Veckorim


vid nyåret 1938.
(Till känd mild melodi).

Vid den klara rand
här på älvens strand
står på vänster hand
»Semis» lärdomsklunga.
Här syns lugnet bo
och man önskar tro:
vackra tankar här skall gro.

Dock hörs nu ett gny
om Nykarleby
för ett huvudbry,
som man kläckt i Vasa,
Äger ryktet fog,
blir det snart här knog;
flytta bort var pedagog.

Man har länge sport,
att vår lilla ort
aldrig hade bort
någon förmån givas.
Vår stapelrätt, vårt tåg,
det beckbruk, som här låg
sur i håg vår granne såg.

Trivialn, vi fick,
snart till Vasa gick;
och vår järnväg — hick!
den rök bort åt ryssen.
Döbelns sjukhus här,
vasaborna svär,
har i tiden legat där.

Våran sagoprins,
Zachris, som ni minns,
sägs av en del kvinns,
hör i Vasa hemma.
Att Lybeck, Eklund, Rundt
är födda här — gör ont,
fast man låtsar säga: strunt.

Grannen uti norr
har slutat med sitt morr,
sen vår hamn blev torr
och vår skeppsfart lyktat.
Vi med Jeppsta stred,
som jämt på oss var vred;
— nu vi slutit evig fred.

Vasaborna sett
alltid på oss snett,
fast vi mycket gett,
vill man än ha mera.
Den sista skans vi ha:
»semi» vill man ta,
Men vi ber: åt skogen dra!

Helsingfors ock är
fräck och allt begär
för sin karriär
att bli Londons like.
Från vårt Betlehem
vill man ta vårt »sem»,
men vi be dem: hälsa hem!

Men vår goda stad
har en ljus fasad,
där var själ är glad,
blott man ej oss skinnar.
Vill man plundra oss,
kommer vi att slåss
men — med rättens svärd och bloss.



”J:son Gök” i Österbottniska Posten nr nr 52 den 31 december 1937.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren att ”denna amatörpoet tog upp det uttalade hotet 1937 att seminariet skulle flyttas till Vasa. Det tog dock 34 år ännu innan flytten blev av”.
(Inf. 2007-09-22.)


*     *     *

Förklarande text i samma nummer:


I seminariefrågan
har Vasabladet levererat en ny ledare, vari tidningen förklarar, varför den slagit fram Vasa som den blivande platsen för ett sammanslaget svenskt seminarium. Det lär främst vara för att konkurrera med Helsingfors, som också aspirerar på det nya seminariet. Jakobstads Tidning anmärker riktigt nog, att det är Nykarleby, som med traditionens rätt bör få behålla seminariet.

Samma åsikt hävdar även Kaskö Tidning. Denna rätt erkänner också Vasabladet, men vore inte Nykarleby så då —. Tidningen slutar sin artikel med följande ord: »Det är alltså ingalunda vår mening att under alla för hållanden plädera för det sammanslagna seminariets placering i Vasa, utan vi önska framför allt, att det skall förläggas i Österbotten. I första rummet må Nykarleby komma, men i andra Vasa».

Annars verkar det, som om man vore beredd att sälja skinnet, innan björnen är skjuten. Vore det inte bättre, om vi svenskar enigt skulle försöka försvara våra positioner, i stället för att genast behandla ett uttalat hot, som vore det verklighet.


Österbottniska Posten, 31 december 1937, nr 52, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2022-03-06.)


Läs mer:
Fler artiklar ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2007-09-22, rev. 2022-03-06 .)