Vid den klara rand
av en blommig strand
sjöng en björk ibland
sina gröna visor,
och jag hörde då
i hans gren därpå,
och så sjöng han en gång så:

Ack, jag vet, jag vet
mången hemlighet;
mången flicka grät
under mina grenar;
mången gosse såg
här så varm i håg
på den blåa vikens våg.

Klara månen sken
på min gröna gren.
Och så var det en,
som skar namn i barken,
och det var blott ett,
och han kysste det;
det har ingen, ingen sett.

Nästa kväll så kom
där en flicka, som
såg sig ofta om
och skrev namn i barken;
och det var blott ett,
och hon kysste det;
det har ingen, ingen sett.

Nästa afton sken
månen på min gren.
Så kom åter en,
och så kom den andra
tyst liksom en hamn,
sökte vännens namn
i min trogna vita famn.

Och min vita stam
stod helt allvarsam,
och så smög det fram
vad de båda skrivit;
och de märkte nog
vad som stod i skog,
och de såg därpå och log.

Sedan hände så,
att de båda två
togo miste då
och ej kysste — trädet;
lilla vän, hur lätt
händer inte det?

Det har ingen, ingen sett.
Men där for ett sken
över löv och gren,
och ett sus där ven
över blad och toppar,
och en stjärnas tår
föll i vindens spår
ned på jordens korta vår.

Zacharias Topelius, Ruovesi den 21 juni 1853.
Ljungblommor 3 (1854).

Björkens visa på ett postkort ritat av Jenny Nyström. Text och noter finns på baksidan.

Carl-Johan Eriksson tillhandahöll. (Inf. 2006-06-17.)

*      *      *


Hur Björkens visa kom till

Två tonsättare ha satt musik till denna, nämligen fru Backer-Gröndahl och baron G. Raab. I ett brev till baron Raab berättade den gamle Topelius, att han och Runeberg en dag voro ute på ett café, där ett enkelt instrument fanns, en liten kammarorgel. På Runebergs uppmaning satte sig Topelius ned att spela någonting, och han exekverade en melodi utan ord ur egen fatabur, vilken så tilltalade Runeberg, att denne uppmanade sin vän att skriva ord till denna. Då skalden händelsevis såg ut genom fönstret, fick han se en ung flicka, som höll på att i en björk inrista någonting, och här fick han uppslaget till sin älskliga skapelse.

Den melodi, till vilken orden ursprungligen skrevos, lär emellertid aldrig ha blivit offentliggjord. Om baron Raabs musik skrev Topelius mycket erkännande ord, slutande med, att hans sång genom denna blivit en folkvisa, som länge skall leva på folkets läppar, Och han förklarar: ”Er lilla vackra melodi kom till mig nu i ålderns sena höst, som vårblommor i vintersnö.”

Det var sagan om ”Björkens visa”.

(Nya ”Norrlänningen” aug. 1898)
Efter 1809 (1981), sid. 1898.


Ovanstående stämmer inte speciellt bra överens med varken visans datering eller tillkomstplats.

Läs mer:
Lars Pensar bidrog med en annan variant av tillkomsten.
Veckorim om seminarieflytt med samma melodi i Österbottniska Posten.
Tallens visa av Stefan Fors.
(Rev. 2014-03-23 .)