Långt, långt bort från världens oro ligger du, Nykarleby, I din famn är frid och lycka, ingen hastar brått åstad Stilla gårdar stå och drömma under sus av björk och hägg, Lummigt gröna björkar luta över älven spegelklar Myggen dansar. Ärlan springer vippande på krattad gång Stapelns svarta kajor snattra invid bron och kyrkans tupp Daggen faller, luften böljar doftande och frisk och ren Allt
blir tyst. I esplanaden somnar fågelsång och sommarsus Solen dalar, kyrkans
spira färgas av dess sista glöd Sval blir luften, dimman stiger grå
liksom en kyttlands rök Kvällen skrider,
tornets klocka dröjande slår elva slag. | |||
| |||