V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

Kristliga Folkhögskolan


Redan omkring år 1912 väcktes i religiöst sinnade kretsar, särskilt på landsbygden, tanken på att upprätta en kristlig folkhögskola i mellersta Österbottens svenskbygd. Vid inre missionsmötet i Jakobstad 1913 påyrkades, att en sådan skola skulle inrättas. Kyrkoherden Aug. Forsberg i Esse var en varm anhängare av denna tanke.

Vid folkhögskoldagen i Jakobstad den 8 dec. 1915 togs frågan upp till grundligare behandling. Tidningen Människovännen hade i flera artiklar framhållit behovet av en kristlig folkhögskola. En stor del av de kristliga organisationerna hade sänt representanter till mötet.

Till ordf. vid detta utsågs prosten K. V. Petrell från Nykarleby och till sekreterare folkskollärarinnan Elin Forsberg från Vasa. Kyrkoherde Anders Sandbacka och pastor Paul Danielsson höll föredrag, inspirerade av besök på Karhumäki kristliga folkhögskola i Lappo.

Pastor A. R. Hedberg och bonden Levi Jern hade av Folkhögskolesällskapet i Vasa fått i uppdrag att utarbeta stadgar för ett nytt förbund och ansökan om vederbörlig stadfästelse av dem. Cirkulär utsändes för att utröna intresset för saken på de olika orterna. Hedberg föreslog, att skolan skulle förläggas till Mustasaari.

Pastor Hedberg och kyrkoherde Sandbacka utsågs nu att under en resa genom Österbottens svenska församlingar göra propaganda för skolan och insamla medel för densamma. En lista med förslag till garantiteckning uppgjordes. De ryska myndigheterna följde emellertid verksamheten med misstänksamma ögon. Medan de två delegaterna befann sig i Terjärv uppmanades de barskt per telefon att avbryta penninginsamlingen. Genom att sätta sig i förbindelse med guvernören i Vasa, Sillman, ”en beskedlig ryss”, fick de dock tillstånd att fortsätta aktionen. Orsaken till ingripandet var att prosten Hedberg, ”starke prästen”, av ryssarna med all rätt ansågs politiskt opålitlig.

Frihetskriget gav ny näring åt tanken på en kristlig folkhögskola. ”Kriget blottade ytligheten i vår bildning. En gränslös råhet och demoralisation, som sedan blott tillväxt, kom till synes ej blott på den röda utan även på den vita sidan. Behovet av en djupare, kristlig bildning framträdde med varje dag allt tydligare”.

Under intrycket av detta behov av bildning, vilande på kristen grund, sammankallades av prästmötet i Vasa den 12 mars Österbottens kyrkligt sinnade befolkning till det första kyrkliga landstinget i Jakobstad den 30—31 mars 1919. Detta uttalade sig för att skolan borde komma till stånd så fort som möjligt. En insamling för ändamålet hade då redan pågått sedan årets början med resultat, att 60.000 mk hopbragts.

Man hade nu för avsikt att inköpa Åminne gård invid Nykarleby, som ansågs synnerligen lämplig för ändamålet. Ett annat förslag, framfört den 30 april vid folkhögskolkommitténs möte i Lövö, Pedersöre, ville ha skolan placerad på sistnämnda ort, där gratis tomt utlovats. Dessa förslag förföll dock och i okt. träffades avtal om inköp för skolans räkning av Smedsbacka lägenhet invid seminariet. Köpesumman var 175.000 mk. Säljarna, jordbrukarna Paul Jakobsson och Kalle Keto, skulle avträda hemmanet den 1 dec. Det omfattade 5/6 mantal och var bebyggt med 3 bostadsbyggnader om sammanlagt 21 eldstäder.

Den 20 okt. 1919 undertecknades köpekontraktet av säljarna och styrelsen för Österbottens Svenska Kristliga Folkhögskolesällskap. Genom ombyggnad av karaktärshuset med en våning till och genom att uppföra en ny ändamålsenlig skolbyggnad med lektionssalar, festsal rymmande 400 personer, kanslirum m.m. skulle undervisnings- och bostadslokaler beredas för lärare och betjäning samt 40 à 50 interner.

Den ekonomiska ställningen var ej lysande vid köpets ingående. Jämte en gåva från enskild man om 70.000 mk hade Sällskapet lyckats hopsamla c:a 10.000 mk. Ny- och ombyggnaderna beräknades stiga till minst lika mycket. Det oaktat hoppades man kunna öppna skolan följande höst. 64)

Vid en ny folkhögskoldag den 5 dec. s.å. diskuterades åter byggnadsfrågan. Arkitekt Carl Schalin i Vasa hade anmodats att uppgöra ritningar till skolbyggnaden. Den 6 dec. kunde grundstenen till denna läggas och bygget fullbordades sedan raskt under ledning av byggmästaren J. Kurtén.


