Tullarna på Grundön (med Sandön i bakgrunden) är från vänster: Granlund, Forsell, Sjölund och Jakobsson. Kvinnan är Adonika Andersson som får hjälp med vedsågning. Tullslupen och ”valpen” i bakgrunden. Adonikas dotter Amanda tjänade hos Spolander hela hans Nykarlebytid.

På detaljförstoringen av ovanstående syns motorbåten ”valpen” något bättre. Under vilka år slupen användes är obekant.

Valpen med besättning.



Om detta var fotograferat på landbacken eller i en kajuta kunde vi landkrabbor inte avgöra. Jorma Metso med mångårig sjömanserfarenhet kunde dock ge besked att vi ser en kajutinteriör, eftersom det:

     Förutom en kommod till vänster finns också ett par hörlurar på bilden. Förmodligen nyttjade man ett maritimt band som kallas ”gränsvåg” och som når långt bortom horisonten dagtid (200 km), nattetid betydligt längre. Frekvensen på gränsvågsbandet ligger mellan c:a 1600 och 3000 kHz. Vill minnas att uteffekten var max 200 watt på dessa stationer när jag var aktiv sjöman på de sju haven.
     Det var med största sannolikhet här som tullarna utväxlade sin radiotrafik. Kanske även tjuvlyssnade på fartygen för att snappa upp uppgifter om kontraband [smuggelgods].
     Kommunikationen på gränsvågsbandet var tal/röst. Kortvågen nyttjades av telegrafisten för morse och radiosamtal. Numera är telegrafisterna bortrationaliserade från fartygen sedan länge och med dem telegrafin.
     På väggen hänger en reklamkalender från Norwegian America Line, september 1926.

Fyra tullare på okänd plats.