Synnerbergska gården

Synnerbergska gården vid  Topeliusesplanaden 29, korsningen med Grev Tottgatan
[Topeliusesplanaden 29 vid korsningen med Grev Tottgatan, mot sydost. Fotograferingsår okänt, men senare än 1900, för då började man diskutera elektrisk gatubelysning. Backen i Grev Tottgatan heter fortfarande i min sinnevärld ”Levhemsbackan”. Tycks ha minnen kvar sedan 3-årsåldern eftersom jag kommer ihåg att jag sett samskoleleverna komma och gå till bespisningen. Förstoring. Det enda som finns kvar av den stiliga gården är delar av de första varven av stenfoten, som var en av de högsta i staden. Notera porten på den övre bilden!
Lars pensar tillhandahöll bilden som finns vid Nykarleby museum.]


Tomten nr 96 inropades 1858 av sjökaptenen C.A. Synnerberg och bebyggdes av honom. Efter hans död 1876 ägdes fastigheten av hans änka Anna Maria och efter hennes död 1882 av överinspektören C. Synnerberg. Denne sålde fastigheten, som därefter hade olika ägare tills den år 1900 förvärvades av frk Aline Häggström. Redan 1911 sålde hon gården till lektor I.E. Koskimies, som 1916 sålde den till försäkringsinspektören J. Rosenbach. Denne sålde 1918 fastigheten till handl. O. Wilhelmsson. Bland senare ägare märkes dir. J. Lundqvist 1920, V. Johansson 1932 och Nykarleby samskola. [Skall enligt Yvonne Forsells Isaksson vara: Viktor Isaksson 1932, av vilken Samskolan hyrde. Sonen Bengt ärvde gården efter sin far 1966 och 1968 efter sin mor och sålde samma år till Tor Ågren.] På huset fästes i sept. 1967 under högtidliga former en minnesplatta över Carl Synnerberg, bekostad av Svenska Folkskolans Vänner, Svenska Litt. sällskapet, Svensk-Österbottniska Samfundet och staden. Kort efteråt såldes huset till Byggnadsfirma T.E. Ågren och revs. På platsen restes 1968 [1970] det första [andra och förhoppningsvis sista] 5-våningshuset i staden, inrymmande 29 bostadslägenheter och 3 kontorslokaler och utrustat med hiss. Huset byggdes i betong och siporexelement. ... som utom källarvåning med simbassäng var försedd med en 6:te våning med hobbyrum och terrass. Huset rymde 25 bostadslägenheter om 34—83 m².


Erik Birck (1988), Nykarleby stads historia del III, sid. 601 f.


*         *         *


Här må inskjutas att det således var en god idé, då skolan år 1933 ställde upp ett eget elevhem i en privatgård som hyrdes för ändamålet och tjänstgjorde som elevhem praktiskt taget ända tills gården fick ge vika för ett modernt våningshus. Som föreståndarinna fungerade under hemmets hela existens fröken Helmi Nylund. Elevhemmet kom omedelbart att ha rummen fullbelagda — till en början både pojkar och flickor, senare endast flickor — och flere tiotal elever intog sina måltider i hemmet, som hade som princip att ta emot sina gäster för så billigt pris som möjligt. Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne gav härvid hemmet en kännbar hjälp. Efterhand visade sig dock elevhemmet mindre nödigt: stadens matserveringar drog rätt många elever och kommunikationerna förbättrades. Det var icke längre nödigt att bo i skolstaden och eleverna kunde föra med torrskaffning till skolan varje dag. Elevhemmet blev överflödigt och upphörde år 1966, då också föreståndarinnan avgick med pension.


Erik Åhman (1971) Nykarleby samskola 50 år i Skolhistoriskt arkiv XI.


*         *         *


Synnerbergska gården
Gården från gårdssidan. Takpannor är ett ganska ovanligt taktäckningsmaterial i staden. Uthusets sydvästra hörn i högerkant. Förstoring.

Anders och Brita Fors tillhandahöll.
(Inf. 2013-10-01.)


*         *         *

 

1968–69 var samskolans klass 4B inhyst i Synnerbergska gården.  Jag gick i den klassen då. Jag minns att vi inte gillade att bli förflyttade dit. Vi var väl en skötsam klass, för vi hade rätt så stor frihet. En rolig tid var det. Om jag minns rätt gick en klass före oss också i uset. Hushållsundervisningen hölls också i köket. Bifogar bilder från den tiden.


Synnerbergska gården
Gundel Pirilä g. Pettersson och Sture Pettersson från Jakobstad 1969. Notera flyttblocken och Adventkapellet i bakgrunden! Strax utanför bild till höger fanns också en byggnad. Delförstoring.


Jag villgärna veta vem/vad jag lägger in, så jag frågade Elisabet: ”Sture Pettersson – är det 'Päls-Sture'? Hade ingen aning om att han hade koppling till Nk:by.”

Det är nog ”Päls-Sture”, han åkte från Jeppis dagligen till samskolan. Jag tror han fungerade som konduktör på bussen. En livlig, flicktjusande kille var han.



Roland Ludén (Jeppo), Peter Lassus, Jeppo, Inger Åkerman g. Stråka (Munsala), Gunilla Sandler, Birgitta Elenius (Jeppo) och John Wiklund (Munsala) 1969. Förstoring.

På basen av eftternamn har jag gissat hemort.

(Inf. 2013-10-20.)

 


*         *         *

 



Gerda Viklund från Munsala, Gunnar Sund och Gunvor Rydström från Munsala. Bagarstugan i bakgrunden fanns vid den södra tomtgränsen. Förstoring.

(Inf. 2013-10-20.)



Elisabet Sund tillhandahöll.
(Inf. 2013-10-06.)


Läs mer:
Lektor Strömberg var inneboende 1884.
Bror Johansson sågade ved vid elevhemmet.
Koskimies auktionsannons 1917.
Gården sommaren 1946.
Uthuset sommaren 1946.
En vinter på 1950-talet.
Från Topeliusparken på 1960-talet.
Bild av uthuset och ”Levhemsbackan” på 1960-talet.
(Bild inf. 2003-11-09, rev. 2020-04-13 .)