Till förmån för den blivande folkhögskolan anordnades den 28 mars 1920 en fest i samband med folkhögskolföreningens årsmöte. Efter högmässogudstjänst i Jakobstads och Pedersöre kyrkor med predikan av A. R. Hedberg hölls årsmötet i Lutherska bönehuset. Folkskollär. Elis Johansson valdes till ordf. och kommunalnämndsordf. Levi Jern till sekreterare. I den avgående interimsstyrelsens ställe utsågs en ny styrelse, i vilken kyrkoherde A. Sandbacka, direktör S. Sandbacka, fabrikör H. Wik, fältprosten A. R. Hedberg, pastor Vald. Westberg, fabrikör J. Boström och L. Jern invaldes. Suppleanter blev prosten J. Lindberg, folkskollär. J. L. Birck, stationskarlen Aug. Nylund och lantbrukaren J. Finskas. Till revisorer utsågs prokuristen Herman Lundström och folkskollär. Elis Johansson och till revisorssuppleanter handl. August Casén och lektor N. Fougstedt.

Beslutet om upprättandet av skolan uppfattades på svenskt håll som ett bildningsföretag av utomordentlig bärvidd för den svenska stammen i landet. Seminariets omedelbara grannskap skulle åstadkomma en förening av kristendom och pedagogik, som skulle få en positiv betydelse för hela svenska Finland. Den borde även kunna befrämja den nyvaknade kyrkliga församlingsrörelsen och därigenom få betydelse för hela kyrkolivet. För Nykarleby stad, som med sin varma kristendoms anda förenade ett kanske allt för lugnt flytande temperament, skulle skolans tillkomst verka uppryckande.

På finskt håll var man ej lika förtjust. Tidningen Vaasa kommenterade surt, att skolan inrättades på en lägenhet, som tillhört finnar, men nu övergick i svenska händer. Smedsbacka hemman hade i över ett årtionde ägts av två finsktalande personer, som enligt tidningen setts med avoga blickar av svenskarna. En tröst fann Vaasa i att köparna fått betala ett högt pris för hemmanet, innan de kom åt det. 65)

Den 5 och 6 dec. 1920 invigdes skolan för sin verksamhet, som skulle ge den kristliga religionsundervisningen en dominerande ställning. Vid högmässogudstjänsten i kyrkan, som var fylld till sista plats, talade fältprosten A. R. Hedberg och skolans föreståndare, pastor Johannes Nyström. Kyrkokören under ledning av lektor G. Wikström utförde sång. Den liturgiska delen sköttes av prosten Hedberg under medverkan av prostinnan Hedberg, som sjöng ett par solosånger. Kl. 13 förrättades invigningsakten i skolans festsal under närvaro av c:a 1.000 personer. Skolans grundläggare, kyrkoherden i Larsmo Anders Sandbacka höll invigningstalet. Prosten Lindberg från Pedersöre berörde i sitt tal de kristendomsfientliga ansatserna från olika håll, som manade till vaksamhet. På eftermiddagen talade ytterligare pastor Westerberg, varpå en historik över skolan presenterades av kyrkoherde Sandbacka.

Måndagen den 6 dec. fortsattes invigningsfesten med morgonandakt på skolan av predikant O. Pellas. Klockan 10 hölls högmässogudstjänst i kyrkan under ledning av prostarna Kovero och Lindberg. Kyrkokören och predikanterna Jern och Pellas medverkade, prosten Hedberg framförde hälsningar från Amerika och pastor Sirenius talade om tron. Festen avslutades av prosten Appelberg, som nedkallade välsignelsen över den församlade menigheten.

