Luciatraditionen i Nykarleby



Ines Östman.
Detalj ur skolfoto från klass 3 1948.

Luciafirandet i Nykarleby, som dittills varit ett inslag vid skolfester, fick år 1950 en mera officiell form, när Ines Östman, då elev i samskolans femte klass, utsågs att bli den första lucian vid ett evenemang, som av idrottsföreningen NIK hade arrangerats på torget i Nykarleby. I kortege genom den av få gatlampor upplysta staden, anlände lucian i släde. Först i tåget gick polis Väinö Hauta-aho med sin imponerade gestalt, följd av förridarna Börje Söderlund och Hilding Wiklund, den senare på en haltande häst. I dragonuniform red sedan Fjalar Zittra och polis Torsten Snellman med dinglande värjor. Sedan följde luciasläden, eskorterad av lyktgubbar och fackelbärare i mängd. Ett imponerande skådespel i ett på glans och ståt fattigt Nykarleby.

Tyvärr var det på ett i mörker liggande torg endast luciakronans ljus och Lucias upplysta hår som syntes för publiken, något som skulle återkomma i decennier.

Manskören uppträdde, stjärngossarna skramlade med sina träsablar och Judas med pungen, Lennart Blomström, biträdd av assistenter, hade kunnat göra betydligt bättre affärer om de kunnat se sina offer i ögonen, när de skrek "Här är Judas med pungen men pungen är tooom".

NIK med Eliel Eng och Bjarne Lundqvist kunde i alla fall känna sig nöjda med arrangemanget i övrigt och den enda teaterkikaren bland publiken riktades ständigt av Märta Nessler mot den "ståtliga unge mannen på häst", — Hilding Wiklund.

Efteråt följde luciabal på Karleborg, programinslag av Josef Herler, en sångkvartett förhöjde stämningen och en då ung borgmästare, Holger Stenbäck, kunde efter att ha överräckt minnessmycket till Lucia, öppna luciabalen med henne på det slitna balgolvet.

Polis Hauta-aho kunde avsluta sitt uppdrag och härolder och förridare kunde på Wiks hotell, inbjudna av föreståndarinnan Margaretha Schauman, med kaffe och något värmande innanför västen, kanske ana att en luciatradition i Nykarleby hade fått sin början. —

Med andra agerande lever traditionen kvar ännu i dag.


Nykarleby, i december 2004.
Lars Pensar.


Ännu på 1970-talet såg jag Lennart som Judas, men hade då ingen aning om att han haft rollen så länge. Kanske det var vid samma tillfälle jag hade turen att få åka med i veteranbilen som ingick i Luciatåget. Midvinternattens köld var dock för hård för bilen; på vägen hem till Jakobstad fattade den eld.


Läs mer:
NIKs Lucia av Erik Stenwall.
I Stjärngossarna av J. L. Birck finns hela Judas-sången.
(Inf. 2004-12-12, rev. 2011-12-13 .)