De la Gardie, Jakob (f. 20/6 1583 Reval, d. 12/8 1652 Sthlm), krigare. D. växte upp hos sin mormor på Åbo slott och godset Vääksy i Kangasala (hans mor, som dog samma år han föddes, var naturlig dotter till Johan III); deltog med utmärkelse i hertig Karls livländska fälttåg, men tillfångatogs och tillbringade åren 1601—04 i polsk fångenskap. Han vistades sedan i Nederländerna; erhöll 1609 befälet över den här som Karl IX sände till tsar Vasilij Sjujskijs hjälp och tågade 1610 till Moskva, varifrån han tvingades till ett vanskligt men väl genomfört återtåg, sedan Sverige råkat i krig med Ryssland. Han intog 1611 Kexholm och stormade Novgorod, där han dröjde så länge (över fem år) att de finska soldaterna började kalla honom Lat-Jakob (Laiska Jaakko). D. skötte samtidigt underhandlingar, som ledde till den förmånliga freden i Stolbova 1617. Han blev 1613 riksråd och 1615 greve samt 1619 ståthållare över Estland (inkl. Livland från 1622) och riksmarsk 1620. D. innehade stora förläningar i Finland (bl.a. Pedersöre och Kronoby socknar) och var från 1618 gift med Gustav II Adolfs ungdomskärlek, grevinnan Ebba Brahe, vilken som änka grundade Jakobstad (uppkallat efter D.) i Österbotten. (H. Hamilton, J. De la G., 1880)


Uppslagsverket Finland (1982).


Läs mer:
De la Gardie "hade innehaft en del av „Niekarleby“ såsom sitt län".
(Inf. 2004-08-29.)