med terrasser och trädgården med bärbuskar och allén upp till gården från landsvägen anlades samtidigt som herrgården.
I skriften Juthbacka – några anteckningar av. Wold. Backman finns detaljerat uppräknat byggnader och arealer på Juthbacka.
Familjen Backman
Släkten Backman har präglat Juthbacka på ett särskilt sätt, speciellt efter det att Herman Backman köpte gården 1885. (Släktskapet med herrgårdens byggherre är indirekt, då Carl Backman var Woldemar Backmans mormors farbror.)
Woldemar Backman föddes den 9 mars 1870 i Nykarleby landskommun. Han hade en äldre syster Annie, född 1867 som blev lärarinna och två yngre systrar, Ester, född 1872 och Helga, född 1875. Även Ester blev lärarinna, medan Helga benämns ”fröken”. Barnens föräldrar var Herman Backman och Johanna Matilda Kjellman. De var småkusiner och gifte sig 1866.
Barnen växte upp i den Heikelska gården, som idag ägs av familjen Kivinen. Först när barnen var i skolåldern, flyttade familjen in på Juthbacka.
Det Backmanska hemmet där mor Mathilda härskade var gästvänligt. Systrarna var kända som sprittande glädjespridare, medan Woldemar var mera inbunden.
Sin far såg syskonen inte mycket av. Herman Backman hade sedan sina tidigaste ungdomsår varit till sjöss. Han började som kajutvakt vid tio års ålder, blev styrman 1858, skeppare 1862 och avlade ångbåtsbefälhavarexamen 1878. Briggen Niobe, barkskeppen Laine, Wellamo och Iris samt slutligen fregatten Imatra är namnen på de fartyg över vilka kapten Backman förde befäl. Han var intresserad av läsning och efterlämnade ett rätt stort bibliotek, men dessutom ägnade han sin fritid åt konstnärliga och litterära sysselsättningar, eller som han själv lär sagt ”dessa anteckningar och tokerier, dessa drömmar och fantasier”.
Juthbacka hade han inköpt 1885, men på resan till Nykarleby, efter avmönstringen i Kristinestad, insjuknade han. På hemresan möttes far och son i Vasa. En dödsmärkt far blev den minnesbild den 17 åriga skolgossen Woldemar skulle bära med sig av den far han aldrig hunnit lära känna. Den äldre systern Annie hade dock kommit sin far närmare, under en drygt månad lång resa ombord på det fartyg han förde befäl på, under en resa till London. För hela familjen, speciellt för de yngre systrarna blev faderns död på Juthbacka en dryg vecka efter hemkomsten en djup chock. Inte heller de hade fått lära känna sin far.
Nu måste Matilda och barnen ta över ansvaret för Juthbacka. Huvuddelen av hemmanet såldes åt svågern, bankdirektör E. O. Söderström 1898 medan karaktärsbyggnaden med gårdsplan och park jämte ekonomiebyggnader samt ängen väster om fram till bäcken utbryts till en parcell. Den får namnet ”Juthbacka gård ” och omfattar 4,5 ha och förvaltades av Matilda till hennes död 1924. Juthbacka gård kom att kvarstå oskiftad i barnens ägo till 1927 då Woldemar och hans hustru Elisabeth förvärvade gården.
Woldemar Backmans skolgång
Woldemar hade inskrivits i Vasa svenska lyceum 1880. Sin skolgång skötte han omsorgsfullt. Terminsbetyget från julen 1885 visar att Woldemar var den fjärde i ordningen på sin klass med ett medeltal på 8,3. På studentdimissionsbetyget var medeltalet 8,4, endast en tiondel lägre än klassens primus. Nu gällde det för den 18 åriga Nykarleby-ynglingen att välja levnadsbana. Med sina goda vitsord stod flera möjligheter öppna. Efter sina första skolår i seminariets småbarnsskola och sen i seminariets normalskola hade Woldemar ingen dragning till fortsatt utbildning i Nykarleby och att utbilda sig till lärare i det 1873 startade seminariet i Nykarleby ägnade Woldemar ingen tanke.
Sina universitetsstudier påbörjade Woldemar i Helsingfors vid den fysisk-matematiska sektionen, för att 1890 påbörja studier i medicinska fakulteten.1896 blir han medicinelicentiat.