Den allmänna uppslutningen kring skolan visas även av att till tidigare donationer en summa om c:a 150.000 mk hopbragtes under festdagarna för skolans ändamål. Bidrag lämnades bl.a. av dir. E. Sandbacka, Gamlakarleby 7.000 mk, kyrkoherde A. Sandbacka, Larsmo 9.000 mk, onämnd i Tammerfors 70.000 mk, handl. K. J. Gustavsson, Gamlakarleby 1.000 mk och landshövding F. G. Björnberg 5.000 mk. Ett stort antal personer hade skänkt 100—500 mk. Gåvor hade överhuvudtaget influtit från nästan alla delar av det svenska Finland. Härtill kom de tecknade garantibeloppen à 5 mk. En del av byggnadsarbetet utfördes även som talkoarbete av frivilliga från staden och landskommunen. Sålunda hölls pärtspikningstalko i slutet av juli 1920. Skolan kostade enligt uppgift som färdig 918.567 mk. I dec. 1920 var skulden 520.000 mk. 66)

Skolans första årskurs började den 1 nov. 1920 med 4 ordinarie lärare och 37 elever. Eleverna erhöll kost och logi på skolan i en särskild byggnad. Två eller tre elever bodde i varje rum. Årsavgiften var 150 mk plus kostnaderna för maten. Elever från bondhem kunde medföra motsvarande matvaror och slapp då betala nämnda kostnad. Medellösa elever kunde erhålla befrielse från årsavgiften. Läroplanen var den vanliga för folkhögskolorna, utbyggd med kristendomen närstående ämnen.

Till skolans föreståndare kallade direktionen den 21 april pastor Johannes Nyström, Worcester, Massachusetts, USA. Denne befann sig dock fortfarande i Amerika och hade begärt tjänstledighet för ett år för att i USA och Danmark grundligt göra sig förtrogen med därvarande religiösa ungdomsskolor. 67) Han tillträdde dock tjänsten redan hösten 1920. Till andre lärare valde direktionen den 27 juli bland fyra sökande folkskolläraren Anders Skeppar från Oravais. 68)



Några av Folkhögskolans byggnader bakom ett krossat glas. Signerad E. A (?) 18/3 -37. Kan ha blivit förvrängd vid upprätning. Förstoring.
Stig Haglund tillhandahöll.


Med pastor Nyström fick skolan en dugande och färgstark person i ledningen. Han kom att i hög grad sätta sin prägel på skolan ända till 1947, då han avgick med pension. Han var född i Nedervetil, var 1897—98 elev vid Kronoby folkhögskola, genomgick Nykarleby seminarium 1902 och tjänstgjorde sedan som lärare vid Gerby folkskola i Mustasaari till 1903, då han för att undvika de olagliga värnpliktsuppbåden emigrerade till Amerika. Där studerade han vid Augustana College, avlade Bachelor of Arts och Bachelor of Divinitatis examina och prästvigdes 1913 inom Augustanasynoden. Därefter tjänstgjorde han som pastor i olika svensk-finska församlingar i Gardner och Worcester i Massachusetts, och var dessutom redaktör för Svensk-finska sändebudet och föreståndare för ett bibelinstitut i Worcester.



Kristliga folkhögskolan.


Nyström var känd som en god lärare och organisatör, sångare och talare. Han kom under den långa tid han tjänstgjorde som föreståndare att till fullo infria de förhoppningar man knutit till honom vid valet. 69) Han efterträddes 1947 av pastor Runar Hedberg, som kvarstod till 1970.

Kristliga folkhögskolan vann snabbt uppskattning och popularitet. Undervisningen var präglad av en kristen anda, men tillgodosåg även behovet av allmänbildning och praktiska ämnen. Bl.a. infördes undervisning i bokföring, pianospel, el.lära, finska och engelska. Själva skolbyggnaden omfattade ett komplex i två våningar av stock, inrymmande festsal, skolrum, slöjd- och handarbetsrum samt lärarbostad. Karaktärsbyggnaden omändrades senare till kosthåll, drängstugan till internat och bagarstugan till vaktmästarbostad. En ny badstuga uppfördes vid älvstranden. 70) I maj 1941 påbörjades byggandet av ett nytt elevhem, som blev färdigt 1945. Det var avsett för 68 elever, men rymde tidvis ca 100 jämte bostad för två lärarinnor. Samtliga byggnader var vid denna tidpunkt försedda med vatten- och värmeledningar samt moderna bekvämligheter. En utvidgning av matsalen ägde rum 1946.



[Grundarbeten vid folkhögskolans blivande elevhem 1941.
Förstoring och identifiering.
Gösta Fagerholm tillhandahöll och Stig Haglund digitaliserade och kommenterade.
(Inf. 2009-04-22.)]


