|
STOR MOMMO
kallades hon över alla backarna
och i stugorna långt över byn
Alla arbetsmödor lär hon ha övervunnit
inmundiga brännvin på gravöl
var henne ingalunda främmande
Slåss kunde hon ock
om det tarvades
Rågsäckar tunntunga forslade ingen kvickare uppför kvarntrappan
vid Gasängs
Väldig bar hon
om aftonen
i förklädet sin klensjuka kar Gust
mellan grötgrytan
och bordet
bar honom som ett barn
i stugan
Och en maj en vår
då römärren stod hängande i stallkvarka
drog Stor Mommo
päroådret genom hela Kakkuduntlandet
Så gröm var hon förvisso
Stor Mommo.
|