Nykarleby stads brand 1858

Denna månad har etthundra år förflutit sedan Nykarleby stads brand. Endast några få byggnader blev kvar efter ödeläggelsen, om vilken kan läsas härnedan. Ur prof. Woldemar Backmans digra verk Nykarlebynejden publicerar ÖP idag en skildring av händelsen. Det berättas f.ö. att en köpman i Vasa efter branden föreslog att Nykarleby stad skulle flyttas till en läglig hamnplats i Vörå—Oravais. Men Nykarlebyborna ville naturligtvis bygga upp sin stad — i Nykarleby. Stadsplanen är ritad av Carl-Albert Edelfelt, konstnären Albert Edelfelts far.

Den ödesdigra brand, som lade så gott som hela staden i aska, utbröt kl 7,15 på kvällen den 12 januari 1858. Den tog sin början i ett stall i tomten 10, tillhörig kaptenen och handlanden Anders Granholm, som själv med sin familj bodde i övre våningen av huvudbyggnaden, medan handlanden Abraham Vestlin hyrde den nedre våningen. Orsaken till eldsvådan blev aldrig utredd. Det stall, i vilket eldsvådan utbrutit, hade under flere år stått obegagnat; det var en kvarleva ifrån den ryska inkvarteringen under orientaliska kriget. Enligt polisprotokollet hade vid brandtillfället i stallets undre del förvarats endast en låda med omslagspapper, i den övre några lövkärvar. Brandkåren med sina tre sprutor gjorde sitt bästa, men släckningen försvårades av en rådande stark sydvästlig storm. Två timmar kunde man hålla elden begränsad, men plötsligt tog flere hus vid torget eld och det blev klart att all möda var förspilld med fortsatt släckningsarbete. Under natten till den 13 januari blev staden en askhög. Blott få hus hade undgått branden. Av dessa är främst att nämna den år 1708 anlagda kyrkan, samt den söderom denna belägna skolhustomten. Av den på denna uppförda vinkelbyggnaden ha den sig i norr och söder sträckande flygeln gamla anor. Då trivialskolan, som varit här förlagd, 1641 [1640] —1684, sistnämnda år överflyttade till Vasa, inträddes i den gamla skolbyggnaden en s.k. pedagogi eller barnskola med en lärare, som ända till 1791 dessutom var pastorsadjunkt. Då skollokalen på 1720-talet började bli så förfallen, att den ej mera kunde användas, uppfördes år 1729 en ny skola sannolikt på den gamla skoltomten. Här fortsatte pedagogien sedan, ända tills den vårterminen 1843 uppgick uti lägre elementarskolan, som år 1856 utvidgades till två-klassig med tvenne lärare, vilken flygelbyggnaden, det nuvarande rådhuset. Den gamla skolbyggnaden blev nu rektorslokal.

Då den äldsta skolbyggnaden således uppnått den aktningsvärda åldern av 200 år och därunder under 127 år tjänat det uppväxande släktet som stadens enda läroverk, torde det vara av ett visst intresse att angiva skollokalens dimensioner. Skolsalen som låg i mitten av lokalen och sträckte sig igenom hela byggnaden, hade en bredd av 6,5 meter och en längd av 5,5 meter samt var 2,4 meter hög. Den hade således ett kubikinnehåll av 85,8 kbm. och då elevernas antal vissa år — det säges ha varit mycket varierande under olika år — steg till 40 à 50, motsvarade lokalens storlek långt ifrån nutida fordringar. Innanför skolsalen fanns tvenne kamrar av dimensioner 4,4x3,2 kvm. samt på andra sidan salen ett litet kök jämte förstuga samt ytterst åt söder en över hela byggnaden gående bagarstuga. Vilken funktion denna del av byggnaden ursprungligen haft eller om den senare tillbyggts, är mig obekant.

Av andra byggnader som undgicks lågornas rov, var tomterna 130 och 136 (den Heikelska gården [Kivinen]). Den förra, som ända t.o.m. år 1808 tjänade som tullgård existerade redan på kartan och hade således tillkommit före år 1740. Räddade blev också den „norra tullgården”, d.v.s. nuvarande Sundska gården [Nykarleby museum], som dock hade blivit något skadad av elden. Huru gammal denna gård är kan jag icke uppgiva. Om den existerade 1740 hade den bort vara utmärkt på plankartan. Då detta icke är fallet; är det troligt att den tillkommit senare. I alla händelser synas den av V. K. E. Wichmann återgivna ortstraditionen, att densamma skulle vara ett på 1600-talet under greve Claes Totts tid uppfört hospital och fattighus, knappast sannolik. Också tomten 127, som dock låg utom den egentliga stadsplanen i närheten av Kuddnäs, räddades. Inom staden undgick dessutom något enstaka hus branden. Så finnes i magistratsprotokollen från 1858 bland annat omnämnt, att ägaren av tomten 87 fick rätt att i sin gård inrätta eldstad på vinden, likaså omnämnes, att postkontoret provisoriskt var förlagt till denna gård. Även blev byggnaderna på tomterna 64 och 65 räddade. De få spillror, som funnos kvar inom den egentliga staden, måste dock snart skatta åt förgängelsen, åtminstone i deras dåvarande skick; det var den nya stadsplansregleringen, vilken slopade en del, som undgått branden. Alla byggnader väster om älven, d.v.s. i „Nystaden” gick såsom på annat ställe redan omnämnts, fria från denna.