Elevantalet ökade år från år och omfattade jubileumsåret 1945 129 elever. Lärarnas antal var 6 ordinarie och 7 timlärare. Under de första 15 åren av skolans verksamhet, översteg elevantalet alltid minimiantalet för statsunderstöd, nämligen 30 elever, med undantag för läsåren 1934—1935. Maximum nåddes 1925—1928 och 1937—1938 med 51 elever. Efter senaste i krig steg elevantalet kraftigt. Läsåret 1944—1945 hade man 65 och följande läsår rekordantalet 127 elever. Därmed hade Kristliga folkhögskolan blivit Svensk-Finlands största folkhögskola. Under de följande åren begränsades antalet elever av praktiska skäl till 90. Småningom började elevantalet , liksom vid andra folkhögskolor gå nedåt.

Biblioteket omfattade år 1970 2.653 band. Till elevernas förfogande stod även rikligt med tidningar och tidskrifter, som skänkts till skolan. Skolarbetet pågick i allmänhet i 28 veckor från okt. till maj. Talrika exkursioner och utflykter anordnades till olika orter även i Sverige varje termin.

Skolans ekonomi gynnades av offervilligheten från skolans vänner och forna elever. Bland de många, som lämnade skolan ekonomiskt stöd förtjänar särskilt kommerserådet Hugo Sandbacka nämnas.

Statsstipendier tilldelades medellösa elever och täckte under senare år 20—70 % av de egentliga skolkostnaderna. 71)

Underhåll och reparationer av samt nyanskaffningar till fastigheterna ombesörjdes successivt.

Skolans ekonomi var vid denna tid bekymmersam. Samtidigt började elevantalet minska, särskilt vad de manliga eleverna beträffar. Vid läsårets början 1964 hade skolan sålunda 69 elever, av vilka 9 manliga och hösten 1966 49, varav 3 manliga. Antalet decimerades dessutom något till läsårens slut. I de svenskspråkiga skolorna i landet minskade elevantalet från 1965 till 1966 med 15 %. Orsaken härtill var det avtagande intresset för den etiska och medborgerliga skolning, som folkhögskolan gjort till sitt program. Ungdomen valde i stället de yrkesskolor av olika typ, som efter kriget etablerats runtom i landet. Folkhögskolan framstod alltmera som en föråldrad skolform och rönte föga intresse hos skolplanerarna och de ledande kulturorganisationerna.

År 1968 hade skuldbördan ökat till 137.719 mk, varav 8.898 mk i obetalda löner. Elevantalet var hösten s.å. endast 31, av vilka 4 gossar. Från 1970 års början trädde emellertid den nya folkhögskollagen i kraft, varigenom statsunderstödet ökade från 70 till 90 % för lärarlöner och pensioner. Staten övertog ansvaret för dessa. Minimiantalet elever för erhållande av statsunderstödet sänktes till 25 och inträdesåldern till fyllda 16 år intill kalenderårets slut. Detta betydde en avsevärd lättnad för folkhögskolorna.

År 1970 kunde skolan således fira sitt 50-årsjubileum under något ljusare ekonomiska auspicier. Skulden hade nedgått till 134.000 mk, d. v .s. 7,3 % av försäkringsvärdet på skolans fastigheter. Elevantalet hade emellertid minskat till 21 elever, varav 4 pojkar, det lägsta under skolans hela verksamhetstid. Ingen elev från Nykarleby eller Nykarleby landskommun hade detta läsår varit inskriven i skolan, vilket även det var anmärkningsvärt. Eleverna kom i allmänhet från kringliggande landskommuner, men även städer som Gamlakarleby, Jakobstad, Nykarleby och Vasa var ofta representerade, såsom 1963—1964, då de 72 eleverna vad hemorten beträffar fördelade sig på följande sätt:

Jakobstad 13, Nykarleby lk 8, Larsmo 6, Terjärv 5, Purmo 5, Karleby 5, Öja 3, Pedersöre 3, Sideby 3, Korsholm 3, Esse 3, Nykarleby stad 2, Gamlakarleby 2, Maxmo 2, Oravais 2, Vasa 1, Jeppo 1, Nedervetil, Björköby 1, Närpes 1, Övermark 1 och Houtskär 1.

De flesta var lantbrukar- eller industriarbetarbarn. Medelåldern var normalt 16—17 år och den tidigare skolgången vanligen folkskola. En och annan student genomgick dock folkskolan någon termin, såsom 1955—1956.

Under 1960-talet lämnade en hel del av de äldre lärarna skolan på grund av uppnådd pensionsålder. Med utgången av läsåret 1963—1964 avgick med pension handarbetslärarinnan Edit Strandén, som verkat vid skolan sedan hösten 1927. Hon hade även sedan hösten 1956 varit biträdande föreståndarinna. Den 31 aug. 1969 avgick tre lärare med pension, nämligen folkskollär. Ture T. Sandvik, som varit anställd som andre lärare sedan 1931, folkskollär Helge Henriksnäs, som varit lärare i slöjd och lantmannaämnen sedan 1947 och handarbetslärarinnan Elna Backlund, som anställdes som lärare i vävnad och vävteori 1938. [Henriksnäs gård.]

