Ikäheimonens gård

Korsningen Bankgatan-Mathesiusgatan Kalle Ikäheimonens gård fram till 1947 på Bankgatan 25 vid korsningen med Mathesiusgatan, mot ostsydost. På stadsplanen som uppgjordes efter branden 1858 fanns inga tomter öster om Mathesiusgatan. Gården som finns i dag på tomten byggdes av polis Harjulin och ägs av Carl-Johan Palm. Däremellan ägdes den av Kurt Lobbas. Förstoring.


Mina rötter har jag i Nykarleby och är släkt med Markkulas. Jag har några foton från uppskattningsvis åren 1910–1930, och läste om skomakaren Markkula på Nykarlebyvyer. Min farfar Kalle Ikäheimonen flyttade i slutet på 1800-talet till Nykarleby och gifte sig med Sanna Kaisa Markkula. Hennes mor förekommer också i vyerna som Esas Lisa, som var självlärd ”medicinkvinna”. Också min farfar kunde en del om medicinering fastän han jobbade som flottare och senare som banvakt på den smalspåriga järnvägen.

Pappa föddes i Nykarleby 1914 och flyttade 1946 till Kristinestad. Jag är född i Kristinestad (1948) och är skogsfackman i åtminstone i tredje led. Släktforskning har jag hållit på med i 7–8 år och fick via min syster som bor i Smedsby veta att Stefan Gustafsson, född i Jeppo och numera Smedsbybo, var intresserad av släkten Markkula och Rijf. Nu forskar vi båda i släkterna Markkula och Rijf. Också jag är Rijf-ättling.

Farfar och pappa hade med sig foton från Nykarleby, vilka jag numera har tillgång till. De personer som ses på fotografierna är sannolikt från Markkulas. Min farfar hade ingen släkt i Nykarleby, då han var född i Heinävesi i sydöstra Finland.

När min farfar flyttade till oss i Kristinestad han blev känd som ”medicinman” liksom Esas Lisa. Han lärde sig säkert en hel del av Esas Lisa, men hur mycket han lärde sig från annat håll får vi inte veta. Själv minns jag bl.a. att han fick leder på plats, blandade mediciner åt folk och djur, förde koppningstraditionen vidare i vår bastu, tappade blod då han kände att det var nödvändigt (jag såg honom åtskilliga gånger i vår bastu sittande och tappade blod från foten, han strödde finkornigt socker i sina ögon för att motverka starr, grannen hade en ko som inte ”fick ut” kalven, då styckade han kalven inne i kon för att rädda kon. Då han själv hade problem med magen drack han utspädd saltsyra genom ett glasrör m.m. För 20–25 år sedan ringde någon från Nykarleby för att få recept för att medicinera en häst. Farfar lämnade inga skriftliga recept efter sig. Han kunde också syna brunnar.

Farfar jobbade också med flottning i Nykarleby (Purilfinnan), som förman hos Schaumans, skötte om Fors jordbruk (antagligen släkt med oss Rijfare) och var banvakt vid den smalspåriga järnvägen. Min far gick i samma fotspår, som skogsfackman liksom också jag.


Vårhälsningar
Karl Erik Ikäheimonen


Läs mer:
Finska arbetarföreningens folkdanslag.
(Inf. 2008-05-18, rev. 2020-03-19 .)