HISTORIK

[INLEDNING]

Vid ett offentligt möte å rådhuset i Nykarleby, den 1 febr. 1926, sammankallat för bildande av en marthaförening på orten, bildades först Nykarleby marthaförening och sedan beslöts på centralstyrelsens förslag att bilda ett nytt marthadistrikt med hemort i Nykarleby.

Närvarande på mötet var centralstyrelsens konsulent Ida Smeds, ett antal stadsbor samt representanter för föreningarna i Socklot, Kovjoki, Jeppo och Munsala.

Ordförande för mötet var Ida Smeds och sekreterare Ester Fougstedt. Till funktionärer i det nybildade distriktet utsågs följande personer: Dr Elisabeth Backman ordförande Edit Björkvall viceordförande från Nykarleby. Ellen Thors sekreterare och Ragne Schauman vicesekreterare från Jeppo. Josefine Hedström, Nykarleby blev kassör. Övriga medl. Hulda Viklund och Ellen Fogel Munsala, Linda Blomqvist Oravais, Ellen Blomberg Socklot. Suppl., alla från landskommunen, Hanna Sjöblom Kovjoki, Elsa Nordman Forsby och Helga Mårtens Kyrkoby.

Bland de aktiviteter vilka förekom det första året kan nämnas anställande av konsulent i distriktet. Hur få medel för verksamheten? Ansökan om bidrag gjordes till Svenska kulturfonden, 10.000:-. Medel fick man med det samma genom att ordna med en kaffeservering på torget i samband med en sångfest på folkhögskolan. Aktiviteten var säkert av behovet påkallad då det blev ett netto på 800:-.

Värdinnedag hölls på folkhögskolan i sept. Programmet var rikt och omväxlande. Dr E. Backman berörde i sitt hälsningstal kvinnans uppgifter såväl i som utom hemmet. Festföredraget hölls av centralförbundets ordförande professorskan Lise Wahl, som talade om martharörelsens uppkomst i vårt land. Fyrhändigt på piano spelade Gundel och Ingegerd Björkvall. En kör ledd av Maria Castrén sjöng flere sånger. Pianosolo utfördes också av M. Castrén. Edit Björkvall sjöng solo och vidare förekom många allsånger.

Som man här kan märka har sång och musik redan från början varit en faktor att räkna med. Detta kan vi säkert tro att beror på de möjligheter som funnits till hands genom seminariet som fanns i Nykarleby.

Ännu fanns med på programmet den första värdinnedagen praktiska saker. Konsulent Ida Smeds talade om God hemvård ur ekonomisk synpunkt. Det beror till mycket stor del på kvinnan om hemmets debet och kredit skall gå ihop. När den nygifta kvinnan stiger in i sitt hem har hon vanligen inte de kunskaper hon borde ha framhöll talaren. Hon har heller inte förstått att hon borde veta mer. Vi borde komma så långt att varje kvinna skulle känna som sin plikt att lära omvårdnaden av ett hem. Föreningarna uppmanades att energiskt arbeta för denna sak.

Dr Elisabeth Backman innehade ordförandeposten under 1926 och 1927, 2 år. Ellen Fogel blev ordförande 1928 och kvarstod till 1946, alltså 19 år. Anna Suni var t.f. ordförande för Fogel 1947 och valdes ordinarie 1948 och kvarstod som ordförande till 1960, i 14 år. Nu var det 35 år sedan distriktet bildades. Under denna tid hade sekreteraruppdraget innehafts av följande: Lär. Ellen Tors i fyra år. Lär. Ellen Backman två år och av lär. Ellen Blomberg i sexton år. (Märkligt med tre Ellen i förnamn.) Sedan var Helen Segerstam sekreterare i tretton år. 1961 valdes Helen Segerstam till ordförande och har besuttit posten i femton år. Under denna tid har Adele Liljedahl varit sekreterare i två, år, Agda Norrback i tre år och Carin Sjöblom i tio år.

Kassör var från början Josefine Hedström i tre år. Sedan var Inga Westberg kassör i åtta år. Märtha Nyberg blev kassör 1937 och kvarstod till 1950, vilket gör fjorton år. Båda de sistnämnda var kassör utom styrelsen. 1951 invaldes Ester Fougstedt i styrelsen och blev kassör i 21 år. För detta kallades hon till distriktsstyrelsens hederskassör när hon lämnade posten för fyra år sedan. Kassör är därefter utom styrelsen fru Senna Rank, Hirvlax.

FÖREDRAGSRUBRIKER DE FÖRSTA ÅREN

Gymnastiken en bildningsfaktor. Det har vi nu funnit att den är. Självuppfostran, det hörde till föredragen på trettiotalet. Senare förekom kurser i ämnet. Nykterhet behandlades i föredrag, senare hölls alltid möten med nykterhetsprogram särskilt under nykterhetsveckan. Julfirande i forntid, behandlades också i föredrag. I jultablåer och i kurser med förfärdigande av julpynt har idén levt vidare. Man ansåg det vara nödvändigt att i föredrag tala om mannen och kvinnan i hemmet redan vid starten. Kurser i ämnet har låtit tanken gå vidare. Kvinnans makt i hemmet har även ventilerats. För att bevisa att det tidigare funnits kvinnor med höga ideal och gedigen kunskap har i föredrag berättats om Heliga Birgitta, Ellen Key med flere, både män och kvinnor.

[Inf. 2008-10-28.]

Ekonomierådet Ragnar Hertzberg gav bygdehistoria på höstmöte i Karvat och berättade om blomman på Oravaisfältet och om skatten i Karvat. Här mera privat, underhållande ordf. och viceordf.

DISKUSSIONSFRÅGOR

som upptogs redan i början av verksamheten är allt ännu aktuella. Nya individer växer upp och kunskapen skall förmedlas vidare. Man diskuterade om ros- och blomsterodling och varifrån få goda frön. Det kan man göra även nu. Hemslöjden diskuterades livligt med tanke på att det fanns möjlighet med konsulenter. Krigstiden gjorde sitt till att det blev allt mera brännande att få hemslöjden att blomstra upp. Det har funnits en tid emellan när man tyckte att det var mindre lönsamt.

