Den eviga sommaren

Derute blåser stormen stygg
Och drifvorna på gatan samlar,
Och mörka natten svart och skygg
Mot frusna fönsterrutan famlar.

Men borta i min farmors gård,
Der är så ljust och varmt och stilla,
Och aldrig der en vinter hård
Med frost och snö och storm gör illa.

Mins pappa ej den gården mer
Långt bort i norr vid elfvens vatten?
Se, der går solen aldrig ner,
Och som en dag är sjelfva natten.

Vet pappa, der är ständigt vår
Och ständigt gröna sommardagar!
Bland gräs och blommor der man går
Att plocka bär i skog och hagar.

Och der är sjön beständigt blå,
Och alla träd ha löf så blyga,
Och alla lamm på ängen gå,
Och alla vackra svalor flyga.

Och der går ej min fröjd förbi,
Der ville jag beständigt blifva.
Säg, pappa, hvarför reste vi
Från sommarn hit till natt och drifva?

Det är den lilla Ainas ord,
När hon sin ljusa sommar minnes
Derborta i den höga nord
Och vet ej, att dess vinter finnes.

O barndoms dröm, som tror ännu
På oförvissneliga vårar,
I djupet af hvart bröst är du
Och ler ännu i våra tårar!

Zacharias Topelius. Daterad 1853, ingår i Ljungblommor 3 (1854).

Det var dessa regelbundet återkommande sommarresor, som gav Aina den föreställningen, att det alltid var sommar på Kuddnäs, något som fadern förevigat i sin dikt Den eviga sommaren. Där sjunger han om sitt barndomshem, som nu också blev hans barns sommarparadis.

Paul Nyberg (1949) Zacharias Topelius, sid. 236.

Bevis för att det även på Kuddnäs är vinter.

Foto: Mona Udd (november 2006) som skickade fotot som julkort.

Läs mer:
Topelius' dotter berättar i Österbottniska Posten.
Längtan av Ingrid Liljeström.
Dikten lästes vid Invigningen av Topeliusstenen.
(Rev. 2013-02-24 )