Prosten Runar Hedberg avled den 1 augusti 1983 i en olyckshändelse. Han var vid sitt frånfälle 77 år gammal. Han blev student 1924 i Vasa och prästvigdes 1936. Sin huvudsakliga livsgärning utförde han som rektor för Kristliga Folkhögskolan i Nykarleby 1947–70. Efter pensioneringen därifrån återgick han till församlingsarbetet som kyrkoherde i Munsala 1970–76. Sedan bosatte han sig i Jakobstad och blev en mycket verksam pensionär. Han ryckte in där det behövdes i församlingar både i Österbotten, södra Finland och på Åland. Han hade en arbetsglädje som få ännu i sin ålders höst.

Just glädjen och frimodigheten karakteriserade honom. Han var villigheten själv i sitt arbete. Han såg positivt på sina medmänniskor och man såg hur glad han var över att få träffa och hjälpa dem. Hans elever från folkhögskoltiden sökte gärna upp honom och själv talade han ofta om sina 23 år på ”Himmelsbacken” i Nykarleby. Där hade han fått uppleva många himmelska syner, som han aldrig kunde glömma. Musiken och sången skattade han högt, spelade själv piano och sjöng i kör. I snart 30 år fick han leda svenska Österbottens norra kyrkosångskrets. Han hade lätt för att skriva och medverkade som en personlig och uppskattad musikrecensent i den lokala dagstidningen. Rotaryrörelsen och Röda Korset låg också hans hjärta nära.

Han var också en friluftsmänniska, som såg Guds godhet i naturens värld. Sommarvillan blev en viktig del av livet. Tillsammans med sin Svea – som dog före honom – företog han många och långa resor med bil och husvagn. Mycket hade han sedan att berätta när han väl åter var hemma. Naturligtvis mötte han liksom alla andra motgångar i livet. Dem talade han sällan om. Glad och öppen mötte han sina medmänniskor. Det var lätt att umgås med honom.