M I N N E S R U N O R

IVAR A. HEIKEL

Ivar August Heikel föddes 16/1 1861 i Nykarleby landsförsamling, son till vicepastorn August Heikel och hans maka Aurora Emilia, född von Knorring. Om sin barndom och sina första steg på lärdomens bana har han på sin höga ålderdom berättat i den vackra första delen av sina självbiografiska anteckningar. Han blev student från Vasa svenska lyceum 1878 och bedrev sina universitetsstudier med sådan framgång, att han tio år efter sin studentexamen blev professor i grekiska. Under sin studietid deltog Heikel i studentpolitiken såsom en av ledarna för den svensksinnade gruppen av de österbottniska studenterna. Genom artiklar i Vasa Tidning och skriftserien Verdandi samt genom en broschyr »Svensk eller finne» redde han ut det finlandssvenska nationalitetsbegreppet och påvisade, att den svensk-nationella synpunkten väl kunde förlikas med den allmänna fosterländska.

Det pedagogiska intresset var hos Heikel mycket framträdande. Inom det fria bildningsarbetet tog han verksam del genom tal, föredrag och folkskrifter i kulturella ämnen. Han ägde i hos oss sällsynt grad förmågan att tala och skriva enkelt och klart; märkliga prov på detta finner man både i hans 1917 utgivna bok »En samling tal och uppsatser» och i många av SFV:s kalendrar och skrifter. Han har såsom knappast någon annan på svenskt håll hos oss försökt klargöra begreppet folkbildning, den allmänna, medborgerliga bildningens mål och medel och dess förhållande till demokratins problem. Heikel var nära vän till dr Petrus Nordmann och samarbetade med honom åren 1885—1902 och 1905—15 såsom medlem av SFV:s styrelse, under större delen av denna tid såsom föreningens viceordförande. Han var aktivt verksam på flere av föreningens främsta arbetsområden: redigeringen av skriftserien, upplysningsarbetet i folkskolesaken, ordnandet av biblioteksverksamheten. Han var ett starkt stöd för de av Nordmann anordnade akademiska feriekurserna, men undandrog sig icke heller uppdrag sådana som att under en lång följd av år vara ordförande i direktionen för Mataskär folkskola i Esbo skärgård och att sommaren 1899 i Österbotten inspektera de elementarkurser, som genom SFV:s försorg där anordnades.

Heikels bildningsintresse sammanhängde med hans alltid vakna sociala sinne. Detta framträdde i en på sin tid starkt vänsterbetonad broschyr av år 1898 »Språkpartierna och arbetarfrågan», hans socialpolitiska beläsenhet i en bok av 1907 »Socialismen, vad den är, vad den vill och vad den icke förmår».

Ivar A. Heikel har lämnat efter sig djupa spår i vårt lands kulturella liv. I alla skiften förde han obrottsligt kulturens och humanitetens, rättens och sanningens talan, evad det skedde som professor och rektor vid universitetet, som lantdagsman i prästeståndet under ofärdsår eller som representant vid kyrkomöten. Med den djupa och mångsidiga lärdomen, tankeskärpan och ett varmhjärtat, rörligt sinnelag förenade han i allt sitt uppträdande en utpräglad anspråkslöshet och hovsamhet.

Det ter sig för SFV som en stor heder och förmån att under mer än ett kvartsekel haft i sin ledning en personlighet av Ivar A. Heikels format.