Johannes Nyström

60 år.

   
[Foto från SFV Kalender.]

På måndagen den 29 juli fyller pastorn och folkhögskoleföreståndaren Johannes Nyström härstädes 60 år.

Rektor Johannes Nyström ät född i Nedervetil, och trots att han närmare 40 år vistats utom hembygden, ha hos honom bevarats flera av de för hemsocknens människor mest karakteristiska dragen, varför man om honom kan säga som om många andra nedervetilbor, som gjort sig kända utåt på olika områden, att han är en äkta son av sin hembygd, och detta om döme länder honom liksom de andra endast till beröm.

Efter att ha dimitterats från Nykarleby seminarium 1902 nödgades den unga läraren i likhet med många andra som en följd av de olagliga ryska värnpliktsuppbåden på hemliga vägar söka sig till Amerika. Här tog han genast itu med nya väl planlagda studier. Han blev student från Upsala College Kenilworth, N.J., han blev B. of arts, (fil. kand,) 1910 och Baccalaureus Divinitatis (teol. kand.) från Augustana synoden. Efter att ha blivit prästvigd 1913 tjänade han här den ev. lutherska kyrkan, tills han år 1920 erhöll kallelse att bli innehavare av en viktig post i hemlandet. Strax efter hemkomsten finna vi honom som ledare av den på hösten 1919 startade Kristliga folkhögskolan i Nykarleby.

Pastor Nyström hade nu funnit sitt livs stora intresse, ett högt och värdigt mål att arbeta för, den kristliga ungdomsverksamheten. I arbetet vid Kristliga folkhögskolan har han varit med från början, och ju längre han arbetat där, desto kärare har skolan blivit honom. Också denna skola har haft svåra och tunga år, och då ha de tyngsta bördorna fallit på rektorns axlar. Pastor Nyströms ovanligt stora arbetsförmåga har här kommit honom väl till pass. Och framgången tillhör ju dem, som tro på seger, som alltid äro redo att strida och som aldrig vackla i hoppet. Johannes Nyström hör till dem, som ha mod att säga ut, vad de tro på och vad de vilja, och detta utan falskt hänsynstagande till dem, som bromsa upp och vilja annorlunda.

Med skolans lärjungar trives pastor Nyström, och de trivas med honom. I klassen upplevas stora, allvarliga högtidsstunder, men där saknas icke heller den friska humorn en faddergåva av hembygden och där är icke heller den ungdomliga uppsluppenheten bannlyst.

Under sin 20 åriga verksamhet vid Kristliga folkhögskolan har pastor Nyström fått erfara sanningen i påståendet, att den, som är angelägen om att giva mycket, han skall också få mycket. Detta ständiga mottagande har gjort honom rustad för ständigt nya uppgifter. Endast på ett område väntar han belöning: att lärjungarna skola arta sig till goda kristna och stadgade medborgare. För dem är intet annat gott nog än »det högsta.» Pastor Nyströms paroll till de unga kunde formuleras så: »Sträva för heliga mål, ty först därigenom sätter Du Dina krafter i verksamhet, först därigenom uträttar Du något, som är stort och som består.» Måtte sextioåringen ännu länge beskäras mycken glädje i sitt stora livskall, i arbetet för Guds rike bland ungdomen.