Under studieåren var han inte särskilt aktiv inom nationslivet. I studentföreningen UV var han medlem men inte mer. Kamratkretsen var inte heller omfattande. Men till Helsingfors hade en flicka som han kände, kommit för att studera vid professor Asps medikomekaniska institut. Hon var dotter till handlanden, konsul Carl Nylund i Nykarleby och hade dimitterats från Nykarleby fruntimmerskola 1887. Inom kort har hon lämnat sin gymnastikutbildning, avlägger studentexamen och skrivs in i den medicinska fakulteten hon också, förmodligen påverkad av bekantskapen med Woldemar.
[Trodde du gymmaskiner var en relativt ny uppfinning?
I så fall trodde du fel.]
Född i Nykarleby samma år som Woldemar 1870, blev hon student 1891, med.kand. 1897 och året efter gifter hon och Woldemar sig. 1899 disputerar Woldemar för doktorsgraden, medan Elisabet blir medicine licentiat 1903.
Under studieåren är besöken på Juthbacka ganska glesa. Studierna, och trots tågförbindelse till Kovjoki, gör den långa resan att Nykarleby bara besöks under någon sommarvecka. Men mor Matilda skriver brev och håller honom underrättad om händelserna i hemmet.
Hemgården
Det hem, eller rättare sagt, den egendom, som hans mor Matilda har att sköta om, omfattade närmare 25 ha odlingsmark. I tio år bemästrar Matilda uppgiften, ibland måste hon ge ut odlingen åt landbönder. Kvarnen sköts likaså med anställda. 1898 säljer hon slutligen hemmanet åt sin svåger Elis Oskar Söderström. Han var gift med Matildas yngsta syster Tima, eller Ultima som var hennes egentliga namn.
Svågern, E.O. Söderström, parcellerar ett par år senare ett 4,6 ha stort område emot stadsgränsen jämte kvarnen på holmen nedanför i älven. Bostadstomten får namnet ”Vernamo”, senare skrivet Värnamo.
Hemmanet köps av sonen, kronolänsman Eric Söderström, som i sin tur år 1915 säljer det åt en bonde, Herman Erikson. Denne köper rådman Albert Dyhrs villa på Alörn, transporterar och återuppbygger den i ”Kroken” år 1921 till huvudbyggnad. Den ståtliga rödmålade tvåvåningsbyggnaden står idag kvar på samma plats.
På Vernamoparcellen hade E. O. Söderström uppfört en ny karaktärbyggnad, med stadens kanske längsta veranda, och ett uthus. Den blev efter flera ägarbyten inköpt av Nykarleby församling som kapellansgård, användes som sådan in till 1970-talet, då den ännu hann fungera som skollokal för högstadiet och lager för Prevex, innan den revs för att ge plats för radhus.
Juthbackafröknarna
På Juthbacka gård kan Matilda alltid ta emot döttrarna Anni, Ester och Helga. Ester hade börjat sin skolgång i fruntimmerskolan i Nykarleby, fortsatt sin skolgång i fortbildningsläroverk i Helsingfors, för att sedan hospitera vid seminariet i Nykarleby. Men hon hade också före det hunnit med att vara lärarinna i sin första skola, fruntimmersskolan i Nykarleby. 1909 anställs hon i Helsingfors stads folkskolor och pensionerades därifrån 1939. Att ”Juthbackafröken” inte var någon velig fröken, framgår bl.a. av att hon, i det av den röda sidan behärskade Helsingfors 1918, hade hemlig etapp för förmedling av tidskrifter och av ” flyktingar” undan den röda regimen där. När hon dog 1957 omnämndes hon i nekrologen som ”hon den sista av juthbackafröknarna”, och att :
”Till sitt väsen var hon en god representant för de goda sidorna i gamla tiders högre borgerskap i våra svenska kuststäder. Med tillfredsställelse flyttade hon till fädernegården Juthbacka, när pensionsåren började. Som den sista i syskonskaran har hon nu bäddats till den sista vilan i den mull, där hennes nära och kära vilat redan länge.”
Systern Anni, också hon lärarinna, hade dött långt före kriget. Helga, som först varit sin mors åderdomsstöd i Nykarleby, kom att sen bo tillsammans med Ester i Nykarleby, först på Juthbacka, sedan inne i staden. Helga dog 1950.
De tre juthbackafröknarna förblev ogifta och inget av Hermans och Matildas fyra barn efterlämnade arvingar.
JUTHBACKAFOLKET:
SAMMANSTÄLLNING
|