M I N N E S R U N O R

ELLEN FOGEL

Ellen Fogel, lärarinnan, folkbildaren och sin tids kvinnosakskvinna, avled på Hagalunds åldringscenter i Nykarleby den 16 oktober 1983. Den 2 oktober samma år hade hon fyllt 90 år.

I en intervju i Jakobstads Tidning inför födelsedagen, sade hon att hon hade stoff nog för att skriva en hel bok om sin barndom, men egentligen var det så att hon hade stoff till många böcker som dock aldrig blev skrivna. I mycket var hon en författare eller snarare en bärare av traditionsmättat stoff.

Hur många människor har inte lyssnat till hennes tal och fångats och fängslats av både talets innehåll och framställningen: Ellen Fogel var en skicklig talare, en vältalare av det slag som vi sällan möter.

Hon var både i och före sin tid. Till yrket var hon lärare och hennes skola fanns i Vexala i Munsala (idag Nykarleby), men hennes verksamhetsfält var hela Österbotten, ja hela Svenskfinland. I martharörelsen såg hon nya vägar till frihet och skapande arbete för kvinnorna och man kan säga att hon var en av sin tids aktiva kvinnosakskvinnor: vapnen var andra än de som i dag används men kärnan i budskapet var i mycket detsamma. Men där många i dag ser endast kvinnan såg Ellen Fogel hemmet, familjen.

Man kan säga, som det stod i födelsedags intervjun, att Ellen Fogel bar inom sig ett stort stycke av det här århundradets historia. Hon ägde kunskap om både historien och nutiden, kunskaper som hon i otaliga föredrag bar ut över landskapet.

Ellen Fogel hade både genom sin uppväxt och sitt äktenskap med bonden Johannes Fogel en stark förankring i det österbottniska jordbruket, och hon såg kanske klarare än mången annan dess styrka och svaghet. Det var en del av hennes kunskap.

Att räkna upp de föreningar och organisationer där Ellen Fogel verkade är inte nödvändigt. För Österbotten blev hon känd för det hon stod för, ett engagemang långt utöver det vanliga, en vilja att förbättra människornas villkor, en önskan att ge människorna mod, lust och glädje i livet.

Det var Ellen Fogel.