Läraren vid Ytterjeppo folkskola i Nykarleby landskommun Torkel Johannes Holstius avled oväntat i sitt hem natten mot den 29 dec. 1949. Han föddes i ett lärarhem i Pedersöre, Bennäs, den 27 augusti 1901 och var vid sitt frånfälle sålunda endast 48 år gammal.

Efter att ha avlagt studentexamen vid Jakobstads samlyceum hospiterade han vid Nykarleby seminarium och vann lärarkompetens 1923. Samma år antogs Holstius till lärare vid Ytterjeppo folkskola, och denna tjänst blev han trogen hela sitt liv; utan avbrott, i ett kvarts sekel stod han på sin post. Torkel Holstius utförde en framgångsrik fostransgärning vid sin skola. Med otrolig samvetsgrannhet, nit och intresse handhade han sitt lärarkall. Han var en ordningens banerförare, som inte tålde smussel och slarv, var dessa än uppenbarade sig. Karakteristisk för honom var också den prydliga piktur han städse bemödade sig om att använda. Där fanns inte ett streck eller en prick, som inte föreföll att vara ditsatt med eftertanke. Reda och klarhet präglade hans framställning, men hans umgänge med barnen saknade inte den hjärtevärme, som präglar den goda läraren. Därför blev han också älskad av sina elever. Hände det någon gång att han blev missförstådd och missuppfattad, tog det hårt på hans finkänsliga sinne.

Torkel Holstius var en vaken lärare, som aldrig ansåg sig färdig. I Nykarleby-Vörå lärarkrets var han en intresserad medlem. Vid kretsens möten ägnade han stort intresse åt de föreliggande frågorna. Här kom också hans intresse för barnens väl tillsynes. Då nya metoder framfördes i undervisningen, var han genast redo att pröva dem. Utkom någon ny lärobok, tog han omedelbart itu med den, och visade det sig att den hade förtjänster framom en tidigare i ämnet, tvekade han inte att taga den i undervisningens tjänst.

Inom kamratkretsen var Holstius varmt uppskattad. Hans försynta person, med humorns glimt i ögat, gjorde att man trivdes i hans sällskap. Bland lärarkollegerna i Nykarleby var han under ett par decennier en sammanhållande länk. Som ordförande ledde han under denna tid deras pedagogiska studiecirkel. En verksamhet, som otvivelaktigt haft stor betydelse för lärarnas arbete vid de olika skolorna.

Det ligger i sakens natur att en samvetsgrann och vaken lärare skall tagas i anspråk även för andra samhällsuppgifter än för dem som hör samman med lärargärningen. Så var också fallet med Torkel Holstius. Kommunens hälsovårdsnämnd tillhörde han i ett par årtionden, därav halva tiden som ordförande. Denna ställning gjorde att han även kom att tillhöra interkommunala sammanslutningar inom hälsovårdens gebit. Sålunda var han medlem i styrelsen för Jakobstadsnejdens epidemisjukhus, fullmäktig i Östanlid sanatorium och medlem av delegationen för läkardistriktet i Nykarleby. Han var även bokförare för Nykarleby-Purmo kommunalhem [Östervall] och kamrerare i Nykarleby andelskassa. I biblioteksstyrelsen var han ordförande och förestod Ytterjeppo bokfilial. 24 år var han Svenska folkskolans vänners ombud. Många andra uppdrag att förtiga. De här nämnda uppdragen ger dock bilden av en oförtrutet verksam person i det allmännas tjänst. Utan stora later och starka ord utförde Holstius sin betydelsefulla och gagneliga samhällstjänst.

När fosterlandet kallade var han redo att träda i dess tjänst. Som ung deltog han frivilligt i 1918 års krig, och i de båda senaste krigen bar han vapenrock. Torkel Holstius' pliktkänsla och arbetsförmåga gjorde honom väl skickad både som lärare, medborgare och samhällstjänare. Hembygden står i stor tacksamhetsskuld till den bortgångne läraren och människan Torkel Holstius.