Birgitta (f. 1303, d. 23/7 1373 Rom), svenskt helgon och stiftare av Vår Frälsares orden (birgittinorden) för nunnor och munkar (dubbelkloster). B. var dotter till Upplandslagmannen Birger Persson och förmäld med Närkelagmannen Ulf Gudmundsson. Hon ägnade sig efter makens död 1344 åt andaktsövningar; vistades från 1349 i Rom, där hon arbetade för påvens återkomst från Avignon. Före sin död vallfärdade hon till Jerusalem. Hennes s.k. uppenbarelser (sv. övers. av T. Lundén 1957—59) är den nordiska medeltidsreligiositetens och den svenska medeltidslitteraturens märkligaste dokument. B. ivrade även för Karelens omvändelse och bidrog till konung Magnus Erikssons beslut att 1348 företa ett korståg till Neva. Åbobiskopen Hemming var hennes vän.

Birgittakulten vann redan i slutet av 1300-t. insteg i Finland och nådde sin höjd på 1400-t.; då var även verksamheten vid birgittinklostret i Nådendal (se nedan Birgittaklostret) livlig. Att ett flertal kyrkor helgades åt B. i Tavastland, s. Savolax och Karelen vittnar om att hon var mycket uppburen just i dessa trakter. B:s popularitet i Finland framgår också av att festerna till hennes ära efter reformationen firats ända till vår tid som folkfester i Halikko och Lembois. (S. Jörgensen, Den hell. B. af Vadstena, 2 bd, 1941—43; K. Vilkuna, Vuotuinen ajantieto, 1950; B. Klockars, B. och böckerna, 1966, B. och hennes värld, 1971, B:s svenska värld, 1976; J. Gallén, Den heliga B. och Karelen, Historisk tidskrift för Finland 1966; S. Stolpe, B., 2 bd, 1974)

Heliga Birgitta på ett svenskt frimärke utgivet 1941.
Folke Holmström tillhandahöll.