Invigningstal
vid återinvigningen av
Kuddnäs Museum
25.6.2018

Stadsdirektör Gösta Willman

Det är idag på dagen 84 år sedan Kuddnäs invigdes som museum. Året var 1934 och förvaltare av det nya museet var Stiftelsen Z. Topelius barndomshem.

Låt oss börja lite längre tillbaka i historien. I kyrkböcker från 1700-talet omnämns ”Kuddnissas” hemman. Här finns grunden för gårdens namn, Kuddnäs.

I början av 1800-talet förvärvade kronofogden Carl Basilier egendomen. Det var han som flyttade dit den vita huvudbyggnaden från Sundby och den gula byggnaden från Haralden söder om staden. Kronofogden hamnade ett decennium senare på obestånd och egendomen såldes på exekutiv auktion i november 1813. Då inropades Kuddnäs av stads- och provinsialläkaren Zachris Topelius som flyttat till staden 1812. Den 14 januari 1818 såg sedan den blivande märkesmannen Zacharias här dagens ljus.

Gården förstorades och vid den jordbruksintresserade doktorns död 1831 var Kuddnäs något av ett mönsterjordbruk, med 3 hästar, 16 kor, 10 får, 2 svin och 10 hönor.

Doktorinnan skötte jordbruket 31 år efter makens död.

1858 ödelades stora delar av det dåtida Nykarleby i den ödesdigra stadsbranden men Kuddnäs låg så pass långt borta att det klarade sig oskadat.

Doktorinnan avled år 1868 och efter det såldes egendomen. Zacharias Topelius själv hade helst önskat att Kuddnäs skulle ha blivit hemvist för det till staden nygrundade folkskollärarseminariet. Så blev det inte utan det förlades till residensområdet, vårt nuvarande skolområde, där Zachrisskolan idag verkar. Cirkeln är till den delen, vad namnet beträffar, sluten.

År 1899 köpte Nykarleby landskommun Kuddnäs för att skapa ett kommunalhem för socknens fattiga, en fattiggård. Som sådan fungerade Kuddnäs till 1920-talets utgång när modernare fattigvård, eller äldreomsorg, krävdes. Vid den tiden väcktes tanken om att bevara Zacharias Topelius barndomshem som ett minne för kommande generationer.

Liksom nu på 2000-talet var statsmaktens inställning njugg och Undervisningsministeriet ställde sig negativ till en statlig inlösen av fastigheten. Däremot utlovades ett statligt bidrag. Den 14 januari 1931 grundades Stiftelsen Zachris Topelius barndomshem. Grundande medlemmar var kommuner, föreningar och ett antal privatpersoner. Stiftelsen kunde tack vare bidrag från Svenska Litteratursällskapet och finska staten förvärva Kuddnäs av Nykarleby landskommun.

Med tiden blev stiftelsens ekonomi ansträngd och åldern tog ut sin rätt hos de ursprungliga entusiasterna. 1968 framkastades förslaget att finska staten borde överta museet. Så blev dock ej fallet p.g.a. statligt ointresse. År 1979 konstaterade stiftelsen att det ej mera var ändamålsenligt att upprätthålla densamma. Det hade uppstått ekonomiska problem och organisationen var för tungrodd. I januari 1983 överläts så Kuddnäs till Nykarleby stad och stiftelsen upplöstes. Stiftelsens sista ordförande var professor Carl-Erik Thors och dess sekreterare chefredaktör Olav S Melin.

Det är således nu 35 år som Kuddnäs museum förvaltats av Nykarleby stad. Museet har under hela denna tid bibehållit sin popularitet som utfärdsmål för skolklasser, pensionärsföreningar och andra grupper, men även för långväga turister. Staden har varit medveten om att en grundlig renovering av Kuddnäs är nödvändig och att installering av ett nytt värmesystem med grundvärme vintertid är en förutsättning för att Kuddnäs skall kunna bevaras och vara till glädje för kommande generationer. Men det var först det stundande 200-årsjubileet som gav den nödvändiga kicken.

Det är en stor glädje att kunna konstatera, att idag står vi här, efter tre år av pietetsfullt byggande och före det några års planerande. Vi har uppfyllt vår historiska plikt.

Kära vänner,

det är alltid svårt att tacka någon enskild utan att förbise någon annan. Trots det vågar jag nämna några.

Jag tackar Yngve och Johnny Häger, som med osviklig österbottnisk hantverkarskicklighet outtröttligt avlägsnat ruttna stockar och bjälklag och sågat och bilat till ersättande material. Tacket innefattar alla andra involverade, arkitekt, planerare, hantverkare, yrkesmän och Österbottens Museums sakkunniga.

Jag tackar även stadens egen personal och nämner speciellt museiamanuens Laura Holm. Det har varit ett stort jobb för välfärdsteamet och tekniska verket att tömma Kuddnäs på alla föremål, att låta dem restaureras från tidens mott och mal och återföra dem till sin ursprungliga plats.

Jag tackar stadens beslutsfattare och den tillsatta byggnadskommittén. Speciellt nämner jag entusiasten och mångsysslaren Bo Kronqvist som mer än andra fått oss att inse det ofrånkomliga i att genomföra detta projekt i en tid när så många andra av stadens angelägna projekt står i kö.

Jag tackar även Bosse för hans 13 år som intendent och hustomte boende här i gula huset 1978–1991.

Slutligen vill jag tacka finansiärerna. Vid sidan av Nykarleby stad, vill jag framförallt tacka de finlandssvenska fonderna med Svenska Kulturfonden i spetsen.

Tack också till Stiftelsen för kultur- och utbildningsinvesteringar, till Svenska Folkskolans vänner, till Aktion Österbotten och till flera andra.

Det är en glädjens dag i vår vackra stad nu i medlet av sommaren märkesåret Topelius 200. Låt mig därför avsluta med att citera Zacharias Topelius i det han på ålderns höst drömmer sig tillbaka och i tanken diktar från sin vindskammare här uppe på södra gaveln:

”Vad vill du mer? Ett vindsrum där mot söder,
en björk, en rosenhäck, ett smultronland,
en buktig flod, en fors, en bro, en strand
och kyrkans torn mot morgonskyn som glöder”.

Museet är härmed återinvigt, låt oss klippa bandet!