Korsningen Gustav Adolfsgatan – Källbackgatan mot norr. Hugo och Karl Liljeström vid hemgården till höger. Notera brunnen till vänster samt att Gustav Adolfsgatan slutar vid Grev Tottgatan! På en förstoring syns gatlampan och vindflöjelstången på uthuset till höger samt grinden något bättre. Wedins gård i vänsterkant och Tallgrens bakom Liljeströms.
Åke Björklund tillhandahöll.
(Inf. 2008-01-20.)


Hugo Liljeströms (1906–1990) hemgård. Hugos far, som också hette Fredrik Liljeström och min farfarsfar var bröder. Tomten nr 82 inropades på auktion den 15 augusti 1861 av lotsen Anders Jacobsson. Ovanför det södra vindsfönstret fanns årtalet 1861 målat inuti en romb. Gården var alltså byggd några år efter stadsbranden 1858. Hugo hade ett intyg som hade gett husbyggaren dispens från förbudet att täcka tak med pärtor, eller stickspån som man säger i Sverige.

Familjen Liljeström kring 1912. Från vänster: Hugo, fadern Fredrik, Helga g. Eriksson, modern Sofia och Karl. Förstoring.
Nina Granholm-Mäkinen tillhandahöll foto tillhörigt mostern Else Bonns, nu fyllda 91. Hennes svärmor var dottern Ester, sen länge då boende i Malax.
(Inf. 2021-12-16.)

Hugo var en man som nöjde sig med det lilla. Förutom när han gjorde militärtjänsten, höll han sig för det mesta i staden och försörjde sig med att skotta snö och hugga ved åt gamla damer samt med att beskära fruktträd. Han hade dock i sin ungdom arbetat på tullslupen. Konsten att beskära hade han lärt sig hemma på tomten för den var full med äppelträd – vilket gjorde att han ibland kallades Äppel-Hugo. Hugo vårdade en mängd gravar. Vid ”Hugos lindon”, en äga öster om Källbacken omgärdad med ett par meter breda och omkring en och en halv meter höga gråstensmurar, som handelsman Roos lät röja under hungeråren 1867–68, hade han sitt potatisland med snörräta bänkar. I höbärgningstid stod störarna också på snörräta rader. Hugo var alltid klädd i gummistövlar, svarta vadmalsbyxor och keps. På väg till lindon, i vårtid med gräftan på axeln och i höbärgningstid med lien, tog han sig alltid tid att prata en stund med Granqvists spets Tessi. Sättpotatis och annat icke bärbart transporterade han på en ”skrapelkärro” – en tvåhjulad träkärra med skalmar och järnbeslagna trähjul.

Engelska porslinshundar.

I det tidigare nämnda vindsfönstret fanns två sittande engelska porslinshundar, ett minne från sjöfartstiden. Enligt traditionen kunde man med ledning av hur hundarna stod vända, se om sjömannen var hemma. Hundarnas vända inåt – sjömannen hemma; hundarna vända utåt – fritt fram ...?

Huruvida Hugo var hemma eller inte kunde man se på långt håll, för om han var borta stod en träspade framför den olåsta ytterdörren. Farstudörren brukade han dock låsa.

Gården köptes av systersonen Knut Björklund, som gjorde en totalrenovering; endast stenfoten, timran och skorstensstockarna är original. En släkting till Knut, Jim Björklund, tog över gården efter hans frånfälle.

Huset från gårdssidan. ”Anders Jakobssons gård” är skrivet på fotot. Ovanligt med bara ett vindsfönster på en sydgavel. Hur i all världen kom man till vindsrummet? Minns ingen trappa. Nuvarande Olaussen i högerkant.
Förstoring.
Susanne Branner tillhandahöll via Lars Pensar.

Vid auktionen efter Hugo sommaren 1990 fanns farstukvisten kvar, men i ”något” sämre skick. Notera hur skevt det högra fönstret är! Bland auktionsbesökarna finns Per-Erik Willman som tittar ut genom fönstret till vänster om dörren, min far Nils framför den dörren ndan om Per-Erik, Mauritz Blom i keps i förgrunden till vänster och möjligen Pehr Tonberg i vit skjorta till höger. Bror Sandström var auktionsutropare.
Foto: Lars Pensar.

Tyvärr är Hugos gran numera kvistad eftersom dess stora och långa kvistar skrapade i bilar och skymde solen så mycket. Förstoring.
Foto: Kenneth Frostdahl, januari 2010. Bilden aktualiserades av Seminariegranen.
(Inf. 2012-03-07.)

Lönn vid Äppel-Hugos uthus. Förstoring.
Anne-Maria Willman tillhandahöll tavla målad av Maud Granvik tillhörig Marita Frostdahl.
(Inf. 2024-05-21.)