Slängan

Vi  hade en slänga på isen,
en stadig stolpe med stång.
Då någon tog plats på kälken,
satte vi slängan i gång.

Det  första varvet gick sakta
men farten ökade snart,
som en vinthund rusade kälken
runt med hissnande fart.

Det gällde att hålla greppet 
i denna spännande lek. 
Ju högre fart på kälken 
dess mer vi gladdes och skrek. 

Så var en flicka i turen, 
god fart vi åt henne gav. 
Men greppet höll ej och flickan 
slungades skrikande av. 

Där låg hon och grät i drivan 
och hon fördes hastigt bort. 
Vi stod förstämda och tänkte: 
Så rolig men farlig sport. 

Men slängan nere på isen 
en lärdom för livet gav; 
en hålls på sin kälke och skrattar, 
en ann faller gråtande av.