UNDER DE SVIRRANDE SVALORNA


Hemåterflyttade och strävade
Hans Hansson Svedi
ifrån åttaåriga vandringslivet i hälsinglandet

Och längtans hembacke mötte
även hustru och trenne ungar med stor bedrövelse
enär ofreden ödelagt all egendom
och viden ända till yttersta liden
bemäktigat sig jäälorna

Men under sommarens svirrande svalor
spred back björkarna lövdoft över träskets vatten
och saftgröna fräken ängar födde glimtar av glädje
och Svedis satte mjärdar i Ströman
där harren gick rygg vid rygg
och sensommaren såg gusslånet gulna i fröjd

Men varg och björn kom objudna den hösten
och en augustinatt då fullmånen flödade
slog björnen och släpade
Svedis enda ko ur kåtaföuset.



Gunnar Nylund (1982) Solvarv.


Nästa dikt: Balladen om den väldige prästen.


Läs mer:
Ordförklaring.
(Inf. 2006-02-06.)