O. St. L.

[Ordensstudieledare]

i Finlands Svenska Storloge har ordet.

Som deltagare i studieledarekursen å Lunnevad har bl. a. räknats en mycket långväga gäst, nämligen str [syster] Ellen Fogel från Munsala, Finland.

Str Fogel är ordensstudieledare i Finlands svenska storloge, och då vi antog hon hade åtskilligt att berätta för sina svenska ordenssyskon och studiekamrater ha Ref. passat på att intervjua henne.

Först kanske str Fogel då bör presenteras för sina svenska läsare. Hon är född i Nykarleby 1893 och alltså, i de bästa åren och då man tillägger, att hon dessutom är en högst charmant och sällskaplig dam och slutligen varmt intresserad av sin uppgift, så förstås nog, att hon »är rätta mannen på rätter plats».

Till sin borgerliga gärning är str Fogel lärarinna vid högre folkskola och som sådan har hon tjänstgjort sedan 1916. Bl. a. har hon skolat i Seinäjoki svenska skola samt i Munsala och nu i Vexala sedan 1919. I folkbildningsarbetet har hon deltagit mycket livligt och är en mycket anlitad föreläserska samt av statens föreläsningsnämnd godkänd som sådan. O.St.L. har str F. varit sedan 1927. Och härmed övergå vi till att fråga str F. om det som intresserar oss och, som vi tro, andra.

Vår första fråga gäller studieintresset i Finland i allmänhet och bland godtemplarna i synnerhet. Str Fogel framhåller då, att under de senaste åren har det i Finland, som litet var ute i världen, kunnat förmärkas ett stegrat intresse för studieverksamheten. Sålunda ha åtskilliga sammanslutningar av växlande art och natur bildat studiecirklar. Bland den Finlands-svenska befolkningen torde det således vara inemot ett par hundra cirklar i verksamhet. Och vad det gäller Orden, så är studiearbetet där upptaget som en viktig programpunkt redan från starten, d. v. s. för ett tiotal år sedan. I början bedrevs nog arbetet mest som biblioteksrörelse och storlogen själv sände ut små vandringsbibliotek som fick cirkulera mellan logerna därborta. Och på detta sätt uppstod s. k. »bokringar» och ur dem växte så de egentliga cirklarna fram. F. n. är 21 cirklar igång inom storlogen men då bör det genast sägas ifrån, att storlogen i Finland ingalunda är jämförlig med vår egen storloge. Den finska är väsentligt mindre och räknar blott 53 loger.

Arbetet inom en cirkel är i stort sett lagt på samma bog som här. I allmänhet är det endast ordenssyskon som deltaga och cirkeln kan arbeta som läsecirkel som referat eller disk.-cirkel, eller på annat sätt. Medlemsantalet uppgår till 10 à 15 i varje cirkel.

En sak som str F. anmärkte på, var sättet för cirklarnas rapportering. I olikhet med vad fallet är här i landet är det där ute logen som rapporterar om cirklarna och detta i samband med kvartalsrapporten. Det är klart att denna ordning inte är den i allo bästa.

I fråga om anslag till verksamheten är den finska staten mera frikostig än den svenska, ty en cirkel där erhåller i statsanslag lika mycket som cirkeln själv köpt böcker för. Och liksom fallet är här, utgår anslaget i form av inbundna böcker och förmedlingar härav sker genom en central, ungefärligen som Bonniers el. d. I övrigt kan man säga, att den finska statsmakten visat god vilja att hjälpa och stödja, detta alldeles speciellt då det är fråga om det rent finska studiearbetet.

För Ordens vidkommande ville str F. framhålla, att om rörelsen där inom ska kunna utvecklas och bliva vad den bör och kan vara, så är det icke bara önskligt, utan nödvändigt att man inom godtemplarkretsar med förståelse och sympati omfattar arbetet samt att storlogen med ekonomiska anslag stöder detsamma.

Den synpunkten som str F. ville lägga på studiearbetet är ungefärligen den, som väl ganska allmänt slagit igenom här hos oss, nämligen, att studieverksamheten ska gå hand i hand med det övriga nykterhetsarbetet i loger och annorstädes. Det är ett alltför viktigt medel i kampen för att få förbises, detta alldeles speciellt i förbudslandet Finland.

Som speciellt önskvärt för framtiden ville str F. se alla bildningsorganisationer förenade i en sammanslutning för bättre resultats nående. Ett annat önskemål var, att möjlighet måtte yppas för anställandet av en instruktör i studiearbetet. Mycket skulle med dessa åtgärders vidtagande kunna uträttas, trodde str F.

Men vi ville också ha litet vetskap om hur logerna arbeta därborta. Och som svar på den frågan fick vi veta, att i allmänhet bedrives arbetet med stort intresse. Undantag finns naturligtvis, men i allmänhet gäller vad nyss sades. Som framskjutna programinslag framstår dels den unisona sången samt föreläsningen. Ävenså kan man säga, att intresset för ungdomslogerna är i stigande, ty deras antal växer år från år. Mellan den Finlands-svenska och den rent finska storlogen förekommer praktiskt taget inget som helst samarbete, utan var och en arbetar för sig.

Beträffande nykterhetstillståndet i Finland framhöll str F. med skärpa, att det torde vara långt bättre än tidningarna låta veta. Som något beklämmande och ledsamt ville str F. nämna, att åtskilliga inflytelserika tidningar och enskilda auktoritativa krafter synas göra allt för att motarbeta förbudslagen, men trots detta ville str F. säga, att den finlandssvenska ungdomen av i dag, — i varje fall jordbrukarungdomen — är en nykter ungdom. Som ett uttryck för huru man bland kvinnorna uppfattar saken nämndes att ett antal kvinnor i Åbo sänt en skrivelse till husmodersföreningarna i svenska Finland, vari det riktades en uppmaning att begära förbudslagens slopande. Men skrivelsen väckte det största uppseende ute i bygderna och man avsåg uppmaningen vara synnerligen missrekommenderande.

Ja, om detta och mycket annat talade vår kvinnliga O.St.L. och då vi tackade för alla upplysningar bad str Fogel till sist om sin varma ordenshälsning till ordenssyskonen runt om i landet. Den hälsningen framföres härmed.