Med läsåret 1969—1970 avgick även rektor Runar Hedberg, som i 23 år framgångsrikt lett skolan genom ekonomiska och andra bekymmer. Under hans tid hade skolan utvecklats till en modern läroanstalt på kristen grund med en första såväl teoretisk som praktisk utbildning för olika levnadsbanor för eleverna. Trots det vikande elevunderlaget kunde skolan vid hans avgång blicka fram mot en fortsatt utveckling i den kristna bildningens tjänst.

Till ny rektor valdes från hösten 1970 teol.lic., fil. kand. Gustav Björkstrand. Som ämneslärare anställdes samtidigt folkskolläraren Peter Portin. 72)

Under den följande tiden genomfördes en hel del förändringar. Elevantalet steg åter. Ett nybygge om 640 m² kunde sålunda invigas i mars 1973. Det innehöll undervisningsutrymmen, bl.a. tre vanliga klassrum, som vid behov kunde förenas till en enda festsal, två specialklassrum med bl.a. språklaboratorium, bibliotek och ett par grupprum samt lagerutrymmen. Nybygget hade utförts av Byggnadsbyrå H. Backlund från Oravais och kostade c:a 700.000 mk. Finansieringen skedde genom lån av 600.000 mk, insamlingar, lotteri o.s.v. Nykarleby stad beviljade borgen för 100.000 och Nykarleby landskommun för 175.000 mk. Arkitektbyrå Hakala-Schütz-Perttula-Slotte hade ritat och projekterat byggnaden. Arbetsledare var byggmästare Per-Erik Ede och byggnadskommitténs ordf. byggmästare Olli Jansson.

Bygget var avsett att ge de ungdomar, som ej hunnit få grundskolutbildning tillfälle att komplettera med ett folkhögskolår. Från hösten 1973 kunde elev som genomgått studielinje II avlägga mellanskolexamen. Skolan arbetade från detta år med två ordinarie årskurser. De som gått mellanskola eller grundskola kunde fritt välja en ämneskombination som passade dem. Språkundervisning på gymnasialnivå erbjöds bl.a. i engelska, finska, psykologi och nutidsorientering. En studielinje hade barnavårdsinriktning och tilldrog sig stort intresse. Skolan arbetade dock även som förr med en ettårig kurs, bestående av en allmän linje och en studielinje I med fördjupad kurs i matematik och språk. Denna förberedde för studielinje II.

Undervisningsmaterielen rustades upp. Vuxenundervisning bedrevs från 1974 liksom specialundervisning för utvecklingsstörda. Budgeten för 1974—1975 balanserade på 809.000 mk. Häri ingick 489.000 mk i statsbidrag, c:a 34.000 mk från kommuner och församlingar, 45.000 mk i netto från skolans kosthåll, elevavgifter 6.600, bostadsavgifter 10.400 och från skogsförsäljning 10.000 mk. Resten skulle anskaffas på annat sätt.

Överhuvudtaget tycktes skolan tack vare modernisering och anpassning till tidens krav visa god förmåga att fortleva, trots konkurrensen från andra skolformer. 73)

Det sammanlagda antalet elever t.o.m. vårterminen 1970 var 2.892.

Direktionens ordf. var 1920—1954 prosten Anders Sandbacka och från den 25 april 1954 prosten Selim Melin. Till direktionen hörde 1970 utom Melin kyrkoherde Thure Sandvik viceordf., Nykarleby, direktör Arvid Haldin, Jakobstad, kommunalrådet Ture Granqvist, Nykarleby, kyrkoherde Nils Näsman, Vasa, jordbrukare Carl-Johan Sandbacka, Nedervetil, byggmästare Olof Jansson, Gamlakarleby, kyrkoekonom Sven Dahlfors, Jakobstad, socionom Sigvald Blomqvist, Nykarleby landskommun, rektor Runar Hedberg, banktjänsteman Margareta Back, direktör Elias Sågfors och direktör William Wik, Jakobstad. 75)


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 243—250.


Nästa kapitel: Arbetarinstitutet.


Läs mer:
Kristliga Folkhögskolan i kapitlet Fakta.
(Inf. 2004-04-30, rev. 2018-03-25 .)