Minnen av
bombningen av Nykarleby
fastlagstisdagen den 22 februari 1944


Jag kan bidraga med en liten ögonblicksskildring från ”Bombardemanget”.
     Vi var ett gäng från samskolan som åkte kälkbacke (det var ju fastlagstisdag) i åbranten nedanför vårt hus.
     Det började med att vi såg en rad med ljus lågt på himlen norröver. Sedan hördes flygplansljud. Trots avsaknad av praktisk erfarenhet visste vi att det gäller att söka skydd och göra sig möjligast osynlig. Närmaste skydd var några glesa buskar nere vid strandkanten, där vi lade oss alla så platta vi kunde. Det hördes några dova smällar söderöver. Det var bombningen av ”Prostas hagan” som andra som var närmare redan berättat om. Men då kom någon på att om de kommer igen och träffar kraftverksdammen så drunknar vi ju här nere. Alla upp och med fart över vägen och in till oss. Vi var nog rädda. Tänk om de kommer igen. Kanske var vi lite chockade, men det visste vi ju inte eftersom ordet inte var uppfunnet ännu.
     Men eftersom inget hördes mera började gänget skingras. Vem som var med i gänget har jag glömt, någon av flickorna bodde i granngården elevhemmet.
     Om någon läser detta och känner igen händelsen, hör av er till Nykarlebyvyer med er minnesversion av händelsen!


Tor-Björn Carlsson.
(Inf. 2007-04-01.)



Kraftverksdammen en vinterkväll.
Kraftverksdammen en betydligt mindre dramatisk vinterkväll. Under de omkring 35 år som förflutit mellan bombningen och denna kväll har dammen höjts och försetts med en gångbro och De gamlas hem fått en ny flygel mot Kyrkogatan. Notera de ståtliga granarna som fanns i Floraparken! Synd att det numera är så ynkligt med träd där.
Foto: Holger Haglund, omkring 1980.
Elisabet Sund tillhandahöll. Förstoring.
(Inf. 2007-05-13.)

 

*            *            * 

Hej Fredrik!

Tor-Björn Carlsson efterlyste fler minnen från bombardemanget i Nykarleby. Här kommer mitt:
     Vi var alla hemma den kvällen och rektor Erik Åhman var på besök hos oss. Han satt i en stol på rummets södra sida och pappa vid sitt skrivbord, mamma, min mormor, jag och min syster var i matsalen som gränsade till vardagsrummet Då kom oljudet , ett visslande vinande av de fallande bomberna som måste ha passerat över vårt hus. [Kyrkogatan 12, f.d. Andersén, nuv. Ulf Sundstén.] Då rusade Åhman upp och i hela sin längd kastade han sej raklång på golvet ropande "bomber" Vi alla andra steg upp och såg på den liggande mannen då smällarna kom! Det var litet komiskt, men sen kom skräcken och vi tog oss ner till vår med stockar förstärkta källare. Vi var alla chockade av att kriget hade kommit till vår trygga lilla stad. Dagen efter var vi pojkar (olovandes) ute i bombgroparna och letade skärvor, jag hittade en stor bit med rysk text
     Tilläggas kan att ljudet av fallande bomber spelades regelbundet i radion för att göra folk medvetna om faran.



Karl Åke Åström.
(Inf. 2007-04-03.)


Fler minnen mottas gärna!


Läs mer:
Bomber över Nykarleby av Lars Pensar.
(Rev. 2008-11-02.)