|
TREDJE SÅNGEN
om huru förbannad människa bliver fredlös
Statsarkiv och guldslantspengar
skulle föras uti släde
ifrån en stad till en annan
På en hållgård lockas vakten
bort från släden av en bonde
som skär sönder slädens botten
Kistan med sitt innanmäte
glider ner i snön och bonden
gömmer skatten under stenen
elva värst från storbackgranen
Herreman och vakten söka
gång på gång de färdas vägen
I förtvivlan springer vakten
upp på Forsby stenars räcke
korsar sig och hoppar neder
ner i älvens svarta vatten
medan högt han höres ropa:
Intill sjätte sjunde leden
skall Guds straffdom söka syndarn
som nu mig försatt i denna
gruvliga belägenhet
Hämnden drabbar ock nu bonden
som från samma stund ses vandra
dag och natt från solens uppgång
till dess nedgång, däremellan
ingen frid hans sinne gives
Obevekligt öde följer
släkt och barn och gård tillika
Medan uti skymningsnätter
skepnader osaligt vandra
ses kring sten och kisteskatten
elva värst från storbackgranen
Det var ryssamt sade folket
gubben säkert förebådar
eld och ofärd, stor olycka
snart skall komma över platsen
Sårig handling aldrig glömmes
allt går opp och allt skall sonas.
|