Så har det igen svängt om. Nu försöker man väva upp efter gamla mönster igen. Det är igen en gång bråttom med att taga till vara på saker, samla till museer. Ringen är sluten på nytt, men nu börjar det faktiskt bli det sista i händerna innan det mesta försvinner. Det har därför varit vår önskan när vi haft utställningar av gammal hemslöjd, när vi framfört gamla seder och bruk som program på våra möten att kunna rädda något för en senare generation. Åtminstone så, att de kan få en liten aning om hur pass viktigt det var med hemslöjden till exempel för att klara livhanken fordomdags.

SÄTTEN ATT SKAFFA MEDEL

har varit många i distriktet liksom i alla föreningar. I samband med en sommarfest som hölls i Nykarleby med inbjudna nordiska gäster hade ordnats med en brudstuga i gammal stil, brudhimmel, kullerstol och speglar, lyckor och grönt, som A. Slotte skriver. Den var ordnad i Maria Bomans nybyggda gård på Seminariegatan. Att bese evenemanget kostade 2 mark.

En annan gång samlades i natura produkter mjöl, gryn, potatis och grönsaker som såldes på auktion.

Vid distriktets start gav de äldre föreningarna i Munsala och Jeppo en mindre penningsumma. Under de första åren kunde ett årligt belopp kvitteras ut från Kulturfonden. Detta har dock inte erhållits på många år. Centralförbundet får beloppet härefter. För premiering av trädgårdar har medel kunnat fås ur Agnes Lundells fond. Detta utdelades första gången till Rosa Lillqvist i Socklot.

ANDELSLAGET JUTHBACKA SEMESTERHEM

blev till slut en besvikelse. Distriktet anmälde sig som stiftande medlem i Andelslaget Juthbacka semesterhem. Senare inköptes två andelar. Under ett antal år kunde husmödrar vistas på husmorssemester som bekostades dels av föreningar eller distrikt. Vidare har socialsemestrar erhållits ur Lucia-insamlingsmedel, Gemensamt ansvar samt ur Lise Wahls fond som bildats av marthorna genom insamling vid Lise Wahls 70-årsdag. Medlen utdelas vartannat år. Semesterförbundet har också gett sociala platser. Alla insatser som marthorna gjort gick förlorade vid konkursen.

REDAN FÖRE JUTHBACKAS TID

hölls ett par år i samarbete med Föreningen Folkhälsan Mors vila på Roparsand barnkoloni i Vexala. 1949 var 9 husmödrar i tillfälle till gratis semester. De kunde till och med bjudas på äkta kaffe som erhållits som gåva. Följande år var 11 husmödrar med 5 barn på tio dagars semester. Med var en husmor från Jakobstads distrikt som hade två barn under två år med sig. Föreståndare för dessa båda Mors vila-tillfällen var Ester Fougstedt och hon gjorde verkligen allt för de semestrandes bästa. Distriktet har sedan vid fru Fougstedts 70-årsdag gjort en insamling för grundplåt till en fond för husmorssemester bärande Ester Fougstedts namn. Fonden tar emot medel med tacksamhet. Fru Fougstedt sätter varje år in en summa och varje förening i distriktet likaså. Statuterna säger att fonden får användas när beloppet stigit till 4.000:-. Det har det inte gjort ännu.

Senaste år anlitades Inremissionshemmet vid Gertruds för dem som kunde vara på semester. Även detta år har medel erhållits från Semesterförbundet för ett tiotal platser.

EN HANDFULL ULL

gjorde susen i distriktskassan. Det ligger mycket arbete bakom, men det blev resultat. Marthorna var givmilda. Det kom stora händer med ull. Distriktets kassör, Ester Fougstedt, och likaså sekreterare jobbade hårt med ullen. Det gällde att samla upp, föra till karderiet, dela ut till föreningarna på nytt. Distriktsstyrelsen beslöt nämligen att av ullen väva filtar som skulle lottas ut i föreningarna. Varje förening skulle väva en filt. Tre och tre tillsammans revades, vävdes och sändes på nytt för valkning och sen igen ut till föreningarna att lottas ut. Det blev präktiga filtar i natursvart och vitt.

Under senare år har distriktet varje gång det varit samling ordnat med små lotterier för att klara dagens utgifter.

Man har ingått med ansökan till kommuner, till Kulturfonden och senast till konstkommissionen, men utan att ens få svar. Distriktet har sålunda försökt att vara självförsörjande, vilket mången gång kan vara rätt pressande för styrelsen.

Medlemsavgiften har man förstått att medlemmarna inte vill ha allt för hög.

[Inf. 2008-11-12.]

VERKSAMHETEN

har blivit allt mera av understödande art. Det har äskats pengar för Islands-katastrofen, hjälp att mota blindhet bland barn i u-länder — lindra världssvälten — fadderbarn i Tanzania — Unicefhjälp genom försäljning av kort — hjälp till CP-barn — de blindas förening m.m. hur länge som helst. Ändå har marthorna försökt att följa de principer man gått in för från början. Mera kunskap till hemmens kvinnor i kostfrågor, anpassningsfrågor. Med andra ord husmors personliga utveckling för hemmet, i samhället, nationellt och globalt. Samfärdsmedlen har gjort det möjligt att nå kontakt på bredare bas än tidigare.

DISTRIKTET HAR DELTAGIT I NORDISKA KONGRESSER

När det var Nordisk kongress i Lillehammer i Norge sände distriktet Elna Sandberg på stipendium. Följande gång var Anna Suni med på kongress i Åbo. När det var Nordisk kongress på Gotland sändes distriktets sekreterare Helen Segerstam ut. Ester Fougstedt var med på kongress i Viborg i Danmark. Till Nordisk kongress i Bodö, Norge, var Rut Vidd från Karvat i Oravais. På Nordisk feriekurs på Mullsjö folkhögskola sändes Elsa Nordlund. Alla har sedan berättat om sina upplevelser och intryck på distriktets möten och i sina respektive föreningar.

EFTER 10 ÅR

I den berättelse som delgavs vid distriktets 10-årsfest omnämnes att sex av de styrelsemedlemmar som valdes på första mötet kvarstår.

Vad har martha kunnat uträtta frågar sig sekreteraren vid tioårsjubileet. Vad är resultatet? Mångas ögon upptäcker kanske inga resultat. Men för den som stått med i ledet i distrikt och förening, säger sekreterare Ellen Blomberg, själv föreningsordförande i 14 år i Socklot och 16 år som sekreterare i distriktet, och jämför förr och nu, ser ändå något. Det är mera organisation, mera reda nu, mera plan i arbetet. Detta skönjes särskilt ute i bygderna, vid ledning av en förening, som framstår som resultat av samarbete med förening och distrikt. Med andra ord: målet är mera klart, medlen och arbetssättet känner vi bättre. Martharörelsen har vunnit mera förståelse i bygden när nya föreningar bildats. Medlemsantalet ökar. Även utomstående skänker arbetet sitt erkännande. Så har förbundet genom kurser och föredrag bedrivit ett gediget upplysningsarbete för hemmens kvinnor — hemmens väl. Låt oss tro, att detta såningsarbete inte skett förgäves, utan mycket har fallit i god jord och burit frukt. Om ej hundra, sextio eller trettio fallt så dock något.

UPPGIFTER HAR INTE SAKNATS

Var årstid har sin trevnad, skrev redan Topelius. Var tid har haft sin uppgift kan man säga om marthaarbetet. När vinterkriget bröt ut föll det ingen förening in att arbeta för sig själv. Nu måste alla hjälpa alla. Arbetet gick utan kommendering i beredskapens tjänst. Som ett exempel lämnas en förteckning på artiklar som levererades under det året.

BEREDSKAPSARBETE FÖR FÖRSVARET

Sömnads- och stickningsarbeten.

Skjortor 560 st, kalsonger 487 st, snödräkter 164 st, västar 83 st, sockor 71 par, fottrasor 191 par, strumpor 1.328 par, vantar 913 par, knäskydd 70 par, hals- och huvudskydd 228 st, armmuddar 18 par, vadmalsbyxor 7 par, syetuin 91 st, sockerpåsar 103 st, fältlakan 30 st, stövlar 41 par och ylletröjor 40 st.

Hopbrakta medel för beredskapsarbetet.

Genom basarer 22.162:, genom basarer i föreningar 3.715:-, donationer 15.536:-, donationer gjorda av marthaföreningar 14.468:-. Summan av alla medel är således 55.881:-.

Innan alla dessa strumpor och vantar och ylletröjor kommit till blev det många kardnings- och spinningstalkor som skulle avverkas. Lyckligtvis kunde alla föreningar senare ordna med välkomstfester för de hemvändande. Många hade dock fått tunga förluster att genomleva. Småningom kom marthaarbetet igen in i det egna arbetets uppgifter. Till en början var det dock mest kristidskurser av de mest skiftande slag som var aktuella.

Det var potatismjölsberedning. Sirapskokning av potatismjöl och av morötter. Sockerbetor endast i mindre grad. Sen var det att baka kristidspepparkakor och sockerkaka utan socker. Göra kaffesurrogat av rödbetor. Baka vetebröd av råg och kornmjöl. På klädfronten skulle man göra nytt av gammalt i oändlighet. Sy talluckor i brist på skor både för barn och åldringar. Det var dock ganska svårt att göra skor av tyg för dem som skulle vara ute i arbete. Vintern var dock kallare den tiden än nu. Man kunde klara en del av dagen med tygskor i den värsta kölden.

Det var brist på allt möjligt. I repslagningskurser förfärdigades tömband. Materialet skulle först odlas på lin- och hampåkern, beredas antingen med gamla redskap eller också nya, moderna inköpas. Många föreningar inköpte linbråka som gick att veva samt linskäkta som trampades. Fabriken hann inte svälja allt och det var bråttom så både blan och andra spinnrockar togs i användning. Handduksförråden minskade och nytt fanns inte att köpa, man spann och vävde, ibland av hjärtans lust, ibland av nödtvång mest.

UTSTÄLLNINGAR

förekom ofta. Man ville gärna visa vad som framtrollades. Man ställde ut nytt av gammalt och det gav nya impulser för andra.

Växtfärgning kom också med i kristidsprogrammet. Kemikaliska färger fanns endast i ringa omfattning. Det var endast att samla granskägg för den gyllenbruna färgen. Lökskal för den svagt gula. Stenmossa för den klarbruna färgen, ljungris för den olivbruna och porsris för den grönbruna färgen. Med svinlingonris [mjölonris] kunde lingarn färgas vackert grått. De gröna färgerna skulle trollas fram ur al- och björklöv. Äppelträdsbark och vide gav toningar i grått och brunt. För den röda skulle det köpas krapp och Koschenill från apotek samt indigo för olika blåa varianter.

Nästa uppgift var att skapa möjligheter att väva stora mattor utan söm. Breda vävstolar med tillbehör beställdes från slöjdskolor, vilka alla arbetade för högtryck för att tillfredsställa marthornas vävstolsbehov.

Ännu kom idén med att skaffa bärpressar i ropet. De användes även för att utvinna saften av riven morot som kokades till sirap.

Distriktets nuvarande sekreterare Märta Backa har gjort plock ur protokollen närmast efter 20-årsjubileet. Här följer de händelser hon funnit värda en påminnelse i historiken.

 
1938. På årsmötet kunde antecknas att medlemstalet under året ökat med 73. I Oravais hade bildats en ny marthakrets. Distriktet överräckte till dr Elisabeth Backman Alma Skog medaljen. Denna är instiftad och präglad för Svensk kvinnogärning i österbotten. Samma medalj har vid senare tillfällen tilldelats Ellen Fogel och Ester Fougstedt.

Vid nämnda årsmöte var ordnat med hemslöjdsutställning. Det var val av arbeten som varit med på den stora hemslöjdsinventeringen i Nationalmuseet i nov. förra året.

Samma år var alla österbottniska marthadistrikt inbjudna till en nordisk sommardag på Kronoby folkhögskola. Fru Edla Vikström, ordförande i Norrbottens läns husmodersförening, höll föredrag. Vidare talade Elsa Bondsdorff från centralstyrelsen.

1939. En marthaförening bildades i Åvist. Marthorna i Åvist var mycket aktiva med många kurser på programmet. Föreningen har senare överflyttat till Jakobstads distrikt. De överfördes i skolhänseende till Purmo och tyckte att det var delat att höra åt två håll.

1940. Årsmötet hölls den 21 maj i Pensala. Vid mötet uppmanades marthorna att taga sig an vårdnaden av begravningsplatserna där så behövdes. Från Lantbrukssällskapet hade kommit en uppmaning att så mera lin. Fabrikerna lider brist på råvara för linspånad.

Vidare diskuterades en insamling av guldringar och guldföremål för statens räkning. Det fanns många som redan hade gett sina förlovnings- och vigselringar.

Genom Edla Vikström hade från Norges Husmorsförbund anlänt en stor låda med babykläder att delas ut till evakuerade och behövande.

Ännu berättade Hanna Sjöblom om sina upplevelser och intryck som sjuksyster på ett militärsjukhus. Skildringen gjorde ett djupt intryck.

1941. Årsmötet beslöt att kortare kurser i att använda grönsaker och fisk skulle hållas. Vidare skulle man lära att tillreda nässlor och maskrosor samt på hösten samla och tillreda svamp.

1942. På årsmötet diskuterades bildande av flickmarthakretsar. Flickmarthaarbetet har varit i mindre omfång i distriktet på grund av att ungdomarna varit omhändertagna i andra organisationers juniorverksamhet.

Ordförande framhöll vikten av att föreningar och enskilda förbinder sig att ha fadderbarn. Antingen ett visst bidrag per månad eller under ett visst antal månader.

Vidare meddelades att distriktet genom centralstyrelsen från Sverige erhållit en summa penningar att delas ut till behövande marthor inom distriktet.

Jeppo-marthorna har gjort 96 dagsverken vid militärförläggning i Jeppo. Andra föreningar har deltagit i militärtvätt, gjort insamling av kläder för gränsbefolkningen, sänt bär och saft till militärsjukhus m.m.

Martha betyder den tjänande och marthorna har inte svikit sitt namn, skriver sekreterare Kärlek, trohet och seg uthållighet har varit deras ledstjärna. Och enligt den devisen skall hon nå fram till lyckligare dagar.

1943. Trädgårdsdagar skulle hållas i alla föreningar. Röda Korset hade delat ut frö till alla föreningar.

1944. Centralstyrelsen hade i Oravais och Jeppo ordnat en utställning av garner, vävnader och kläder förfärdigade av kristidstyger.

1945. Hemsysterfrågan diskuterades. Centralstyrelsens ordförande Lise Wahl meddelade att Sverige bidrager med 18.000:- till varje svenskt distrikt som anställer en hemsyster, för deras avlöning.

1946. Distriktet gjorde en inbetalning till rektor Signe Strömborgs minnefond. Hanna Sjöblom avtackades för 25-årig god marthagärning. Denna hade hon utfört som både ordförande och sekreterare i Kovjoki marthaförening. Vidare hade Hanna Sjöblom varit ordförande i Jutas hemhushållningsutskott som bildades som en underavdelning i lantmannagillet för att distriktet genom det skulle få medel för konsulentverksamheten.

Detta år hade centralstyrelsen ordnat med en vävnadstävling i vilken Helen Segerstam deltagit med ett tyg till sportdräkt enligt egen komposition och belönades med I pris. Priset utgjordes av ett par kardor. Såna fanns inte att köpa då.

På sommarfesten tilldelades distriktets mångåriga sekreterare Ellen Blomberg marthas guldmärke.

1947. I samband med årsmötet var ordnat en tvådagarskurs i kommunalkunskap. Ledare för kursen var Hedvig Bjurström. Hon höll föredrag om Kvinnan i samhället. Häradshövding Grönlund talade om kommunens uppkomst, utveckling och styrelse samt om kommunala val och rösträkning.

Oravais förening har understött stråkorkestern med 1.000:-. I Nykarleby höll distriktet en hemslöjdsutställning den 8 maj. En trädgårdsutställning hölls tillsammans med Österbottens lantbrukssällskap i Kristliga folkhögskolan i sept. Utställningen omfattade 7 olika avdelningar. Köksväxter, Frukt och bär, Krukväxter, Binderier, Inläggningar, Trädgårdsritningar och Trädgårdsredskap.

1948. Morsdagskort såldes till förmån för husmorssemester. Distriktet deltog med hemslöjd i Bottniska dagar i Sverige. Den 18 april var Oravais-marthorna med i en radioutsändning där de talade om hur de byggt sin marthastuga på Kullasbacken. De marthor som intervjuades var Helmi Lygdman, Lina Gunnila, Edit Simons och Estrid Johansson.

1950. Det året tillkom Juthbacka. År 1975 var dess saga all. Detta år fick Oravais-marthorna sin andra marthastuga. Genom gåva av Amanda Castrén blev de ägare till hennes sommarvilla på Öurskatan. Alla inventarier medräknat att användas som egen för husmorssemester, namn Sommarbo.

1951. Gjordes en inbetalning till marthas minnesfond för att hedra minnet av Ida Smeds som var med när distriktet bildades.

Vid sommarfesten som hölls i parken på Juthbacka erinrades om att distriktet nu hade verkat i 25 år.

1952. Sommarfesten firades gemensamt med Oravais förenings 50-årsjubileum i Sommarbo. Föredrag hölls av folkskolinspektor Johannes Åbonde om Barnen i skolan och hemmet. Lisbeth Lövqvist läste dikter och Ida Juslin berättade på äkta oravaisdialekt om marthaarbetet under de gångna åren.

Programkommittén sammanträder i Sommarbo, förbereder Karvatfesten.

1953. Genom Anna Suni fick Ellen Fogel mottaga marthaförbundets stora guldmärke. Distriktet uppvaktade Ellen Fogel på 60-årsdagen med en gåva från distriktet.

1954. Sommarfesten hölls denna gång vid Kimo Bruk. Mag. Hans Ollus berättade om brukets framfarna öden och storhetstider. Dagen gav marthorna ett rikt historiskt minne.

Detta år fick 15-barnsmamman Ida Maria Sandberg från Jeppo mottaga Finlands vita ros medalj vid en fest som hölls i Jakobstad. Distriktssekreterare Helen Segerstam och Astrid Holstius överlämnade blommor från distriktet.

1955. Som en extra överraskning meddelades på årsmötet att ordförande Anna Suni skulle få gratisresa till Holland i den planerade gruppresan i april. Detta finansierades så att varje medlem i distriktet skulle ge 30 penni. Ifall det inte räckte till skulle distriktet betala resten, men det räckte. Omdenna resa fick föreningarna sedan höra då ordförande och sekreterare på hösten turnerade runt i distriktet. Helen Segerstam berättade om Gotlandsresan. De österbottniska Marthadistrikten hade på Morsdag den 8 maj en radioutsändning med morsdagsprogram. I programmet medverkade Anna Suni, Ester Fougstedt och Helen Segerstam.

Sommarfesten hölls detta år på Udden i Munsala. Prosten Helge Bäck talade och Ellen Fogel höll föredrag om ungdomens yrkesvägledning.

På inbjudan av dr Amos Andersson kunde tre personer få vara en vecka på semester i Labbnäs semesterhem. Denna förmån hade kommit alla marthadistrikt tillgodo. På semester reste Ester Fougstedt, Helen Segerstam och Hilda Karv. Tiden var i medlet av september. Alltså skörde- och potatisupptagningstid. Potatisen hölls i jorden och hemma regnade det hela veckan varför även den klarade sig trots man höll semester.

Vicesekreterare Helga Nyholm, sekreterare Carin Sjöblom och Helen Segerstam har fortsatt att bläddra i protokollen.

[Inf. 2008-11-17.] 

1956. Sedvanliga praktiska kurser har hållits. Under temat Fest och vardag i marthaarbetet försiggick höstmötet i Monå. Marthabladets redaktionssekreterare Birgitta Pettersson föredrog om arbetet i studiecirklar. Hon talade om allt vad som bör sägas i den frågan, skrev sekreterare i det referat som ingick i dagspressen.

1957. På årsmötet talade pastor Runar Still. Arla Appelgren höll föredrag om Österbottens historiska museum.

Sommarfesten hölls på Keppo gård i Jeppo. Lektor Kurt Lobbas höll föredrag om Ungdomsproblem nu och jämförde med förr. Agda Norrback behandlade i sitt hälsningstal husmorsproblem. I pressen hette det efteråt: Husmors- och ungdomsproblem har behandlats på marthafest. Mag. Verna Häll berättade om Keppo gårds historia och värdinnan Ida Juslin från Oravais berättade på rent bygdemål barndomsminnen från Keppo där hennes far hade varit mjölnare.

1958. Sommarsamlingen hölls i Karvat. Den hade väl förberetts av distriktsstyrelsen och styrelsen för Karvatföreningen. Det var inget mindre än en storbrud man ville visa på sommardagen. Viola Segerstam hade lovat kläda bruden. Dräkten fanns, men ingen just då som ville eller kunde kläda. Det blev lång pällhaldarrad i brudföljet som anlände med spelmän som Eirik-Johan Lindvall i spetsen.

På hösten hölls en studiekurs i journalistik på Juthbacka.

1959. Serien praktiska och goda husgeråd har fortsatt att vandra inom distriktet.

Sommardagen i Vexala vid det gamla glasbruket. Förbundssekreterare Signe Bäckström festtalade. Av glasbruket finns ingenting kvar annat än glassplitter i olika färgnyanser.

På höstmötet som hölls i Kovjoki förde mag. Ines Sjöblom de närvarande på höstvandring i litteraturen. Förbundets studiecirkelledare Ingrid Åhlén talade om vilka skatter vi äger i böckernas värld.

Hedvig Bjurström bildar studiecirkel, Socklot.

1960. Då sommarfestades i Kantlax. Daniel Lindgren berättade om sin sångarresa till Amerika. Ole Jakobsson höll festföredraget.

På Juthbacka hölls en social etisk kurs om världsproblemen av i dag. Kursen hölls i samarbete med Sparbanksföreningen i Österbotten.

På höstmötet i Jeppo talade riksdagsman Jungarå.

1961. Den 5 juli firade Munsala och Vexala föreningar gemensam 60-årsfest i Munsala.

Den 30 juli firade Juthbacka 10-årsjubileum. Då överlämnade marthorna en gåva som hopsamlats i alla föreningar. Det var rostfria serveringsfat i olika storlekar.

1962. En demonstration av alkoholfria drycker. Ellen Fogel talade i nykterhetsfrågor.

Detta år var distriktet värd för Marthaförbundets årsmöte som hölls i Kristliga folkhögskolan 22 maj. På mötet fick Anni Suni marthas guldmärke av distriktet och Jeppoföreningen gav samma märke till Agda Norrback.

Den 3 december firade Jeppo 50-årsfest.

1963. Höstmötet var internationellt. Areas vicepresident i Kvinnornas världsförbund, Ulla Vickbom från Sverige, talade på mötet.

Sommardagen hölls i Åvist med Rut Eriksson som festtalare. Vidare medverkade kyrkoherde och fru Klingenberg med tal och sång.

Rut Eriksson talade om Mänskors möte, och sade bl.a.: Varför är vi så ofta stygga mot varandra. Ett vänligt leende kan ibland vara nog. Kvinnorna är väldigt avundsjuka, sade fru Eriksson vidare, även religiösa mänskor. En kvinna får ofta stor kritik av andra små systrar som inte skulle klara uppgiften. En kvinna skall faktiskt kunna mycket, mera än en man, om hon alls skall få stiga fram. Vi borde lära oss att respektera varandra, bära varandras bördor. Allt skall engång tagas ifrån oss vi har det endast som lån, slutade fru Eriksson.

Kvinnan och samhället dryftades på kurs med förbundsordförande Ebba Östenson. Du och jag och vår nästa var temat för en annan kurs.

1964. Aktuella problem var nu kursrubrik. Vid en hela landet omfattande morsdagsfest i Kristliga Folkhögskolan fick tiobarnsmamman Agnes Helsing från Vexala tillsammans med två andra mottaga Finlands Vita ros orden av första klass.

Nu beslöts också att alla skall säga sin mening på mötet och inte på vägen hem.

Var står vi? Vart går vi? var tema för studiekursen på Lärkkulla. Ester Fougstedt var med och har sedan berättat om kursen i föreningar.

Över alla gränser hette en kurs som försiggick på Juthbacka. Med den skulle man resa ut i världen och vidga vyerna. Det hade man redan gjort på en annan kurs, men då gällde det att se hur andra hade det ställt.

1965. Då ställde Jeppo till för sommardagen. 400 var väntade, men endast 200 kom när man festade dagen efter midsommar. Dagen var fel vald. Uttrycket kom från henne som kokat köttsoppa. Det var brukligt med ”kokarmat” då ännu.

1966. Studiekurs med Familjen i blickpunkten och Vår nyaste husmorskunskap, bäddutrustning och djupfrysning på programmet. Vidare har förekommit stor försäljning av flyktingljus. Insamling av 20 penni per medlem för ACCW.

Hirvlax har firat 40 år. Så har det deltagits i Nordisk dag i Karleby, samt i TEKOVA dag i Helsingfors.

[Vigselrya.]

1967. Då hölls ungdomsledarkurs, trekonsulentdag med näringslära, insamlingsgåva till Juthbacka ett dussin handdukar och sex st. lakan. Deltagits i husmoderkongress i Helsingfors.

1968. Föredrag av Östen Engström: ”Föräldrarnas språk med barnen i förskolåldern”, ”Traditionen ett stöd eller en belastning” av Maja Granvik. ”Guldåldern i Finland” av Margaretha Törngren, ”Bokens uppgift i dagens värld” av Majlis Qvickström, ”Vad får vi för våra pengar” av Marianne Kroks.

Gåva för grundplåt till piano i Idrottsgården. Insamling för Biafra.

1969. Alfred Sund med fru på 10 dagars semester på Juthbacka med medel ur Lise Wahls fond. Gymnastikkurs och föredragsvecka. Marthaförbundets 70-årsjubileum, försäljning av jubileumsljus. En flickmarthakrets med 14 medlemmar.

1970. Åvist förening flyttade över till Jakobstad.

Margaretha Törngren fyllde 60 år och uppvaktades. Elsa Nordlund var med i Umeå där ACCW världspresident Aroti Dutt från Indien talade. Om detta berättade fru Nordlund på höstmötet. På Juthbacka hölls en utställning ”Mitt senaste handarbete”. Vidare gästades distriktet av studieledare Sonja Stenmark från Norge. Föredraget hölls vid ett möte i Socklot där gäster från Vasa marthaförening var med.

Österbottnisk studiekurs på Juthbacka. Distriktets första ordf. dr Elisabeth Backman i bild ovanför pianot jämte maken Woldemar Backman. Anna Bergman talar. Helen Segerstam på pianopallen färdig att svänga om och ange ton vid allsång.

1971. Kvinnans juridiska ställning i äktenskapet i vårt land, behandlades vid kurs där även äktenskapet med alla dess störningar behandlades.

Fru Fougstedt firades på sin 80-årsdag med en inbetalning till semesterfonden samt vid en högtidsstund på Juthbacka med styrelsen.

Till Nykarleby Marthaförening överlämnades en stenmortel från de kursgrejor som skaffades när distriktet var ungt. Vidare några antika tallrikar som väggprydnad att sättas upp i Marthagården. Resten av grytor och porsliner skänktes till barnkolonin på Roparsand. Ellen Fogel hade tidigare fått en distriktet tillhörande skrivmaskin. Distriktet var inbjudet till Studieförbundets 50-årsfest i Vasa.

1972. Gardiner och dukar har getts som gåva till barnkolonins och Folkhälsans 50-årsjubileum.

Inbjuden till konferens kring finlandssvenskarnas bildningsarbete, ”Nutid och framtid”. Bengta Risberg festtalade på sommardag i Jeppo.

1973. ”Spara eller inte spara”, ”Kärlek och beröm”, ”Äktenskapsjuridik”, ”Kampen mot blindhet”. Detta är några rubriker för föredrag under året. Den stora Islandshjälpen, informations- och understödsdag på Lannäslund, finlandssvenska kulturdagar i Vasa, diskussionsdag på Sursik skola, 50-årsjubileum i Socklot, det är saker som hänt under året.

Ännu var det utställning i Marthastugan i Oravais på höstmötet av gammal och ny fransknytning.

Ellen Fogel fyllde 80 år.

Distriktet deltog i studiedag på Airisto kongresshotell i Pargas genom Elsa Nordlund.

Nu gjordes också upptakten till den inom hela marthaförbundet upptagna frivilliga bröstundersökningen för tidig diagnos av bröstcancer.

1974. Med anledning av Marthaförbundets 75 år, stor samling vid samkväm på Juthbacka. Jakobstads distrikt var inbjudet och Marthakören sjöng. Uppvaktning vid Elisabeth Backmans och Hanna Sjöbloms gravar. Nu gavs bidrag till en veteranfana. Ordförande deltog i fanspikning vid en fest på Idrottsgården.

Storbruden kläddes än en gång vid sommardag i Komossa. Vidare var uppsatt en riktig brudhimmel.

På höstmötet i Nykarleby såldes kostcirkeldukar. Dagny Sandvik höll föredrag om att vara annorlunda.

Distriktet var inbjudet till Jakobstads marthaförenings 75-årsfest. Ett marthastandar lämnades som gåva.

Nu inlämnades ett upprop till stadsfullmäktige i Nykarleby om att stoppa mellanölet.

På inbjudan av Åbolands marthadistrikt deltog 8 medlemmar ur distriktsstyrelsen i en marthadag på Korpo.

Marianne Kivinen och Irene Backlund säljer kostcirkeldukar.		Kronbrud i Komossa Anita Nyman.

1975. Vid senaste års sommardag på Juthbacka talade översköterskan Siv Sundberg om sjukvården i dagens samhälle. Vid sommardagen medverkade två ungdomsorkestrar med musik. Det var en norsk ungdomsorkester, tillfälligt i Nykarleby samt Jakobstads ungdomsorkester ledd av Gustav Segerstam. Också Jeppo spelmansgille medverkade. Förbundsordförande Margaretha Ehrnroth var med.

I oktober hade distriktet fått en inbjudan att vara med på en nordisk studiekurs på Kungälv folkhögskola-folkakademi. Genom ett stipendium från Svenska studieförbundet blev Helen Segerstam i tillfälle att deltaga.

En inbetalning har gjorts till Cancerföreningen.

Så var det det ödesdigra sammanträdet på Juthbacka då marthorna inte mera ansåg sig orka föra Juthbacka vidare.

På årsmötet inlämnade Karvat förening i Oravais sin anmälan om att de upphör.

REFLEKTIONER

De första åren var det kurser i barnavård och trädgårdsskötsel som dominerade. Sedan var det tid för klädsömnadskurser. För trädgårdskonsulenterna kunde bidrag fås av Lantbrukssällskapet genom det hemhushållningsutskott man bildade under namn Juthas hemhushållningsutskott. Hanna Sjöblom var ordförande för det hela den tid det var i verksamhet. Så började vävkursernas tidevarv, och matlagningskurser likaså. Konststickningskurser var pop på trettiotalet. Kriget gjorde sedan att det mest hölls kristidskurser om det mesta.

Småningom kunde martha börja arbeta med eget och då kunde man tänka på prydnadssömnadskurser. Många föreningar bildade handarbetsklubbar eller studiecirklar i vilka olika sömsätt inlärdes. Utställningar ordnades vid kurs- och årsavslutningar. Arbeten insamlades för den stora hemslöjdsutställning som hölls i Nationalmuseet i november 1937. Med på denna utställning var Hanna Sjöblom och Helen Segerstam. De hade utställningsvarorna med och ställde upp och var med och övervakade under den vecka som utställningen var öppen.

PERSONLIGA MINNEN

Osökt blir det när man planerar ett jubileum minnesbilder som träder fram. Man minns den första tiden när allt var så högtidligt men ändå så nära och naturligt.

Den första kursen man besökte. Den första kontakt som knöts med andra föreningar. Då man varit med i större sammanhang hur gemenskapen i arbetet förenat alla i en syskonring.

Det var ju nästan under den natura självhushållningens tidevarv då allt skulle göras hemma, det begav sig. Allt har nu blivit så annorlunda. På den tiden var det en hedersuppgift att åtaga sig en uppgift i föreningen. Man hade tyckt illavara om man lämnats utanför. Nu däremot har det blivit en orsak att fundera över om man skall lämna föreningen för arbetets skull.

Här prov på några referat som ingått i dagstidningen efter en marthafest.

KRONBRUD PÅ SOLIG MARTHAFEST I KARVAT

— Jag har varit i tillfälle att komma i kontakt med många folkrörelser i vårt land och den som först fängslade mig var martharörelsen, sade lär. Emil Kaustinen i sitt föredrag. Det var för marthorna mycket erkännsamma ord som sedan följde. Hans mor var martha och han hade fått följa med på möte.

I fortsättningen talade Kaustinen om tre personligheter som också verkat i österbotten, Anders Svedberg och den skola som han skapade i Storsved, Alma Hellman i Vasa som arbetade för nykterheten och söndagsskolan samt Johannes Klockars i Malax som arbetade för folkhögskolan.

Efter en stund kommer bruden meddelade distriktsordförande Anna Suni. Småningom riktades allas blickar åt ett visst håll. I takt med brudmarschen från Vörå tågade brudraden med spelmannen Erik-Johan Lindvall i spetsen in i festsalen där brudparet tog plats på scenen. ”pällhaldaran” var många och de flesta hörde till Oravais sångkör som sedan ställde upp och under John Nybackas ledning sjöng Gästerna samlas och Vigseln. Brudkläderskan Viola Segerstam steg fram och lyckönskade brudparet med att sjunga ”Pali-Majas” bröllopsvisa, vars utförande med de ålderdomliga drillarna och utsirningarna väl passade in i sammanhanget av brudens klädsel och storkrona.

Hela programmet i fortsättningen handlade om gamla bröllopsseder och om dem talade mag. Amanda Lassus.

Mag. Lassus berättade om kryckkalaset, hur brudstugan kläddes, brudhimmeln uppsattes, storplaggens överlämning och mycket annat. Hela bröllopshistorien avslutades med att spelmannen ännu spelade en menuett så taktfast att några par spontant klev upp på scenen och dansade en menuett till brudparets ära.

Storbruden anländer till Karvat.

BRUDSTASSEN

Brudklänningen som dagens brud bar, var vit och bars som ny av sekr. i Karvat marthaförening Rut Vidds mor. Brudkronan ägs av Naimi Eklund i Komossa.

Viola Segerstam som klätt bruden berättar att hon som ungdom varit med när bruden kläddes och höll pället i brudraden. Senare har hon varit med när en av de äldre riktiga brudkläderskorna klädde en brud och när Brage i Helsingfors firade 50-årsjubileum fick hon som den enda uppbringbara på egenhand kläda brud med Munsala brudkrona som ägs av Vasa Brage.

— — — Sommarfesten började med gudstjänst i Oravais kyrka. Därefter körde dagens beställda buss med dem som så önskade med färja över till Oxkangar. Förare Henriksson var en prima guide. Han svarade på frågor. Oxkangar var den första gårdsgruppen, Djupsund den följande. Lövsund och Brudsund passerades och vi var nyfikna, Varför heter det Brudsund? Det har under en gången tid hänt att ett brudfölje förlist på väg från kyrkan här i trakten. Bruden hade sedan flutit i land på detta ställe. Då vi åkte genom Kvimo fick vi veta att där livnär sig de flesta med jordbruk och som specialodlingar har alla jordgubbar som saluförs på Vasa torg. När vägen sedan tog slut var vi i Särkimo och där var det nog iögonefallande kargt. På bussen som gick sin ordinarie tur för dagen steg också ortens största bonde. Hans odlade areal var 6 ha. Han hade endast en ko, men hade i stället slagit sig på minkavel. Det är nog det enda som lönar sig där ute, menade han.  

-n -m, Jakobstads Tidning ”

Femton fick stora silvermärket på 40-årsfesten i Socklot. Om händelsen skriver dåvarande sekreterare i distriktet, Agda Norrback, följande i Jakobstads Tidning.

Under talrik anslutning firade Socklot Marthaförening 40-årsfest på söndagen. Festen försiggick i samlingshuset. Där var vackert dekorerat med vårgrönt och blommor. Med varma handslag och gott välkomstkaffe togs alla gäster emot. Medlemmar i föreningens första styrelse, Hanna Harald, Nanny Sundqvist och Maria Stenvall, satt på hedersplats, likaså prosten Thure Sandvik och Ellen Fogel, som var dagens festtalare.

Föreningsordförande Helen Segerstam fick rosor och avtackades för varmt och aldrig sinande intresse för marthas sak.

Prosten Sandvik sade bl.a.: Vi talar om den gamla goda tiden. Den var dock inte i allt så god. Dock hade den något, som vi lider brist på i vår tid: gudsförtröstan och förnöjsamhet.

Vi borde helga varje dag åt Gud, ty allt vi äger är en gåva av honom. Alla hinner vi med den korta bönen I Jesu namn. När vi sedan skyndar till vårt arbete har vi genom denna bön ett pansar av trygghet och välsignelse, sade han.

Mäktigt vältrimmat och storslaget sjöng sedan Socklot sångkör under Gunnar Segerstams ledning Guds lov i naturen. Samma kör sjöng också senare i programmet Erinran, Sommarsöndag och Liljorna de växa upp om våren.

Rosa Lillqvist reciterade Barndomsminnen. Ordf. Helen Segerstam erinrade i sitt hälsningstal om martharörelsens uppkomst, dess mångskiftande omvälvningar, dess budskap och uppgift i vårt land förr och nu. Hon sade bl.a. att ett upplyst folk skall ingen kunna nedslå. Detta budskap söker man få ut till kvinnorna. Man kallade rörelsen ”Bildning i hemmen”. Martharörelsen i dag arbetar i mångt och mycket annorlunda än då enligt tidens skiftningar, men med samma uppgifter som då: att föra kvinnorna och med dem hemmet och samhället framåt.

Ett trevligt inslag i programmet var den sång av 4-H-flickorna under Helen Segerstams ledning som sjöng Tröst och Vaggvisa.

NORDISK UTBLICK

gav Ellen Fogel i sitt tal. Hon utgick från vårt eget lands martharörelses tillblivelse. Det var tunga nödår och då måste kvinnan träda till. Därför kom vår martharörelse att växa fram under varma fosterländska känslor. Då ett folk är i nöd träder de ofta i syskonlag för att kunna stå rycken. Alla de nordiska husmodersrörelserna har sin bild och sin ton av sitt land. Sveriges Husmodersförbunds krav var även från början att veta och kunna tillika bevara traditionen. Norges Husmodersförbund kom till i glädjen i att landet lösgjordes från Sverige. Dess valspråk var ”Allt för hemmet”. Danmarks Husmodersförbund som kom att bli en stark rörelse är mera en städernas förening än landsbygdens. Också Färöarna och Grönland nämndes. Alla är vi inneslutna i lanthusmödrarnas världsförbund, sade fru Fogel. Hon avslutade sitt tal med följande ord: Vi alla kvinnor i våra små föreningar är ett led i denna världsomfattande kedja. Dess symbol, ljusstrålen från ovan, behöver vi alla som vill lära syskonkärlek, trofasthet och tillgivenhet i vårt arbete för och med varandra.

SOLIG MARTHASOMMARFEST PÅ SANDPLAGEN I MUNSALA

Om den skriver Rolf Tiljander i Vasabladet.

Nämen goddag, det var roligt att ni kunde vara med, välkomna! Och vilket fint väder vi har igen, tänk så det såg ut i går! Nykarleby marthadistrikts ordf. Helen Segerstam strosade omkring i den mjuka sanden på Storsandsplagen i Munsala och hälsade på vänner och bekanta som åkt ut för att vara med på marthafesten. Brisen från havet gav svalka i hettan och nere vid stranden stänkte Bottenviken upp skum från vågor som rullade in.

En härlig dag för samling i naturens sköte. I hundratal kom marthor med tre bussar som startade från olika utgångspunkter.

Tur med vädret har distriktet alltid haft och bättre än vad det nu var kunde man inte önska. På programmet tar man inte så allvarligt, huvudsaken är att komma samman. Barnen får man ta med och husbonden också, men han har sällan tid på en vardag. Mest är det mor som far ut för att roa sig.

Prostinnan Elma Finne från Munsala höll andakt och sjöng solo till gitarr. Viceordf. Anna Suni läste dikter av Evert Huldén. Adele Lundvik berättade om förbundets årsmöte som hon varit med om i Åbo och i Pargas. Rut Vidd som varit med på Nordisk husmoderskongress i Bodö, Norge, berättade om sina intryck. Ännu var det duettsång och kaffedrickning och så avslutningstalade Anna Suni och läste mera dikt av Huldén.

”Vidder — sand — hav — — — Vi stannade i sandens vallar vi tallar. Mänskoanden söker bortom sand och vågor det oändliga — — — tyst är landet slätar ut sig inför havet.”

Föreningens ordf. på Storsands sommarfest.

”INGEN KAN DOCK TAGA IFRÅN OSS MINNETS LYCKOSKATT”

Visst är det en lyckoskatt att ha fått vara med om att göra något för att underlätta husmors arbete, att vara med om att sprida kunskap om allt som rör hemmets förkovran till det uppväxande släktets bästa. De uppgifter som lämnats i denna lilla berättelse bygger på uppgifter från protokoll som förts vid distriktets styrelse- och andra möten. Dels också på de referat som ingått i dagspressen om marthas aktualiteter under de senaste 30 åren. De senaste åren har sekreterare saxat en del av dessa referat. Mera om dem kan forskas i tidningarnas arkiv. De flesta åtföljs av situationsbilder som tagits av referenten. Det är meningen att protokollböckerna från den första tiden av distriktets verksamhet skall bli tillgängliga i stambiblioteket under detta år fram till nyår. Den som vill läsa mera kan göra det där.

Socklot den 9 augusti 1976

Helen Segerstam

P R O G R A M
vid Nykarleby Marthadistrikts
och Nykarleby Marthaförenings 50-årsfest
i Idrottsgården i Nykarleby
söndagen den 15 augusti 1976 kl. 13.00