BALLADEN OM
DEN VÄLDIGE PRÄSTEN
Guldkorn
Folket efterfrågar stundom
tidender om starka prästen
var han levt och när han verkat
prästen Freytag folkmuns Freta
Under
tredje Gustavs tider
säges född i Brahestaden
uti sjuttonhundratalet
kom hans färder till Nykaabi
för att ordet där predika
jämväl tukt och Herrans maning
Dock ej sägner honom bringats
för hans konst att prästman vara
men för sällan skådad
styrka
boende i rygg och länder
Västerväg till Jepu lades
uti dessa nådens tider
allt från Värnamo till Juthas
Kommen till Pärhinders backe
krokobacken nära Olsas
mötte
block i stenigt kummel
kullersten som måste undan
Sex man baxade
med lödor
men förgäves — kullerblocket
ville ej sin
livsgrop lämna
Då kom ridande där Freytag
hoppade i gropen
neder
lade arm och skulderstyrka
spände rygg och tre varv flög
den
stenen som gråskäggig vittnar
än om bragden invid
vägen
stava kan du år och data
sjuttonhundrasjuttisju
Freytags
sten för sena släkten
Från Lill Ollas prästebole
flyttar Freytag sen till Munsjäl
som kaplan på Haga prästgård
Lägger bragder uti viken
bortom Udden ner vid stranden
För att
båten ej skall brukas
obehörigt utan tillstånd
släpar
han den hem till Haga
mellan varje fångst av fiskar
drager båten
tung och beckad
som en vant' med stora näven
En gång täljdes
uti folkmun
skulle Alhqvist studiosos
som i prästgålns somrar
bodde
ställa till förtret för Freta
stretar då i
båtens akter
mot den hela långa vägen
Obekymrat dras
dock båten
Freta ej om sveket låtsas
pratar skämtar travar
hemåt
hem från viken över åkern
Stundom
täljer sägnen syntes
ingen gräns för Freytags krafter
som den gång när väderkvarnen
skenat har på Haga ställe
griper prästen omkring stocken
hjulstocken med bara armar
håller
den med väldig styrka
kramar den i hårda vinden
tills ett tjuder
kunde läggas
fås som hakar på de vingar
som nyss skenat
uti stormen
På en resa ner till Mussor
såg han Freytag uti
Tuckor
huru några karlar lödde
upp förgäves knut
på stuga
Prästen steg från hästen neder
lyfter ensam
stuguknuten
så att hörnsten kunde läggas
på sin
plats där rätt inbringad
Dock mest lever Freytags tilltag
att en gång i byen Bonäs
när han red den långa vägen
mellan Nykaabi och Munsjäl
ville hästen skulle vila
beta ock
på frodig linda
som där bjöd på nyrik grönska
men enär ej led och grindhål
syntes inom räckhåll härför
lyfter Freta varligt Brunte
över gärdesgårdens trodor
så att hästen kunde beta
medan själv han gick till Munsjäl
för att där söndagspredika
hålla själens mäss'
och döpa
Gjorde även samma kraftprov
när om kvälln
han vände åter
Många sägner utom dessa
täljer
folkmun om i bygden
om hur gruveliga stenblock
av den väldigvordne
prästen
uppå kyrkbyggsmuren bäres
dit av Freytags starka
armar
sten på sten till nya kyrkan
Om hur han med sin tumända
lyfte lätt en tunna tjära
och hur denna samma tumme
täckte
hel speciedaler
Mång't från tid han teologien
läste
i Uppsalas gränder
så ock om de vilda kamper
mot gesäller
i den staden
Stillsamt modig from i vardag
var han Freytag täljer
sägnen
liksom alla starka karlar.
Men var denna styrka föddes
visste ingen svar på frågan
Björnmjölk kanske sade någon
trolldom säkert trodde andra
dock likväl den fanns där styrkan
denna visshet ingen klandrar.
