Elisabeth Backman 1870–1950

Privat- och kommunalläkare

Elisabeth Backman var en av Finlands tidigaste kvinnliga läkare. Hon fungerade till en början som privatläkare och upprätthöll en privat barnbördsklinik där hon även fungerade som läkare, för att senare huvudsakligen fungera som förtroendeperson för den kommunala hälsovården och dess upprätthållare.

Augusta Elisabeth Nylund, gift Backman, föddes 12.12 1870 i Nykarleby. Hennes föräldrar var konsul Carl Nylund och hans hustru Johanna Silvast. Elisabeth ingick äktenskap med provincialläkaren, sedermera professorn Herman Woldemar Backman, den 27 februari 1898. Hon avled 1950.

Elisabeth examinerades 1889 från Professor Georg August Asps medikomekaniska institut efter fullgjord kurs som sjukgymnast. Sedermera avlade hon som privatist studentexamen vid Reallyceet i Helsingfors, den 15 september 1891 och inskrevs vid Helsingfors universitet Österbottniska nation. Hon avlade medikofilexamen 18 april 1895, blev medicine kandidat 23 december 1897, licentiat 30 maj 1903 och utnämndes till amanuens på kirurgiska avdelningen.

Elisabeth Backman gjorde studieresor till Tyskland och Danmark 1899, till Tyskland 1904, 1908 och 1910. Till Sverige gjorde hon en studieresa 1908 och till Österrike 1925. Hon var medlem i Finlands läkareförbund, Finska läkarsällskapet och i Mellersta Österbottens läkarsällskap. Efter att ha blivit legitimerad läkare, utövade hon praktik i Jakobstad 1904–1917, var samtidigt fabriksläkare på Strengbergs tobaksfabrik 1906–1917 och 1921–1922. Åren 1905–1917 hade hon i Jakobstad en egen förlossningsklinik med 5–12 patientplatser och fungerade som läkare och chef för kliniken. Dessutom var Elisabeth Backman skolläkare på dövskolan i Jakobstad och skolläkare för de kvinnliga eleverna i Jakobstads samlyceum. Under 29 ½ månad var hon även t.f. kommunalläkare i Purmo, Larsmo och Pedersöre.

Före medborgar- och frihetskriget bröt ut flyttade paret Backman till Vasa där hon var praktiserande läkare 1917–1921. Under frihetskriget 1918 var hon ambulansläkare i Vasa och läkare på Vasa krigssjukhus no 2.

Hennes man, Woldemar Backman, var våren 1918 det Vita Finlands t.f. medicinalråd.

Elisabeth Backman var en av Lotta Svärd organisationens grundare i Vasa och dess första ordförande 1921–1922.

Läkarparet Backman flyttade år 1923 till Nykarleby där Elisabeth var stadsläkare från 26 januari 1923 till 12 december 1937 och kommunal sjukhusläkare 1923–1937. Dessutom var hon skolläkare i seminariets övningsskola 1923–1937, i Nykarleby landskommuns och Munsalas folkskolor från 1925 och i Jeppo från 1926 och dessutom småbarnsrådgivare åt Samfundet Folkhälsan i Nykarleby från 1930.

Elisabeth Backman deltog i organisationsarbetet som ordförande i Föreningen Folkhälsan i Nykarleby, Nykarleby lk, Munsala och Jeppo. Hon var en av grundarna av Nykarleby Marthaförening, dess första ordförande 1924–1927 och viceordförande från 1927. Hon var redaktör för Barnmorsketidningen 1912–1913 och korrespondent för Samfundet Folkhälsan i Svenska Finland från 1930.

Hon tilldelades Marthornas förtjänsttecken i guld 1930.

Elisabeth Backmans publikationer:

• När bör skolbarn lidande av tuberkulos avhållas från skolgång. Föredrag vid Samfundet Folkhälsans 10-årsfest i Helsingfors.
• Tuberkulinundersökningar av barn i Nykarleby, Munsala och Jeppo 1933.
• Många artiklar i Tidskrift för barnmorskor.
• Kvinnans väg till läkare i Finland (hemsida).
• M.fl. andra publikationer.