”Skogen utan namn”

– eller – det måste väl finnas något namn på detta skogsområde, som i söder sträcker sig till Grev Tottgatan, i väster till Fiskargränd och Jöns Drakes väg samt i öster till Roosas lindan och Källback kuddtåget. Skogen var plats för rätt våldsamma pojklekar på 1940–50-talet. Det var stadspojkar mot Källbackpojkar ungefär, som med ”gummisprättor”, pilbågar, ett luftgevär till och med, slungor och vad man i hastigheten fick tag på, utkämpade bataljer – bara för att – utkämpa bataljer. Medan den fredligare ”pang-leken” i Rummelbacken och fotbollsövningarna på Roosas lindan gav endast nedsmutsade kläder och skor, blev följderna av krigandet i namnlösa skogen både blåmärken och blodvite ibland. Här måste nämnas att samma pojkar några år senare var bästa kamrater i NIK, skolor, scouter och kamratskap runt om i staden.

Men det som gjorde ”namnlösa skogen” mer rafflande var det som genom äldre pojkar och via vuxna kom pojkarna till kännedom,  det var en tragedi som ägt rum där några år tidigare och berättades med kusliga detaljer av de äldre pojkarna, flera boende i ”Langraden”, om en karl som sprängt sig där med dynamit och om hur kroppsdelar och klädslamsor hängt på trädgrenarna runt explosionsplatsen.

Det kändes alltid kusligt inne bland tallarna och man kunde tycka sig se ännu något som hängde i talltopparna. En mer nyanserad bild kunde dock Hugo Liljeström ge.


Nu har över 80 år gått och lite arkivforskning  runt tragedin ger följande fakta:

Söndagen den 3 okt. 1937 hördes vid ett-tiden på dagen i hela staden en stark detonation.  Ljudet kom från skogsbrynet nära norrändan av Karleborgsgatan på Källbacken. När folk från närliggande byggnader skyndade till platsen såg de en stor grop i marken mellan träden med blodstänk på blåbärsriset. Först trodde någon att ett djur avlivats där, en häst eller hund kanske. Men snart gjordes fasanfulla upptäckter. På en äng, drygt hundra meter österom, låg nedre extremiteterna av en människa, och kort därpå slamsor och trasor av det som varit en människokropp. Klädresterna och stövlarna som hittades visade att de tillhört arbetaren Alex Väliaho. Vid polisförhör av de omkringboende fick man fram att Väliaho en längre tid varit på något sätt nervös och fört ett oregelbundet liv. På söndag f.m. hade han verkat lugn men medan hustrun var på något ärende nere i stan, hade han gått upp på vinden  och tagit dynamit och stubintråd som han förvarade där i en näverkont, gått ut i skogen någon hundrameter norrom, och vad som föreföll, lagt sig med överkroppen på konten med ett drygt kilogram dynamit i och tänt stubinen med en knall på. Detta tyckte polisen  kunna sluta sig till, eftersom kroppens övre delar var totalt i smulor medan extremiteterna var mindre skadade.

Den avlidne Välitalo var 47 år gammal, född i Kuortane, och efterlämnade hustru och två barn.

I Nykarleby hade man fått uppleva tragedier med drunknade i älven, både vuxna och barn, men denna självåstadkomna tragedi blev för decennier kvar i folks minne.

Några år efter tragedin ristade någon in i tallen bredvid gropen ett kors i barken. Idag är inristningen så gott som utplånad, likaså har minnet av tragedin bleknat bort

Skogen rödinringad. Vid krysset utspelade sig tragedin. Förstoring.
Från Google Maps.