Bifogar ett foto av en tavla som min svärmor målat. Den hänger på väggen hos oss och påminner mig ständigt om hur älven och stranden såg ut förr i tiden ...

Signe Sjelvgren (1912-1991) var född i Lappfjärd och jobbade som lärare i Nyland på flera små skolor innan hon flyttade upp till Österbotten i slutet av 1950-talet. Hon efterträdde Ellen Fogel som lärare i Vexala men förflyttades, då skolan drogs in, till Nedervetil. Där jobbade hon sedan till sin pensionering.

Signe var på sitt sätt en mångsysslare: skrev dikter, handarbetade, målade, sjöng och spelade. Hon var också väldigt frimodig och nyfiken. Som exempel kan nämnas att hon som pensionär åkte till Israel och jobbade på kibbutz en längre tid. Och i Göteborg en gång klev hon frimodigt upp på Lisebergs stora scenen och sjöng för den talrika publiken. (Av framträdandet gjorde den lokala tidning, GP, en rätt stor ”grej” med text och foto.)

Nåväl, den här tavlan målade hon 1997 och den fick Tua som gåva.

Kyrkan och Holmströms magasin från nordnordost.

Som avslutning skall jag citera en dikt ur Signes lilla häfte, ”GRÄNSLÖS KÄRLEK”, som hon skrev och lät trycka upp på 1970-talet: