Veckorim


vid nyåret 1938.
(Till känd mild melodi).

Vid den klara rand
här på älvens strand
står på vänster hand
»Semis» lärdomsklunga.
Här syns lugnet bo
och man önskar tro:
vackra tankar här skall gro.

Dock hörs nu ett gny
om Nykarleby
för ett huvudbry,
som man kläckt i Vasa,
Äger ryktet fog,
blir det snart här knog;
flytta bort var pedagog.

Man har länge sport,
att vår lilla ort
aldrig hade bort
någon förmån givas.
Vår stapelrätt, vårt tåg,
det beckbruk, som här låg
sur i håg vår granne såg.

Trivialn, vi fick,
snart till Vasa gick;
och vår järnväg — hick!
den rök bort åt ryssen.
Döbelns sjukhus här,
vasaborna svär,
har i tiden legat där.

Våran sagoprins,
Zachris, som ni minns,
sägs av en del kvinns,
hör i Vasa hemma.
Att Lybeck, Eklund, Rundt
är födda här — gör ont,
fast man låtsar säga: strunt.

Grannen uti norr
har slutat med sitt morr,
sen vår hamn blev torr
och vår skeppsfart lyktat.
Vi med Jeppsta stred,
som jämt på oss var vred;
— nu vi slutit evig fred.

Vasaborna sett
alltid på oss snett,
fast vi mycket gett,
vill man än ha mera.
Den sista skans vi ha:
»semi» vill man ta,
Men vi ber: åt skogen dra!

Helsingfors ock är
fräck och allt begär
för sin karriär
att bli Londons like.
Från vårt Betlehem
vill man ta vårt »sem»,
men vi be dem: hälsa hem!

Men vår goda stad
har en ljus fasad,
där var själ är glad,
blott man ej oss skinnar.
Vill man plundra oss,
kommer vi att slåss
men — med rättens svärd och bloss.



"J:son Gök" i Österbottniska Posten nr nr 52 den 31 december 1937.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren att "denna amatörpoet tog upp det uttalade hotet 1937 att seminariet skulle flyttas till Vasa. Det tog dock 34 år ännu innan flytten blev av".
(Inf. 2007-09-22, rev. 2007-09-22.)