Om skylten av Börje Wilkman.
Detta väldigt tydliga vykort får mig att tänka
på att Pihlainen eliminerade de gamla fönstren när han gjorde
det till varuhus. Och Handelslaget eliminerade de
gamla fönstren tills de skulle uppträda i renoverat
skick till julen 1948. Då hade de gjort nån fönsterbelysning,
det var visst lampor runt om i de nyinsatta fönstren som lyste som inga andra
i det ganska mörka Nykarleby.
Här ser man bra varför det
den tiden gick att ”köra i diket” i korsningen Bankgatan-Esplanaden.
Jag minns hur bilar som stannat vid trottoarkanten nångång när
den första, kladdiga snön kommit, inte klarade av att från det
ler-snöblandade ”diket” ta sig upp på körbanan utan
måste få ”skuffhjälp”. Palissadpålarna vid esplanadändan
kanske var till för att förhindra bil- och cykelåkning längs
gångarna i esplanaden. Ordningsmakten jagade faktiskt i min barndom cyklisterna
längs gångarna i parken, t.o.m. strandgången i Topeliusparken
var en tid förbjuden att cykla på. Likaså var det förbjudet
att på de diagonala stråken över torget framföra cykel.
Dagens slappa attityd mot cyklister och mopedister var helt otänkbar för
50 år sen. De två anslagstavlorna på hotellväggen.
Vem använde dem och till vad? Idrottsföreningen,
kommunala anslag, biografen? Jag
vet inte måste försöka fråga nån som var med
den tiden. |